Krönika

Hur ska det gå?

Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

De tycker att de kommer billigt undan. Men varje dag får jag ett antal jobberbjudanden på nätet: ”Vi är ett glatt gäng som nu utökar åkeriet”. Eller ett åkeri norr om Stockholm som på stående fot erbjuder 34 000 i månaden för någon långkörning.

Ändå är det bara de hoppfulla som annonserar. Flera åkare säger att det är meningslöst eftersom ändå ingen söker jobben. Tv har också visat reportage där stora linjeåkerier har tiotals bilar som ingen vill köra, stående på gården.

Då är det inte så konstigt att det ”glada gänget” gärna vill utöka sin verksamhet och ta hand om jobben – fast de har ju inte heller något folk …

Hur intressant är det för blivande chaufförer med ett avtal på runt 27 000 kronor i månaden? När lönerna borde ligga på långt över 30 000 för att någon ens ska söka sig till branschen.

Folk protesterar inte längre med vilda strejker och upprop. Man ”röstar med fötterna” i stället och överger det man inte tror på.

För de flesta vet numera vad det innebär att vara chaufför: att likt en robot jobba jämt och sällan hinna hem till kvällsmaten – om man ens är i hemstaden när arbetstiden är slut.

De runt artontusen man får ut efter skatt räcker knappt ens till att försörja en halv familj. Så för att få upp lönen behövs ett oändligt antal övertidstimmar och traktamenten. Som i sin tur omöjliggör just ett familjeliv. För vem vill vara tillsammans med en person som aldrig är hemma?

Skälet till att lönerna hållits nere hittills är till viss del den internationella konkurrensen. Men den verkar det faktiskt börja bli lite ordning på nu. Till och med rumänska åkare som etablerar sig i Sverige skriver kollektivavtal.

I stället är industrins stora våta dröm att det ska komma AI–robotar som kan köra lastbilarna. Ingenjörerna grubblar och grubblar, inte bara över hur man ska kunna köra förarlöst, utan också hur man ska få till automatiska lastningar och lossningar (Kanske ett ”walking floor” som skickar ut godset direkt på backen?)

Stora saker är på gång – hoppas man. Men vi med mänskliga händer måste ändå börja få den lön vi är värda för ett arbete som är långt mer komplext än vad många tror. Och till slut är det nog ingenjörerna som kommer att ersättas med AI-robotar. Långt före chaufförerna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    8 maj, 2019

    Bra skrivet, så är verkligheten... jag tror att näringen har "bitit sig själv i nacken"!
    Jag är ju själv 70+ och har just förnyat mitt YKB för 5 år till... får se hur mycket
    jag kan jobba när jag blir 76..? Är det den verklighet vi vill ha..?? "Turken"

  2. Lena Blomquist, red:
    6 maj, 2019

    Transportarbetaren vill svara på kommentaren om bidrag till S. Fackförbundet ger inte ekonomiskt bidrag till något politiskt parti.
    http://www.transportarbetaren.se/sa-anvands-din-fackavgift/

  3. David:
    5 maj, 2019

    Det är ju inte konstigt det fattas chaufförer. Har kör i 20 år, sen jag var 18, men håller på att skola om mig pga lönen och arbetstiderna är så dåliga. Tror inte jag har haft en enda månad på 20 år utan att ha haft övertid eller övernattning. Det är nog dags att tänka om både för arbetsgivare och fack om hur man ska vända trenden men chaufförsbristen. För ingen vill jobba för 27000 i månaden i ett av Sveriges farligaste yrke.

