Idrottsplatsen i Häverödal, söder om Hallstavik. Här har åkeriet Ma.ax uppställningsplats och inkvartering för fem timmerbilsförare från Lettland och Slovakien.
Close
Idrottsplatsen i Häverödal, söder om Hallstavik. Här har åkeriet Ma.ax uppställningsplats och inkvartering för fem timmerbilsförare från Lettland och Slovakien.
Close

På spaning i skogsland

Timmertransporter. På den smala kustvägen genom Norduppland har lastbilstrafiken ökat dramatiskt. Många av bilarna kommer från Baltikum och fraktar papper eller stormfälld skog. Fem av östförarna bor i en sunkig barack på idrottsplatsen i Häverödal.

Våren hänger i luften. Vi passerar Forsmark, på väg mot Stora Enso i Skutskär. Bakpå timmerbilen åker 40 ton gran och lövträ.

I skogsgläntorna längs vägen ligger stammar och rotvältor kvar efter stormen Alfrida. Vid nyårshelgen drog vindbyar på uppåt 40 meter in över kusten och avverkade på några timmar lika mycket som fem, sex års normal produktion.

Mer och mer av skogstransporterna i Uppland går på lastbil, i stället för järnväg och båt, uppger chaufförer som Transportarbetaren pratat med.
Mer och mer av skogstransporterna i Uppland går på lastbil, i stället för järnväg och båt, uppger chaufförer som Transportarbetaren pratat med. Foto: Jan Lindkvist

Kalle (som egentligen heter något annat) styr vant norrut. Han har kört samma sträcka tusentals gånger och skakar på huvudet åt Trafikverkets senaste påfund. Längs dikeskanterna ligger hundratals stora tillplattade högar av finkrossat grus.

– Man har stjälpt det över klippblock, som skydd ifall bilister går av vägen. Fast högarna hjälper inte för de utländska dragbilarna. Det är oftast de som ligger i diket. De tvåaxliga är inte anpassade för vårt klimat, säger han.

Vid ratten har Kalle haft gott om tid att fundera över trafik­utvecklingen och klimatdebatten. Han känner igen mötande lastbilar redan på en kilometers håll. Många av dem är röda eller vita estniska trailerdragare. Från åkeriet Herentes.

– De går med pappersrullar från Skutskär ner till hamnen i Kapellskär, säger Kalle. Säkerligen handlar det om minst 40 transporter per dygn. Över 30 mil tur och retur.

– Jag har aldrig sett så många lastbilar rulla på 76:an under de decennier jag har hållit på. Timmerbilsåkarna har hårt tryck på sig från skogsbolagen att vara miljövänliga. Men hur miljövänligt är det att flytta över massor av gods från båt till lastbil?

Följer de reglerna?

Kör Herentes lagligt i Sverige? Det är en fråga som Kalle ställt sig.

Och allt tyder på att åkeriet faktiskt följer reglerna för internationella transporter. En facklig källa i Kapellskärs hamn uppger att både dragbilar och trailrar rullar ombord på färjan tillbaka till Estland.

Kalle och flera andra chaufförer reagerar på att utländska timmerbilar blivit ett vanligt inslag i regionen.

En släpvagn som saknar två stänkskärmar används för timmertransporter till Holmens bruk i Hallstavik.
En släpvagn som saknar två stänkskärmar används för timmertransporter till Holmens bruk i Hallstavik. Foto: Jan Lindkvist

Utanför Holmens bruk i Hallstavik står två av dem. Två Estlands­registrerade bilar med svenska släp. Det ena släpet är i dåligt skick. Skärmar saknas över två hjulpar och ett däck är utslitet.

Bilarna kör för det svenska åkeriet BS-Logistic. Det är ett företag i Kristinehamn som satt i system att ta in finska och estniska skogsbilar på så kallat nyttjande­rätts­avtal. Åkaren har ett 15-tal egna lastbilar i två olika bolag, men hyr i nuläget också in 26 utländska skogsbilar.

