Krönika

Hur ska det gå?

Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

De tycker att de kommer billigt undan. Men varje dag får jag ett antal jobberbjudanden på nätet: ”Vi är ett glatt gäng som nu utökar åkeriet”. Eller ett åkeri norr om Stockholm som på stående fot erbjuder 34 000 i månaden för någon långkörning.

Ändå är det bara de hoppfulla som annonserar. Flera åkare säger att det är meningslöst eftersom ändå ingen söker jobben. Tv har också visat reportage där stora linjeåkerier har tiotals bilar som ingen vill köra, stående på gården.

Då är det inte så konstigt att det ”glada gänget” gärna vill utöka sin verksamhet och ta hand om jobben – fast de har ju inte heller något folk …

Hur intressant är det för blivande chaufförer med ett avtal på runt 27 000 kronor i månaden? När lönerna borde ligga på långt över 30 000 för att någon ens ska söka sig till branschen.

Folk protesterar inte längre med vilda strejker och upprop. Man ”röstar med fötterna” i stället och överger det man inte tror på.

För de flesta vet numera vad det innebär att vara chaufför: att likt en robot jobba jämt och sällan hinna hem till kvällsmaten – om man ens är i hemstaden när arbetstiden är slut.

De runt artontusen man får ut efter skatt räcker knappt ens till att försörja en halv familj. Så för att få upp lönen behövs ett oändligt antal övertidstimmar och traktamenten. Som i sin tur omöjliggör just ett familjeliv. För vem vill vara tillsammans med en person som aldrig är hemma?

Skälet till att lönerna hållits nere hittills är till viss del den internationella konkurrensen. Men den verkar det faktiskt börja bli lite ordning på nu. Till och med rumänska åkare som etablerar sig i Sverige skriver kollektivavtal.

I stället är industrins stora våta dröm att det ska komma AI–robotar som kan köra lastbilarna. Ingenjörerna grubblar och grubblar, inte bara över hur man ska kunna köra förarlöst, utan också hur man ska få till automatiska lastningar och lossningar (Kanske ett ”walking floor” som skickar ut godset direkt på backen?)

Stora saker är på gång – hoppas man. Men vi med mänskliga händer måste ändå börja få den lön vi är värda för ett arbete som är långt mer komplext än vad många tror. Och till slut är det nog ingenjörerna som kommer att ersättas med AI-robotar. Långt före chaufförerna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    8 maj, 2019

    Bra skrivet, så är verkligheten... jag tror att näringen har "bitit sig själv i nacken"!
    Jag är ju själv 70+ och har just förnyat mitt YKB för 5 år till... får se hur mycket
    jag kan jobba när jag blir 76..? Är det den verklighet vi vill ha..?? "Turken"

  2. Lena Blomquist, red:
    6 maj, 2019

    Transportarbetaren vill svara på kommentaren om bidrag till S. Fackförbundet ger inte ekonomiskt bidrag till något politiskt parti.
    http://www.transportarbetaren.se/sa-anvands-din-fackavgift/

  3. David:
    5 maj, 2019

    Det är ju inte konstigt det fattas chaufförer. Har kör i 20 år, sen jag var 18, men håller på att skola om mig pga lönen och arbetstiderna är så dåliga. Tror inte jag har haft en enda månad på 20 år utan att ha haft övertid eller övernattning. Det är nog dags att tänka om både för arbetsgivare och fack om hur man ska vända trenden men chaufförsbristen. För ingen vill jobba för 27000 i månaden i ett av Sveriges farligaste yrke.

  4. Robi Lindström:
    4 maj, 2019

    Instämmer till 100 med författaren. Löneutvecklingen har stått stilla, när digitala färdskrivare och YKB tvång infördes hette det att lönerna och uppskattningen av jobbet skulle stiga. Men det har ju inte hänt, eller hur? Samtidigt har längre körningarna övertagits totalt av forna öst statare och dom körningar som vi skandinaver har fått ha kvar har varit dom som kräver mera kompetens samt språkkunskaper. Även distributionspriserna har påverkats till den grad att lönsamheten pressats ner till en nivå där marginaler mest går att hitta genom att fuska med kör och vilotider. Endast genom att jobba ca 200 timmar och över i månaden har man kunnat få ihop till en lön som går att leva på. Tyvärr till bekostnad av livet i övrigt. Lade själv av med chaufförsyrket för strax över ett år sedan, var nog ett av dom bättre besluten som jag har fattat under dom senaste 20 åren eller så. Gillade jobbet (gör nog det fortfarande) men är rätt säker på att för egen del är det färdigjobbat som yrkeschaufför. Man kan ju tycka att när man som jag under lång tid samlat erfarenhet och spetskompetens i en bransch som kräver så mycket som chaufförsyrket så skulle grundlönen börja med en 3 åtminstone. Men tydligen inte så nu får det vara, finns andra jobb för den som är villig att ta i. Pengarna till vettiga chaufförslöner kommer nog fram till slut, när bristen blir så stor att det börjar påverka ekonomin hos dom "stora" transportörerna men där är vi inte ännu. Och då har många av oss lagt av och hittat andra yrken där man faktiskt även får vara hemma ibland. Så framtiden i transportbranschen kommer antagligen fortsättningsvis under lång tid att vara svår, snart även för det gänget som sitter på pengarna.