  4. Robi Lindström:
    4 maj, 2019

    Instämmer till 100 med författaren. Löneutvecklingen har stått stilla, när digitala färdskrivare och YKB tvång infördes hette det att lönerna och uppskattningen av jobbet skulle stiga. Men det har ju inte hänt, eller hur? Samtidigt har längre körningarna övertagits totalt av forna öst statare och dom körningar som vi skandinaver har fått ha kvar har varit dom som kräver mera kompetens samt språkkunskaper. Även distributionspriserna har påverkats till den grad att lönsamheten pressats ner till en nivå där marginaler mest går att hitta genom att fuska med kör och vilotider. Endast genom att jobba ca 200 timmar och över i månaden har man kunnat få ihop till en lön som går att leva på. Tyvärr till bekostnad av livet i övrigt. Lade själv av med chaufförsyrket för strax över ett år sedan, var nog ett av dom bättre besluten som jag har fattat under dom senaste 20 åren eller så. Gillade jobbet (gör nog det fortfarande) men är rätt säker på att för egen del är det färdigjobbat som yrkeschaufför. Man kan ju tycka att när man som jag under lång tid samlat erfarenhet och spetskompetens i en bransch som kräver så mycket som chaufförsyrket så skulle grundlönen börja med en 3 åtminstone. Men tydligen inte så nu får det vara, finns andra jobb för den som är villig att ta i. Pengarna till vettiga chaufförslöner kommer nog fram till slut, när bristen blir så stor att det börjar påverka ekonomin hos dom "stora" transportörerna men där är vi inte ännu. Och då har många av oss lagt av och hittat andra yrken där man faktiskt även får vara hemma ibland. Så framtiden i transportbranschen kommer antagligen fortsättningsvis under lång tid att vara svår, snart även för det gänget som sitter på pengarna.

  5. Torbjörn Lennartsson:
    4 maj, 2019

    Jag är inte medlem i transport. Men som jag och min arbetsgivare brukar säga i denna frågan så vore det bra om ni i transport kunde sätta press på avtalet. För i min bransch ( jag kör rundvirke ) skulle ni kunna pressa upp avtalet med tio procent så måste södra i mitt fall betala åkaren vad det kostar. I ett sådant läge skulle jag kunna tänka mig att bli medlen igen. Jag gick ur facket för över tjugo år sedan på grund av en uppsägning så att min åkare var tvungen att säga upp mig.

  6. Thord Jansson:
    4 maj, 2019

    Jag tycker att Transport skall dra in alla bidrag till Socialdemokraterna genast och när dom blir ett arbetarparti kanske dom kan få lite.
    Tycker även att Transport ska demonstrera/protestera mot vansinnet att hela tiden höja skatt på bränslet.
    (Dvs, sluta att sticka huvudet i sanden och bli en fackförening som kämpar för oss arbetare)
    Det kommer i en nära framtid slå ut seriösa åkerier och drabbar även oss arbetare som måste använda bilen.(landsbygden)
    Man kan inte stötta ett parti som hela tiden höjer skatten på drivmedel och pratar om miljön.
    Det är bara ett svepskäl för att dom inte kan hantera rikets penningar....
    Ps, är absolut för att vi måste göra nåt åt miljön
    Men ser inte att det där är rätt sätt/enda.
    Mvh. Thord Jansson

  7. Janne Nilsson:
    4 maj, 2019

    Då kanske transport borde gå i bräschen och skrota 'märket' och verkligen kräva rejäla lönelyft. Har ju givetvis inget hopp om detta för hela fackföreningsrörelsen har tyvärr korrumperats.

  8. Nick:
    4 maj, 2019

    Bra skrivet ! Efter 31 år i branchen så börjar lusten tryta inte bara för mig m många fler. Våra vänner hemmavid ligger på 30 o uppåt i lön och sover hemma varje natt medans vi andra på 27 ligger ute 10-12 nätter i mån. Bara iår har vi ett manfall på 7 chaufförer så blir d ingen ändring snart så är vi fler som går över till annan arb marknad.

  9. Thomas Laursen:
    4 maj, 2019

    Ett bra intressant inlägg. Så sant om hur det är att köra långdistans. Man måste ha en förstående fru. Inga barn hemma. Har kört allt utom bränsle. Sämst var löstrailer dragningar för DSV. Bäst för Schenker. Det var allra bäst med NON och Börje Jönsson. Det var på den goda tiden med Lomme och Kent Persson som förmän. Rena öknen hos GP Last.

  10. Ted:
    2 maj, 2019

    Det här har jag påtalat för transportarbetareförbundet i åratal, tyvärr utan att få gehör.
    Vår grundlön måste upp och det rejält, vi har ingen löneglidning utan det är lägstalönen som gäller på de flesta arbetsplatser.
    I byggsvängen är 35000 i grundlön inget konstigt, kämpa åt samma nivå för chufförer.

    Vad gäller våra traktamenten har de stått stilla i många år nu, maten och dusch längs vägarna har
    däremot inte gjort det, bedrövligt.