På papperet hade BS-Logistic förra året en omsättning på drygt 38 miljoner kronor och bara 1,5 anställda. Hur bemannas alla bilar?

Åkaren Jaakko Aho säger:

– Chaufförerna kommer från Finland och Estland. De får svenska löner och betalar skatt i sina hemländer. Det finns inga förare att få tag i här. Fast, jo. Jag har en egen anställd. En estländare som flyttat hit.

Vad är fördelen med att ta in utländska timmerbilar?

– Om det inte finns bilar att tillgå måste man ta in. Så är det.

Hur gör andra åkerier för att hitta förare?

– Jag vet inte. Timmerbilschaufförer är det allra störst brist på.

SÅ är kritiskt

På branschorganisationen Sveriges åkeriföretag är Ulric Långberg kritisk mot nyttjanderättsavtalen:

Ulric Långberg är bransch- och kommunikationschef på Sveriges Åkeriföretag.
Ulric Långberg är bransch- och kommunikationschef på Sveriges Åkeriföretag. Foto: Ryno Quantz

– Tanken var ursprungligen att företag i ett EU-land ska kunna ta in utländska fordon, vid arbetstoppar. Bilarna som kommer ska bemannas och arbetsledas av det inhemska åkeriet. Färdsskrivardata ska tankas ner och lagras hos det inhemska åkeriet, så att myndigheterna kan göra kontroller.

– Men så har det inte blivit. I stället kommer hela åkerier till Sverige med personal, bilar och allt. Vi har hittat ett polskt ekipage med nyttjanderättsavtal. Det hade en längd och en vikt som inte ens är godkänd för trafik i Polen. Bilen är bara tänkt att användas för trafik i andra länder.

Ohållbar situation

Ulric Långberg tycker att situationen blivit ohållbar. Reglerna har gjort att rena brevlådeföretag skapats i Sverige – med det enda syftet att ta in utländska lastbilar. I ett fall, berättar han, användes finska ambassadens adress.

Han frågar sig om förarna i BS-Logistic avlönas och beskattas på rätt sätt:

– Jag skulle gärna se en skatterevision hos åkeriföretag som anmält fordon på nyttjanderättsavtal. Jag hävdar med en dåres envishet att reglerna inte gör det möjligt att hyra in en utländsk lastbil, med förare.

Långberg konstaterar att kritiken från branschen ändå fått Transportstyrelsen att skärpa bestämmelserna.

Från och med juli 2018 kan svenska företag inte längre hyra in utländska fordon ett år i taget. Anmälan gäller bara
i en månad, sedan måste den förnyas. Undantaget är Norge, Finland och Danmark. Där gäller fortfarande ett år.

De två estniska timmerbilarna utanför Holmens väcker flera frågor. Släpvagnarna är svenskregistrerade. Det ena ägs av BS-Logistic. Det andra av ett företag som heter TK-Transport.

På Wallingatan 34 i centrala Stockholm kan företag köpa en adress. Närmare 100 bolag, många av dem med estnisk anknytning, finns registrerade här.
På Wallingatan 34 i centrala Stockholm kan företag köpa en adress. Närmare 100 bolag, många av dem med estnisk anknytning, finns registrerade här. Foto: Jan Lindkvist

TK-Transport har estniska huvudmän och adress Wallingatan 34 mitt i centrala Stockholm. Finns det verkligen ett åkeri inklämt på den trånga bakgatan några stenkast från Transports förbundskontor?

Nej, det är ett så kallat brevlådeföretag. På Wallingatan 34 ligger närmare 100 bolag som alla betalat några tusenlappar för en postbox och en respektabel adress.

Bakom upplägget ligger företaget 1office (Ett kontor) som har prislistan utlagd på internet. 7 080 kronor kostar adressen i ett års tid. För ytterligare 5 000 kronor får du en kontaktperson. En delgivningsbar person – något som myndigheterna kräver när utländska medborgare ska starta bolag i Sverige.

