Agera mot slavhandeln i den europeiska åkeribranschen

Debatt. Fairtransporteurope.eu är medborgarinitiativet för schysta transporter. Schysta villkor på arbetsmarknaden och schysta transporter tycker vi är en självklarhet. Men så ser det inte ut i dag.

Målet med det europeiska medborgarinitiativet är att sätta stopp för oacceptabla affärsmetoder som leder till social dumpning och lönedumpning. Vi uppmanar EU-kommissionen att säkerställa rättvis konkurrens inom de olika transportsätten, och att garantera likabehandling av arbetstagare oberoende av ursprungsland.

Hur ser det då ut på marknaden?

Svenska Transportarbetareförbundet driver sedan årsskiftet 2015 projektet Ordning & reda i åkeribranschen. En del går ut på att granska åkerinäringen på djupet och ta fram fakta om hur branschen ser ut, både när det gäller svenska och utländska aktörer.

Om man tittar på hur delar av åkeribranschen förändrats i och med EU:s öppna arbetsmarknad, och på hur de olika EU-direktiven direkt påverkat branschen, ser man en skrämmande utveckling.

Med hjälp av direktiven kan utländska åkerier och speditörer bedriva sin verksamhet på permanent basis i Sverige, och undkomma skatter och sociala avgifter:

1. Cabotagedirektivet: artiklarna 8–10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009.

Grundsyftet med cabotagereglerna är att man ska undvika tomkörningar och minska miljöpåverkan.

Kortfattat betyder det att ekipaget, när en internationell transport har anlänt till Sverige och lossats, sedan har rätt att utföra tre inrikestransporter under loppet av sju dagar. Därefter ska det lämna landet.

2. Kombidirektivet: rådets direktiv (EC) 92/106 samt (EG) 1072/2009.

Grundsyftet är att avlasta vägnätet och minska miljöpåverkan.

Utländska åkeriföretag har, med ett särskilt tillstånd, möjlighet att utföra så kallade kombitransporter, utan att det faller inom reglerna för cabotage. Med andra ord kan utländska åkerier verka i Sverige på denna marknad så länge transporterna uppfyller regelkraven.

3. Utstationeringsdirektivet: 96/71/EG.

En utländsk arbetsgivare som har personal i Sverige i mer än fem dagar ska anmäla detta till Arbetsmiljöverket. Det ska finnas en namngiven person som till exempel kan ta emot en förhandlingsframställan om att upprätta kollektivavtal.

Men om utländska förare som utför kombitransporter ska anses som utstationerade är fortfarande inte klarlagt.

Som ett naturligt steg i utvecklingen, då EU:s arbetsmarknad öppnar för en bransch med låga löner och urusla sociala förhållanden som konkurrensmedel, håller delar av den svenska åkeribranschen på att ställa om för att kunna konkurrera. Grundtanken med direktiven har glömts bort. Däremot har utländska aktörer fått bra verktyg för att kunna bedriva sin verksamhet i Sverige på permanent basis.

Tittar man på kombitrafiken finns det aktörer som har sin flotta här kontinuerligt, med hänvisning till att man bedriver verksamhet med stöd av kombidirektivet.

Kontentan blir både dumpade priser på transporterna och dumpade löner. I dag är det billigare att transportera en container via vägnätet i stället för på järnväg, därmed har ju grundsyftet med miljöaspekten spelat ut sin roll.

Vad tar då aktörerna för ansvar hur verksamheterna bedrivs på våra kombiterminaler?

Det vi i Transport ofta talar om är vikten av beställaransvar, att en huvudentreprenör ska ha ansvaret för att det är schysta villkor i hela ledet och följer lagar och avtal.

Att reflektera över är att många av våra kombiterminaler är i kommunal eller statlig ägo – och vad tar våra kommuner och stat för ansvar hur verksamheterna bedrivs där?

Enkelt svar: Inte ett skit!

