En buss för alla

Krönika. – Ursäkta är den här platsen ledig? Kvinnan i bussen såg upp på mig, suckade och flyttade sin handväska från det sista lediga sätet. Vid varje hållplats fylldes bussen än mer. Jag sneglade på kvinnan som harklade sig och tog upp en tidskrift utan bilder men med tättskrivna rader ur väskan.

På andra sidan mittgången satt en mamma med två barn. Ett i treårsåldern som var sysselsatt med en smartphone. Det andra var i ettårsåldern och satt i mammans knä. Plötsligt började den lilla gråta. Först tyst och gnällande, sedan alltmer intensivt och trotsigt tills hon gallskrek.

Kvinnan bredvid mig lade ifrån sig sin tidskrift och stirrade på mamman som försökte trösta barnet.

– Kan ingen få tyst på ungen, muttrade hon.

Just då steg en gammal och väldigt tjock dam på bussen och stapplade bakåt. Eftersom alla sittande tjugoåringar tydligen behövde vila sina ben, reste jag mig och gav henne min plats. Nu blev situationen än mer prekär för tidskriftskvinnan. Damen vällde liksom ut så att hon knappt kom åt att bläddra i tidningen. Samtidigt fortsatte barnet skrika och tidskriftskvinnan såg ut som om hon ville hoppa ut genom fönstret.

I bussens krängande rörelser på den smala landsvägen, inklämd mellan stående passagerare, barnvagnar och rullväskor började mina, möjligen fördomsfulla, tankar vandra.

En individualist, tänkte jag om tidskriftskvinnan. En som är van att bara tänka på sig själv. Kanske är hon centerpartist eller moderat? Och jag kom att tänka på Annie Lööfs ”Maramöpolitiken hemma vid köksbordet”. Ingen ska bestämma över någon annan. Å andra sidan får alla klara sig själva. Att det sen inte finns pengar till polis, järnvägar, vägar skolor och vård efter alla skattesänkningar för de rika, gör inte så mycket. Inte heller att det mest är just rikingarna som har råd att ta del av ”valfriheten.”

Bussen tog ett par kurvor som om den körde på Nürburgring och massan av stående svängde fram och tillbaka som bananklasar, hängande i takstropparna. Så bromsade den in och alla trycktes framåt mot varandra.

Nu skulle tidskriftskvinnan gå av. Hon lyckades få tjocka tanten att resa sig och pressade sig förbi. Men när hon kom till mig vid dörrarna var det stopp. Jag hade helt enkelt inte någonstans att ta vägen. Dörrarna gick igen och det blev rop och liv om att öppna dom igen. När hon till slut kommit ut vände hon sig mot mig, röd i ansiktet.

– Tack så mycket för hjälpsamheten!

– Tack så mycket själv, sa jag. Borde inte du köpa en egen buss?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.