Lästips:

Freddy Welle

”Stötta era arbetsgivare!”

Åkeri. – Försök håll ut och stötta era arbetsgivare. Annars har vi inga jobb kvar när det här är över. Det säger Freddy Welle, lastbilschaufför och ordförande i åkerisektionen i Transports Göteborgsavdelning. Se och hör honom i vår filmade intervju.

Edwin Atema, FNV

Hygien- och skyddsfrågor oroar holländska förare

Åkeri. I Nederländerna, som är Europas nav för distribution, är transportbranschen hårt drabbad av coronasmittan. Ombudsman Edwin Atema på transportfacket FNV använder ett enda ord för att beskriva förarnas situation. – Kris! Jag kan inte säga det kortare.

Transportarbetarens logga

Vi chaufförer borde få bättre betalt

Insändare. Enligt SCB var medianlönen i Sverige 30 900 kronor 2018. Medellönen för män i Sverige 2018 var 36 500 kronor, allt enligt SCB.

Tankar i virustid

Insändare. Tänk vad ett litet virus kan göra för samhället!

Jag vill jobba, men …

Insändare. Jag vill jobba men Arbetsförmedlingen vill inte ge mig en YKB-utbildning.

Vi chaufförer borde få bättre betalt

Insändare. Enligt SCB var medianlönen i Sverige 30 900 kronor 2018. Medellönen för män i Sverige 2018 var 36 500 kronor, allt enligt SCB.

Jag möter klassförakt

Debatt. Sedan en tid arbetar jag som renhållningsarbetare på Renova. Man blir inte miljonär. Men jag har sällan mött så mycket arbetsglädje och yrkesstolthet. Och skicklighet.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Viruset och socialismen

Corona. Coronaviruset har fått alla världens epidemiologer, läkare och virusforskare på tå. Men hittills har jag bara hört en av dem säga det uppenbara: att ett likadant eller än värre virus kan komma i framtiden. För virus vandrar runt och som jag minns Hongkonginfluensan så återkom den år efter år då jag var barn.

Lyckans pris

Förändring. Att bli fattig är nog mångas stora skräck. Men huvudpersonen, kvinnan i romanen Skred av Marit Sahlström, är långt ifrån fattig. Ändå är hon olycklig så till den grad att själva livet blir till en omöjlighet.

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Corona

Samhället är sårbart

Ledare. Vi är nog ganska många som då och då funderat över vilken betydelse minskad konsumtion och minskat resande skulle kunna ha för planeten Jordens överlevnad. Eller kanske snarare för mänsklighetens fortsatta existens. Själva klotet lär antagligen repa sig, vad vi än hittar på. Nu är vi här, och det känns inte angenämt.

Corona

Svårt att ligga steget före coronaviruset

Ordförandeord. Jag har varit med om mycket under mina år på Transport. Men som för de flesta andra saknar det som nu sker, med spridning av ett samhällsfarligt virus, helt motstycke.

Det finns en stor grupp förlorare

Ledare. I de avtalsförhandlingar som redan startat är höjd avtalspension ett tungt fackligt krav. Huvudorsaken är förstås de katastrofalt låga allmänna pensionerna. De som blev resultatet av den stora pensionsblåsningen, förlåt pensionsreformen, för 20 år sedan.

Hållbara transporter inget för Ikea?

Ordförandeord. Jag har min bakgrund inom terminal och lager. Jag gillade mitt jobb och det var också det som lade grunden till mitt fackliga engagemang.

Politikerna och egot

Insändare. Ansvarstagandet från svenska politiker i riksdagen är obefintligt!

Vindarna vänder i svensk politik

Insändare. När Alliansen styrde landet infördes jobbskatteavdraget, den 1 januari 2007 kom det första. Det skulle leda till att fler jobbade mer lönsamt sades det. Men vad det har gjort är ett rejält stort håll i statsfinanserna.

Våldet måste stoppas

Insändare. Vi behöver stoppa våldet på tåg, bussar och yrkesförare.

Utländsk dragbil, Jönköping

Jävligt frustrerande och oroande

Dagbok/del 3. Under åren som vi i ordning och reda har granskat åkeriverksamheten i Sverige har vi flera gånger haft föredrag och utbildningar hos både myndigheter och andra organisationer.