Krönika

Jag blir nervös av klockor

Davids krönika. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Vad är det som skapar de bästa verken, böckerna man vill läsa, filmerna man vill se och sådant som de rena linjerna i en sextiotals-amerikanare? Eller bara att se på naturen med allt sitt starka växande och samtidigt långsamma förruttnelse?

Kanske är det tiden. Eller känslan av tidlöshet. Den eviga vilan.

Prognosen, eller ska jag kanske säga diagnosen, för livet är minst sagt usel. En dag är det kört och vi ska dö. Trist, tycker jag. De flesta vill inte ens tala om det och det är begripligt för vad ska man göra? Leva loppan till sista dagen? Många har inte den möjligheten. De har inte pengar och kanske barn och familj att ta hand om.

På ålderns höst brukar en del ångra saker de gjort – eller inte gjort. De är bittra över att de bara jobbat och inte tänkt på sina barn. Tacket från företaget, i bästa fall en guldklocka, känns lite magert. Och villan och bilen som man satsat allt på, ja de kommer någon annan att ta över.

Men det finns en lösning, nämligen idén om ett ”evigt liv”. Alla religioner jag känner till erbjuder detta. De flesta har också ett par alternativ. De erbjuder antingen paradiset eller helvetet beroende på om man skött sig i jordelivet, betalat sitt ”tionde” till församlingen och inte svurit eller bedrivit ”hor” i alltför stor omfattning.

Vill man få evigt liv ska man helst också tro på de heliga skrifterna. Som det som står i bibeln om jungfrufödsel.

Trots att båda mina föräldrar var troende på olika sätt har jag svårt smälta detta och tanken på ”Guds son”. Vem var i så fall Guds moder eller Guds farfar? Bibeln är heller inte nådig mot kvinnorna, som där tydligen kommit ur mannens revben och sedan helt enkelt ska tiga i församlingen.

Ärligt talat anser jag att de som påstår sig veta Guds vilja och dessutom pådyvlar andra den, de hädar.

Jag är inte religiöst troende. Men jag tror på allt det gudomliga vi har omkring oss. Allt som vill växa, det nyfödda barnet som dubblar sin vikt på ett halvår, gräset, träden, solen, ja själva energin i världsalltet. Och det är där vi fortsätter vara även efter den yttersta dagen. I all denna kraft och vilja – på ett eller annat sätt. För ingenting lämnar någonsin jorden eller försvinner helt.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

David Ericsson

Då var fallet löst?

Davids krönika. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Då var fallet löst?

Palmemordet. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.

I väntan på jobb

Kristider. Jag har varit med om flera kriser i arbetslivet. Och frågan är om det inte alltid är lite kris. När som helst kan förutsättningarna ändras och jobb försvinna i någon upphandling eller för att ett konkurrerande företag lagt ett skambud.

Ett andetag

Arbetare. Den här krönikan ska inte handla om coronan, covid-19. Den ska inte handla om att regering och riksdag inte tillsett att regionerna hållit beredskapslager. Inte heller om att samtliga myndigheter: Folkhälsomyndigheten, MSB, Socialstyrelsen, regionerna, kommunerna, riksdag och regering, inte en enda av alla instanserna har lyft ett finger för att i förväg skydda sin befolkning mot pandemier.

Vad är egentligen schysta transporter?

Ordförandeord. Frågan är lika aktuell nu som någonsin. Förbundet har under de senaste månaderna jobbat intensivt gentemot Sveriges Åkeriföretag och Transportföretagen, för att branschens tre huvudparter ska enas om ett gemensamt system för att kvalitetsmärka transportföretag.

Las-utredaren slår tok-rekord

Debatt. Många tokiga förslag har vi sett från utredare, men detta slår nog alla rekord!

Stort tack till coronapandemin!

Debatt. Svenska fackföreningar borde vara tacksamma över att coronan kom. Den har varit en ögonöppnare för många inom fackföreningen – och inte bara för oss. Många av de åtgärder som har gjorts för att lindra eller bromsa spridningen är sådant som vi inom LO har påpekat tidigare att man ska göra för att minska människors lidande i många avseenden.

Kris i taxibranschen – kollaps i färdtjänsten

Debatt. Det är bråttom om man ska klara att värna om transporterna för våra mest utsatta medborgare, skriver taxiåkaren och småföretagarkonsulten Michael Harvey.

Döden på jobbet är ständigt närvarande

Debatt. I coronapandemins spår har de som kan arbeta hemifrån uppmanats att göra så. Dock kan inte alla yrkesgrupper göra det. Dessa personer riskerar att smittas av covid-19, men även att råka ut för arbetsplatsolyckor.

Vi vill också uppleva en morgondag

Min vardag. Vi färdtjänstförare är de som får vardagen att gå runt för många i landet. Ibland med livet som insats. Ta den tanken med er när ni möter oss i trafiken, skriver Peter Eriksson som kör åt ett litet bolag i Uddevalla .

Dags att sätta ned foten om tvåskift

Insändare. Hej! Läste artikeln Miljöarbetare tvingas jobba tvåskift. Många privata företag lägger fler kärl på färre bilar och personal. Personalen blir lidande, fordonsvård uteblir, kunder får inte tömt.

Varför ingen löneförhandling förrän i höst?

Insändare. Hej. Läste Transportarbetaren i dag. Och jag blev både förvånad och besviken då löneavtalen för 2020 förlängts till den 31 oktober, på grund av corona. Innebär det att vi blir blåsta på minst sju månaders löneförhöjning?

Hur många hundra miljoner bjuder du på?

Ledare. Mil efter mil av asfalt. Mobilens gps-app mäter farten och ger lite underhållning längs den monotona E4:an. Då och då hamnar jag bakom lastbilar, svenska eller utländska. Många tycks ligga kring 87–88 kilometer i timmen. Det vill säga 10 procent över laglig hastighet.

Vi har några viktiga fajter att klara av

Ordförandeord. Det här året, 2020, har verkligen skakat om det mesta som vi känner som bekant. Och det har redan gett oss en ny verklighet full av utmaningar och möjligheter. Jag kan se att många därute hjälps åt och drar lasset åt samma håll. Det är något bra och fint som sker runt den gemensamma fienden corona.

Facklig samling – 10 fackliga organisationer

Vi vill stärka det brottsförebyggande arbetet

Debatt. Det brottsförebyggande arbetet måste stärkas genom en bred mobilisering från hela samhället. Nu inleder vi ett långsiktigt samarbete för att bromsa den negativa utvecklingen, med en kriminalitet som sjunker allt lägre ner i åldrarna. Vi påbörjar arbetet med facklig samling för att stärka det brottsförebyggande arbetet och samordna det tidiga stödet till barn och unga i riskzon.