Debatt

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

I dag finns en politisk enighet om att hela landet ska växa och hålla ihop. Denna ambition borde även avspeglas i infrastrukturpolitiken. Men som vi visar i vår rapport Infrastruktur i hela landet så är detta inte fallet.

I sammanfattningen av förslaget till den nuvarande nationella planen för transportinfrastrukturen skriver Trafikverket gällande järnvägen att: ”De viktigaste transportflödena inkluderar banor i storstadsområden, banor som bildar större sammanhängande stråk och banor med omfattande godstransporter och resande trafik.” På dessa banor vill man öka hastigheten och förebygga risker för hastighetsnedsättningar. När det gäller det övriga järnvägsnätet finns ingen ambition att förbättra, utan bara att behålla standarden som finns i dag. Vissa delar av det lågtrafikerade järnvägsnätet kommer till och med att försämras, konstaterar Trafikverket.

När det gäller vägar prioriteras storstadsregionerna, stamvägnätet, vägar mellan regioncentra samt vägar som har betydelse för näringslivets transporter. Det lågtrafikerade vägnätet kommer att försämras under perioden 2018–2029, särskilt under andra halvan. ”Vägnätets robusthet, komfort och vägkapital kommer att påverkas negativt, men man kommer fortfarande att kunna färdas på ett trafiksäkert sätt i skyltad hastighet på hela Sveriges vägnät”, skriver Trafikverket vidare.

Vi ser att det finns ett stort antal obalanser mellan land och stad när det gäller satsningar på transportinfrastrukturen.

1. Bättre vägunderhåll kräver reformerade väganslag.
Väganslagen och bedömningen av underhåll baseras i dag främst på befolkning och inte på behov av underhåll eller väglängd. Stockholm får till exempel 23 procent av länsmedlen, trots att endast tre procent av Sveriges vägar ligger i länet. Den ojämna fördelningen resulterar i att tusentals personer i Sverige drabbas mycket hårt av det dåliga underhållet i form av trafikfarliga och olycksdrabbade vägar, samt ökat slitage på – och därmed ökade kostnader för – bilar. De senaste åren har flera så kallade väguppror startats som svar på vägarnas dåliga skick. Initiativtagaren till vägupproret i Jämtland vittnar bland annat om vägar som är så dåliga att hon inte ens kan dra sin barnvagn på dem. Några av vägupprorets krav är en lagstiftad lägsta nivå på de allmänna statliga vägarna och att nationella och regionala anslag fördelas efter vägarnas behov av underhåll och inte efter hur många som bor i länet. Det skriver vi under på.

2. Räkna upp finansieringen av enskilda vägar.
Landsbygdsbor tvingas att ta större ansvar för sin infrastruktur än stadsbor. Av de drygt 50 000 mil väg som finns i Sverige är ungefär 40 000 mil enskild väg, där de som bor utefter vägen ansvarar för skötseln av den. Förutom att det handlar om ett stort arbete som till viss del sköts ideellt, så är det dessutom kopplat till ett stort risktagande då den enskilda föreningen kan ställas till svars om till exempel en olycka sker. Statens driftsbidrag till enskilda vägar kommer att ligga på 13,4 miljarder kronor under 2018–2029. Samtidigt finns tecken på att Trafikverket vill ombilda fler allmänna vägar till enskilda. Om de statliga bidraget inte ökas, blir det i praktiken en minskning av bidrag för vägföreningarna. Med fler enskilda vägar riskerar klyftan mellan land och stad att växa ytterligare.

3. Tågen ska gå snabbt i hela landet, inte bara mellan storstäder.
Sverige är ett avlångt land, men görs längre än vad det skulle behöva vara. Höghastighetsbanor kommer att byggas mellan storstäderna, trots att det redan i dag går mycket snabbare mellan storstäderna än på andra sträckor. Från Göteborg till Stockholm går det i dag att ta sig med en snitthastighet på 140 kilometer i timmen. Mellan Östersund och Umeå tar det dubbelt så lång tid eftersom tåget får ta en rejäl omväg, vilket gör att genomsnittshastigheten blir 65 kilometer i timmen om man slår ut det på avstånd och på antal stopp. Det går alltså redan i dag dubbelt så fort mellan Göteborg och Stockholm än vad det gör mellan Östersund och Umeå. Att man väljer att prioritera att bygga snabbare tåg mellan storstäderna baseras på det befolkningsunderlag som nu finns, och inte på att det är samhällsekonomiskt lönsamt – vilket Trafikverkets beräkningar visat att det heller inte är.

Om vi vill använda potentialen i hela landet borde vi se till att tågen kan gå lika fort i hela landet som de redan nu gör mellan storstäderna. Men Hela Sverige ska leva avvisar försök att korta restider som innebär att tåg inte längre stannar på mindre stationer. Detta lämnar många utan miljövänliga och smidiga transportsätt och gör det i praktiken svårare att upprätthålla en levande ort. Och införandet av höghastighetståg får inte leda till att andra banor och rutter nedprioriteras.

Om privatpersoner och näringsliv ska kunna bo, arbeta och driva företag i hela landet är det grundläggande att det finns tillgänglig och fungerande transportinfrastruktur i hela landet. För detta krävs förbättrat vägunderhåll på allmänna vägar. Väganslagen till enskilda vägar borde reformeras för att bättre täcka de verkliga kostnaderna. Järnvägarna ska förbättras i hela landet, inte bara mellan storstäderna. En upprustning av Inlandsbanan skulle ge betydligt förbättrade förutsättningar för godstransporter, reguljär persontrafik och turisttrafik i Inlandet. Den skulle också avlasta den hårt trafikerade Ostkustbanan. Fördelen med Inlandsbanan är att den redan finns. Inga nya intrång eller markavtal behövs, så en upprustning kan starta omgående. Men den behöver rustas till modern standard för att kunna utnyttjas fullt ut.

För att genomföra detta behövs politisk handlingskraft och visionen att hela Sverige ska leva måste stöttas med konkret policy och riktade resurser. Nästa nationella plan kommer att fastställas 2022, men redan nu är arbetet i gång för att planera för den. Vi har stora förhoppningar om att vår infrastrukturminister ser till att kommande plan innehåller tillräckliga satsningar i hela landet.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Debatt: Nollvision – för vem?

Döden på jobbet. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda i arbetsolyckor.

Örjan Torpe

Vi står inför ett teknologiskt vägskäl

Debatt. Alla pratar om att vi måste ställa om samhället till en mer fossilfri värld. Men inte hur.

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Perspektiv på hamnkonflikten

Perspektiv. Om tolv timmar kan konflikten bryta ut i hamnarna. Det är en komplicerad strid som väcker starka känslor, skriver Transportarbetarens chefredaktör Jan Lindkvist.

Jobb på samma företag ger helt olika löner

Insändare. Så här orättvist ser det ut på samma företag! ”Peter” och ”Marie” fick båda anställning 2009 på samma företag som enbart kör samhällsbetalda resor (färdtjänst och sjukresor). Båda två har busskort med YKB och taxileg, men det är bara Peter som kör den större bussen som kräver busskort med YKB.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Påkörningen

Påkörd. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

En lans för väktare och vakter

Ordförandeord. Det har varit mycket diskussioner om bevakningspersonal den senaste tiden. Det är bra. Vi borde prata mer om den yrkesgruppen och deras förutsättningar att göra sitt jobb.

Får vi ”gula” fack i Sverige?

Ledare. Hur länge kommer hamnkonflikten att pågå? Och vad blir lösningen? Svaret är nog att ingen i nuläget vet. Inte de inblandade parterna heller.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.