Debatt

Agera snabbt i Göteborg!

Göteborgs hamn
Close
Göteborgs hamn.
Close

Debatt. Uppdrag granskning gjorde ett tappert försök den 17 januari att utreda hamnstriden i Göteborg. Det ökade förvirringen, granskarna blickade bakåt, inte framåt. Det leder ingen vart att älta de välkända stridsfrågorna. En meningsfull diskussion måste gälla framtiden, den möjliga utvägen. Konflikten gynnar de antifackliga krafterna. Strupgreppet om vår utrikeshandel måste lossas.

Läget har snarast förvärrats av ett ogenomtänkt uppdrag till en utredning om vidgad fredsplikt. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) säger i en intervju att konflikter ska handla om att ta strid för kollektivavtal” och att det gäller att ”hitta lösningar där det finns konkurrerande kollektivavtal där parterna inte själva löser frågan”.

Mellan olika medlemsförbund i LO är problemet löst genom att LO:s styrelse bestämmer. Ylva Johansson syftar på hamnstriden, men en utvidgad fredsplikt kommer att gälla även andra. Om Arbetsdomstolen ska lösa konflikter om avtalsrätten, skapas ett nytt problem som är värre än det som skulle lösas. Det kommer att skydda svaga organisationer
mot mer effektiva konkurrenter.
Det finns ingen självklar regel om vad som ska fälla utslaget i gränskonflikter, till exempel mellan LO- och TCO-förbund. Utvidgad fredsplikt kan betyda facklig stagnation.
I värsta fall blir det arbetsgivaren som väljer sin motpart.

Den svenska modellen formades under 1930-talet, främst genom Saltsjöbadsavtalet. Sverige hade då länge varit strejklandet framför andra i Europa. Tragedin i Ådalen 1931, då militärer sköt arbetare, och en tio månader lång lockout i hela byggbranschen 1934 vittnade om behovet av en annan ordning på arbetsmarknaden. LO och arbetsgivarnas SAF tog problemet med samhällsfarliga konflikter på allvar. De enades om en gemensam procedur för prövning av sådana situationer. Men de betonade att de endast ”i möjligaste mån” kunde förhindra ”att arbetskonflikter verkar störande på samhällsviktiga funktioner”.

Längre sträckte sig inte deras ansvar som partsorganisationer. Konflikter kan spåra ur. Till sist är det bara regeringen och riksdagen som kan ingripa mot en intressekamp som går för långt. På 1930-talet var det få som tvivlade på att sådant kan inträffa.

Ett klockrent exempel gavs under den stormiga avtalsrörelsen 1971, då riksdagen antog en lag om fortsatt giltighet av kollektivavtalen. Det innebar att de omfattande konflikter som pågick förbjöds. Riksdagen ansåg att samhällsfreden och landets ekonomi vägde tyngst.

De viktigaste reglerna för den fackliga intressekampen har i stora drag utformats av partsorganisationerna. Den fackliga friheten är mer vidsträckt än på andra håll. Den tjänar oss väl på många sätt, men det finns också ett pris. Vi har ingen lag som sätter en gräns för de fackliga konflikternas negativa effekter. Den lösning som erbjuds är att regering och riksdag kan ingripa med en tillfällig lag, som inte blir en del av den permanenta arbetsrätten. Det handlar om en politisk fråga, inte om juridik.

Jag föreslår att riksdagen i en lag bestämmer att Transports kollektivavtal ska gälla även i Göteborgs hamn. Det innebär fredsplikt. Strejker enligt Hamnfyrans modell hör inte hemma i den svenska modellen.

Bara riksdagen kan ge en sådan fullmakt. Poängen är att allt blir som förut, utom just i Göteborgs hamn. Löntagarnas organisationer bör inte dröja med att säga nej till en generell lag om utvidgad fredsplikt.

Jag tror inte att en regering ledd av Stefan Löfven kommer att lägga fram ett sådant förslag, men man kan inte lita på allianspartierna när det gäller fackliga rättigheter. Agera snabbt i Göteborg!

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.