Förare från EU:s låglöneländer

Tillbaka till Hallstavik. Vid sidan av utländska lastbilar har det blivit allt vanligare att svenska åkerier bemannar bilarna med förare från EU:s låglöneländer.

En chaufför tipsar om fotbollsplanen i Häverödal, ett litet samhälle strax söder om Hallstavik. Där uppges en grupp lettiska förare vara inkvarterade.

För 200 kronor natten kan man hyra rum i baracken. ”Fast det är ganska grisigt”, säger idrottsföreningens kontaktperson.
För 200 kronor natten kan man hyra rum i baracken. ”Fast det är ganska grisigt”, säger idrottsföreningens kontaktperson. Foto: Jan Lindkvist

Transportarbetaren svänger in vid idrottsplatsen. Är det verkligen en idrotts­anläggning? Vägen är sönderkörd och utanför baracken som troligen varit omklädningsrum står ett timmersläp. Intill parkeringen ligger virkestravar, två lösa timmerbils­kranar och högar av gamla däck och rostigt skrot.

På gaveln till baracken sitter en skylt med idrotts­föreningens dekal och texten ”Rum att hyra”. Innanför entrén är det mörkt. På golvet står lådor med slägghammare och andra tunga verktyg. På en handskriven lapp på vägen finns telefonnumret till hyresvärden.

200 kronor natten

Transportarbetaren ringer och frågar om det finns lediga rum. En vänlig man svarar:

– Jo, nog kan vi ordna ett rum. Det kostar bara 200 kronor natten. Fast det är väldigt enkel standard och ganska grisigt, måste jag ju erkänna. Det ser mest ut som en verkstad.

– Det bor fyra lettiska chaufförer där nu. Och en från Slovakien. De har bott där i två år nu och kör för Holmens bruk.

Parkeringen framför idrottsplatsen i Häverödal fungerar som verkstad för åkeriet Ma.ax.
Parkeringen framför idrottsplatsen i Häverödal fungerar som verkstad för åkeriet Ma.ax. Foto: Jan Lindkvist

Ute på grusplanen tittar en av letterna på släpet och rycker på axlarna. ”Kaputt”, säger han och längre kommer vi inte vår konversation.

Strax efter rullar en fullastad timmerbil in framför baracken. Chauffören hämtar en domkraft och kryper in under släpet. En man i svart overall kommer fram och ler. Det är Bruno Kröll. Han berättar gärna om verksamheten:

– Det är jag som driver åkeriet, Ma.ax. Just nu har vi tre timmerbilar och fyra chaufförer från Lettland och en från Slovakien. Killarna jobbar fyra veckor, sedan har de en vecka ledigt. De får bättre betalt än svenska förare, 25 000 kronor i månaden och jag bjuder på hemresan.

– Själv kommer jag ursprungligen från Österrike, men har hållit på med skogstransporter länge i Sverige. Tidigare hade jag 40 bilar i Jönköping.

Var betalas sociala avgifter?

En sökning på bolaget Ma.ax visar att det styrs av Magnus Axelsson i Norrahammar, utanför Jönköping. Trafikansvarig är en kvinna, skriven i Lettland.

Transportarbetaren har sökt Magnus Axelsson ett flertal gånger, utan framgång.

Frågorna vi hoppas få svar på är var bolaget betalar sociala avgifter och skatt för chaufförerna.

För det är inte i Sverige. Bolaget är inte registrerat som arbetsgivare och har inte betalat in några arbetsgivaravgifter det senaste kvartalet.

Transportstyrelsen tummar på reglerna

Timmertransporter. I somras skärptes reglerna för svenska åkerier som vill hyra in utländska fordon. Trots det har Transportstyrelsen godkänt att BS-Logistic i Kristinehamn tar in två estniska timmerbilar under hela 2019. Reglerna säger högst en månad.