För att få en överblick på vilka utländska aktörer som bedriver sin verksamhet här regelbundet, samt hur åkeriverksamheten överlag ser ut så har vi i projektet besökt hamnar, terminaler, parkeringsplatser, kombiterminaler med mera.

Det finns ett stort antal utländska åkerier som praktiskt taget bedriver verksamhet i Sverige med stöd av både reglerna om cabotage och kombidirektivet. Våra fasta uppfattning är att chaufförerna som kör för de åkerierna ska ses som utstationerad arbetskraft.

Vi har sett att personalen inte alltid kommer in i Sverige med en internationell transport, ekipaget finns här redan och man byter helt enkelt ut personalen.

Det finns också ett antal affärsmodeller som svenska åkerier i dag använder sig av för att hålla nere kostnaderna. Vi kan se företag med allt mellan 1 och 150 bilar utan anställd personal. En del är inte ens registrerade som arbetsgivare.

Hur bedriver man då verksamheten med ett fåtal eller inga anställda?

Ett alternativ är att man öppnar utländska filialer och anställer personalen där, oftast i Litauen eller Rumänien där lönekostnaderna är en spottstyver jämfört med i Sverige. Ett annat är att ta in så kallade utländska egenföretagare eller utländska bemanningsföretag/åkerier för att på så sätt få ner kostnaderna och undkomma skatt och sociala avgifter.

Skattemyndigheten har i vissa fall en annan synpunkt på företagens affärsupplägg, till exempel att egenföretagare, chaufförer anställda av utländska bemanningsföretag eller filialer ska ses som anställd personal. Därmed ska skatt, arbetsgivaravgifter med mera betalas i Sverige.

Vi kontrollerade till en början runt 15 åkerier från Jönköping och västerut. Med en enkel jämförelse av inbetalda arbetsgivaravgifter och antalet fordon åkerierna hade, fick vi fram en klar bild på hur verksamheterna bedrivs. Skrämmande är också mycket skatter och sociala avgifter vi går miste om, pengar som bland annat ska bygga upp vår välfärd. Bara på de åkerier vi tittade på går vi under ett kvartal miste om cirka 15 miljoner i bara arbetsgivaravgifter.

Ett ständigt återkommande problem när man pratar med åkerier och chaufförer är de låga ersättningarna från speditörerna.

Åkare säger att man behöver mellan 118 till 150 kronor per mil för att få verksamheten att gå runt med avtalsenliga löner och schysta villkor. Den genomsnittliga ersättningen från speditörerna i dag ligger runt 80 kr/milen, men vi har sett exempel ner till 43 kronor milen!

En affärsmetod bland speditörer är att anlita ett rumänskt åkeri för att utföra uppdrag i Norden. Chaufförerna får sin lagstadgade minimilön från åkeriet i Rumänien, 206 euro/månad. Man utgår därefter från till exempel Sverige och kör mellan de nordiska länderna. Som ytterligare lön får chaufförerna 11 kronor/milen, med andra ord ackordslön.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att hela branschen håller på att acklimatisera efter sig efter EU:s öppna arbetsmarknad. Man finner vägar att bedriva en åkeriverksamhet med stöd av de olika direktiven, en marknad där arbetstagarna är de stora förlorarna.

Men kampen om jobben får aldrig gå ut på att med sänkt lön få anställning. Lika lön för lika arbete gäller, oavsett nationalitet!

Nu är Transport och Byggnads mest utsatta, men det är bara en tidsfråga innan när övriga fackförbund inom LO-familjen drabbas. Därför är det viktigt för ALLA att skriva under medborgarinitiativet Fairtransporteurope.eu.

Kommissionen måste få upp ögonen och tvingas agera mot den slavhandel som pågår inom åkeribranschen i Europa. Tvingas komma med förslag på hur vi ska komma tillrätta med lön/social dumpning – och få en marknad där våra seriösa åkerier får en chans att med schysta villkor bedriva sin verksamhet.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.