En buss för alla

Krönika. – Ursäkta är den här platsen ledig? Kvinnan i bussen såg upp på mig, suckade och flyttade sin handväska från det sista lediga sätet. Vid varje hållplats fylldes bussen än mer. Jag sneglade på kvinnan som harklade sig och tog upp en tidskrift utan bilder men med tättskrivna rader ur väskan.

På andra sidan mittgången satt en mamma med två barn. Ett i treårsåldern som var sysselsatt med en smartphone. Det andra var i ettårsåldern och satt i mammans knä. Plötsligt började den lilla gråta. Först tyst och gnällande, sedan alltmer intensivt och trotsigt tills hon gallskrek.

Kvinnan bredvid mig lade ifrån sig sin tidskrift och stirrade på mamman som försökte trösta barnet.

– Kan ingen få tyst på ungen, muttrade hon.

Just då steg en gammal och väldigt tjock dam på bussen och stapplade bakåt. Eftersom alla sittande tjugoåringar tydligen behövde vila sina ben, reste jag mig och gav henne min plats. Nu blev situationen än mer prekär för tidskriftskvinnan. Damen vällde liksom ut så att hon knappt kom åt att bläddra i tidningen. Samtidigt fortsatte barnet skrika och tidskriftskvinnan såg ut som om hon ville hoppa ut genom fönstret.

I bussens krängande rörelser på den smala landsvägen, inklämd mellan stående passagerare, barnvagnar och rullväskor började mina, möjligen fördomsfulla, tankar vandra.

En individualist, tänkte jag om tidskriftskvinnan. En som är van att bara tänka på sig själv. Kanske är hon centerpartist eller moderat? Och jag kom att tänka på Annie Lööfs ”Maramöpolitiken hemma vid köksbordet”. Ingen ska bestämma över någon annan. Å andra sidan får alla klara sig själva. Att det sen inte finns pengar till polis, järnvägar, vägar skolor och vård efter alla skattesänkningar för de rika, gör inte så mycket. Inte heller att det mest är just rikingarna som har råd att ta del av ”valfriheten.”

Bussen tog ett par kurvor som om den körde på Nürburgring och massan av stående svängde fram och tillbaka som bananklasar, hängande i takstropparna. Så bromsade den in och alla trycktes framåt mot varandra.

Nu skulle tidskriftskvinnan gå av. Hon lyckades få tjocka tanten att resa sig och pressade sig förbi. Men när hon kom till mig vid dörrarna var det stopp. Jag hade helt enkelt inte någonstans att ta vägen. Dörrarna gick igen och det blev rop och liv om att öppna dom igen. När hon till slut kommit ut vände hon sig mot mig, röd i ansiktet.

– Tack så mycket för hjälpsamheten!

– Tack så mycket själv, sa jag. Borde inte du köpa en egen buss?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Debatt – facket och politiken
Knutna nävar

Därför är det viktigt med fackligt-politiskt engagemang

Val 2018. ”Transports uppdrag är att värna om allas lika värde, i samhället, på arbetsplatsen, och i alla lägen försvara de rättigheter vi i dag har i arbetslivet.” Med det argumentet låter sig Robert Savela nomineras till riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten.

Partiledardebatt i riksdagen.

Riksdagslistan måste avspegla vår samverkan

Val 2018. … men inte en enda facklig kandidat finns med på S-förslaget till riksdagslista från Norrbotten. LO-distriktet manar till förändring: Allt annat är otänkbart för ett arbetarparti.

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

På spaning efter framtiden

Ledare. Nästan varje dag ramlar det in mejl i min e-postkorg som handlar om försök med förarlösa fordon, nya kraftfullare batterier till elbilar, åkeriföretag som ställer om till fossilfritt eller forskare som provar nya tekniska lösningar för att ladda bilar med elektricitet under färd.

Tack du som är skyddsombud

Debatt. I dag är det inte vilken dag som helst. I dag är det superhjältarnas egen dag, även kallad ”skyddsombudets dag”. Tillsammans med våra företag samverkar vi och ser till att arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir bättre.

David Ericssons senaste krönikor

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.

Asylpolitiken måste ändras

Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?

En säker väg till jobb

Debatt. Den 9 september varje år är det yrkesförarens dag. Det vill vi fira genom att lyfta fram det tredje vanligaste yrket för män i Sverige: lastbilschauffören. Trots att yrket är populärt så är det stor brist på förare i transportnäringen. Nu måste politiken ta detta på allvar.

Tufft för många

Ordförandeord. Ofta förknippar vi sommaren med en lugnare tid på året som i bästa fall kan användas till vila, ledighet och återhämtning. Sommaren 2017 blev med facit i hand det motsatta för många.

Förtal av en hel yrkesgrupp

Ledare. Efter sommarens stora sopkonflikt i Stockholm är läget mycket spänt mellan parterna. I ett pressmeddelande går Reno Norden till generalangrepp mot både sopgubbarna och Transport.