Krönika

En brytningstid

Davids krönika. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Industriområdena sträckte sig kilometerlånga. Som Atlas Copcos i Sickla eller som Södra Hammarby och Lugnet. I hamnarna svängde kranarmarna in över fartygen med styckegods, och maskindelar till hela världen.

I stan fanns det många små grötfik där inte bara äldre tanter utan också folk från olika länder serverade gröt och rågkakor med ost och leverpastej. För att senare på dagen laga till rotmos med fläsk eller falukorv med potatismos. Och på torsdagarna var det pannkakor med ärtsoppa. (Fast på en del ställen fick man inga pannkakor förrän man ätit upp ärtsoppan.)

En brytningstid där de flesta, men inte alla, hade telefon. En fast i bakelit som hängde på väggen, eller en lite modernare ”dialog” i hårdplast. Dock med nummerskiva, sällan med knappar.

På den tiden röjde jag som värst både på krogar och ute på jobb. Jag ville bli stark och bangade inte för de tunga jobben, som att resa byggnadsställningar.

SAS-Carlzon hade ännu inte slagit igenom med sina charmkurser och man sa väl ungefär vad man tyckte till såväl hög som låg på arbetsplatserna.

Jag vill inte vara nostalgisk, arbetsmässigt var det mycket som var för jävligt, med utrustning som gick sönder på miljoner olika sätt. Men känslan, dofterna, gemenskapen bland slamrande ställningsrör på byggen, eller i långtradarfik på nätterna där det alltid fanns tid för en extra kopp kaffe och en pratstund.

Och så kärleken. Den kvinnliga frigörelsen fanns sedan slutet av sextiotalet och relationerna var många och fria. Om än inte alltid så jämlika och det gällde att passa sig för att inte bli kallad ”mansgris” då man kanske inte bara var intresserad av att prata politik och jämlikhet med tjejerna.

Utopin om den fria kärleken levde även om den ofta försvann i samma stund man själv blev övergiven.

Så här långt efteråt är det roligt att få skriva om den tiden. Det blev till slut åttiotalsromanen Döden är inte nog. Den handlar om Sven som mötte halvdanska Annie, uppvuxen i ett kollektiv i Småland och i Köpenhamns slum. En våldsam historia, men en som ändå, trots namnet, mest handlar om kärlek.

Och nu är den klar och efter en alldeles för lång väntan på förlaget är den här. Romanen om livet på åttiotalet!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Påkörningen

Davids krönika. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Christer Jeffmar

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!

Facket & framtiden
Lyftande flygplan

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det ljusnar på Ikea-fronten

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet är nära medlemmarna i vardagen; nära era lokala frågor, idéer, problem och ibland också konflikter. Vi svarar, tar tillvara och vi tar striden för schysta villkor på arbetsplatsen när det behövs.