  5. Torbjörn Lennartsson:
    4 maj, 2019

    Jag är inte medlem i transport. Men som jag och min arbetsgivare brukar säga i denna frågan så vore det bra om ni i transport kunde sätta press på avtalet. För i min bransch ( jag kör rundvirke ) skulle ni kunna pressa upp avtalet med tio procent så måste södra i mitt fall betala åkaren vad det kostar. I ett sådant läge skulle jag kunna tänka mig att bli medlen igen. Jag gick ur facket för över tjugo år sedan på grund av en uppsägning så att min åkare var tvungen att säga upp mig.

  6. Thord Jansson:
    4 maj, 2019

    Jag tycker att Transport skall dra in alla bidrag till Socialdemokraterna genast och när dom blir ett arbetarparti kanske dom kan få lite.
    Tycker även att Transport ska demonstrera/protestera mot vansinnet att hela tiden höja skatt på bränslet.
    (Dvs, sluta att sticka huvudet i sanden och bli en fackförening som kämpar för oss arbetare)
    Det kommer i en nära framtid slå ut seriösa åkerier och drabbar även oss arbetare som måste använda bilen.(landsbygden)
    Man kan inte stötta ett parti som hela tiden höjer skatten på drivmedel och pratar om miljön.
    Det är bara ett svepskäl för att dom inte kan hantera rikets penningar....
    Ps, är absolut för att vi måste göra nåt åt miljön
    Men ser inte att det där är rätt sätt/enda.
    Mvh. Thord Jansson

  7. Janne Nilsson:
    4 maj, 2019

    Då kanske transport borde gå i bräschen och skrota 'märket' och verkligen kräva rejäla lönelyft. Har ju givetvis inget hopp om detta för hela fackföreningsrörelsen har tyvärr korrumperats.

  8. Nick:
    4 maj, 2019

    Bra skrivet ! Efter 31 år i branchen så börjar lusten tryta inte bara för mig m många fler. Våra vänner hemmavid ligger på 30 o uppåt i lön och sover hemma varje natt medans vi andra på 27 ligger ute 10-12 nätter i mån. Bara iår har vi ett manfall på 7 chaufförer så blir d ingen ändring snart så är vi fler som går över till annan arb marknad.

  9. Thomas Laursen:
    4 maj, 2019

    Ett bra intressant inlägg. Så sant om hur det är att köra långdistans. Man måste ha en förstående fru. Inga barn hemma. Har kört allt utom bränsle. Sämst var löstrailer dragningar för DSV. Bäst för Schenker. Det var allra bäst med NON och Börje Jönsson. Det var på den goda tiden med Lomme och Kent Persson som förmän. Rena öknen hos GP Last.

  10. Ted:
    2 maj, 2019

    Det här har jag påtalat för transportarbetareförbundet i åratal, tyvärr utan att få gehör.
    Vår grundlön måste upp och det rejält, vi har ingen löneglidning utan det är lägstalönen som gäller på de flesta arbetsplatser.
    I byggsvängen är 35000 i grundlön inget konstigt, kämpa åt samma nivå för chufförer.

    Vad gäller våra traktamenten har de stått stilla i många år nu, maten och dusch längs vägarna har
    däremot inte gjort det, bedrövligt.

Lästips:

Avtalsrörelsen: Bevakning P-vakt

Vinsten stannar hos bolagen

Bevakning. Med ökad brottslighet och skadegörelse i samhället växer vinsterna i säkerhetsföretagen. Efterfrågan på deras tjänster stiger och mängder av nya medarbetare måste anställas. Med en avtalsrörelse väntande runt hörnet är frågan hur det påverkar lönerna.

Loomisbil

Nära var tredje värdetransportör har försvunnit

Bevakning. Vi ser allt färre sedlar och mynt i våra plånböcker. Därför syns säkerhetsföretagens fordon för värdetransporter inte lika ofta i trafiken. Men de kommer inte att försvinna.

Blivande ledamot Kim Bäckman, ordförande och sekreterare Fredrik Nilsson Hjert och ledamot Patrick Klingström.

Klubben gör omstart i nya lokaler

GDL i Karlstad. Äntligen går flytten från GDL Transports slitna, urvuxna lokaler i Karlstad. Transportklubben samlar sig och startar om – i den splitternya terminalen i Bråtebäckens industriområde.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.