Krönika

Politik är det obegripligas konst

Davids krönika. Vad är det som händer? Den socialdemokratiska regeringen för en delvis ultrakonservativ politik med genomförande av marknadshyror och förändringar i anställningsskyddet. Något som inte ens Moderaterna vågade föreslå.

Enligt egen utsago gör man det för att hindra SD från inflytande över politiken. Men är det verkligen hela sanningen? Och hur rimligt är det att föra en högerpolitik bara för att man INTE vill något?

För att förstå måste man nog gå tillbaka till basfakta. Politikerna har en längre tid utgått från tanken att vi lever i ett två tredjedelssamhälle: två tredjedelar av medborgarna är tämligen välbeställda och har företrädesvis tjänstemannayrken. Medan en tredjedel har det sämre – de är arbetare.

Alltså satsar politikerna på dem som har det bättre, eftersom de är flest och ger mest röster. Men enligt SCB har 49,3 procent av alla sysselsatta arbetaryrken medan 41,1 procent är tjänstemän (och 9,6 procent företagare). Och så tillkommer förstås alla barn, pensionärer och folk utanför arbetsmarknaden, som nog är närmare arbetaryrkena rent ekonomiskt.

Men vad har majoriteten av alla dessa människor för nytta av att hyrorna blir fria, som regeringen föreslår i sitt 73-punktsprogram, och kanske fördubblas? De enda som tjänar på det är den millipromille av befolkningen som äger hyresfastigheter.

Och om arbetsrätten förändras enligt samma program kommer det bli mycket lättare att sparka folk. Hur ska någon då våga jobba fackligt? Eller ens våga vara med i facket?

Företagen tjänar knappast på det. Scania har till exempel ensidigt gått ut på ett stormöte för 6 000 anställda och sagt att alla garanteras anställning minst till 2026.

En del småföretagare gnäller förstås. Men det är väl bara för dem att lära sig att göra en ordentlig ekonomisk kalkyl för att se vad det kostar att ha anställda med schysta villkor.

Man kan ändå bli lite imponerad av Löfven och regeringens politiska ingenjörskonst. Den är i klar minoritet, men lyckas ändå regera och hålla ihop landet och det socialdemokratiska partiet. Fast blindskären är många och det är väl få som egentligen gillar spindelnätet av löften och kompromisser.

Dessutom kan alltså dagens politik bygga på en felräkning. För arbetarna är flest och det är de som rent fysiskt bygger samhället. Det är deras rättigheter till ett drägligt liv med tryggade arbeten och rimliga bostäder som borde vara i fokus. Inte den övre medelklassen och kapitalägarna.

Risken är annars att de med arbetaryrken, i brist på annat, hamnar i armarna på Sverigedemokraterna. Just det man ville undvika.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anders Blomström:
    30 mars, 2019

    Nja, blir inte imponerad av att de genomför en kongress utan politisk diskussion. Och en kongress där medlemmarna för första gången inte får skicka in motioner. Ett riktigt, riktigt tydligt sjukdomstecken. Eller kanske snarare tecken på dödsryckning.
    Anders Blomström

Lästips:

Transportarbetarens logga

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Davids krönika. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.