BS-Logistics två estniska bilar.
BS-Logistics två estniska bilar. Foto: Jan Lindkvist

Om utländska fordon används kontinuerligt i Sverige under längre tid ska de registreras i det svenska fordonsregistret från första dagen. Undantag kan göras vid tillfälligt brukande. Den som tar in dem ska då ansöka om tillstånd för inhyrning via nyttjanderättsavtal.

Transportarbetaren har begärt ut uppgifter från Transportstyrelsen om alla svenska åkerier som beviljats nyttjanderättsavtal de senaste 18 månaderna.

Totalt handlar det om 32 ansökningar som fått godkänt. 14 av dem kommer från samma åkeri – BS-Logistic.

En granskning av bolaget visar att företaget i mars hade fått tillstånd att ta in totalt 21 finska skogsbilar och fem estniska.

Bilarna från Finland har rätt att rulla här i tolv månader. Men för de estniska gäller högst en månad. Sedan måste ansökan förnyas.

Trots att reglerna skärptes den 1 juli 2018 fick BS-Logistic i december rätt att ta in två timmerbilar från Estland på helår. Ulric Långberg på Sveriges åkeriföretag är förvånad:

– Beslutet strider mot lagen. Ett år är alldeles för lång tid för att vara tillfälligt brukande, säger han.

”Minns inte detaljerna”

Jon Josefsson, handläggare på Transportstyrelsen, håller inte med. Det var han som skötte ärendet:

– Det var fyra månader sedan och jag minns inte detaljerna. Men bestämmelsen om en månad är inte strikt. Vi kan göra avsteg när det är akut brist på fordon.

Det är just brist som BS-Logistic åberopar i ansökningarna. Enligt åkaren Jaakko Aho råder ”akut kapacitetsbrist på timmerbilar i Mellansverige och Norrland”. Noterbart är att ansökan skickades in en dryg månad innan stormen Alfrida slog till vid nyår.

Listan över åkerier med nyttjanderättsavtal innehåller också tre ansökningar från en enskild näringsidkare. Mannen, som är 40 år, har en svenskregistrerad lastbil och fem inhyrda tyska dragbilar.

Fast 40-åringen är inte skriven i Sverige. Skatteverket kan över huvud taget inte hitta honom i registren. Trots det har mannen lyckats få trafiktillstånd för 13 egna lastbilar och ytterligare fem inhyrda, via nyttjanderättsavtal.

– Det finns inget krav på att man ska ha F-skatt eller momsregistrering för att vi ska godkänna en ansökan. Han har ett giltigt trafiktillstånd och ett gemenskapstillstånd. Vi har även en adress till honom. I Nürnberg i Tyskland, säger Jennie Broström, verksamhets­samordnare på Transportstyrelsen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kristian:
    30 januari, 2020

    Välkommen till EU, varför har Finland och Danmark undantag EU länder och (Norge), men inte Estland eller Lettland? Europeiska domstolen bör undersöka detta. Vi borde alla ha gemensamma rättigheter.
    Vad som gör att du är eftertraktad, ni svenskar har samma rättigheter i andra EU grannländer eller hur? : D

  2. Bengt Södersten:
    10 maj, 2019

    Man kan inte tro att detta är Sverige 2019. Vad gör vår regering? Vad gör vårt åkeriförbund åt detta?
    Det är knappast smickrande för våra stora skogsbolag acceptera att det fungerar på detta vis
    Här jagas våra chaufförer av Transportstyrelsens kontrollanter för petitessen, och vissa får köra hur som helst utan kontroll. Jag har mycket svårt att tänka mig att dessa förare har samma lön som våra svenska chaufförer.
    Svensk åkare.

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Varför klarar Polen lika löner?

Ledare. I somras röstade EU igenom nya skärpta regler för internationella lastbilstransporter. Tanken är att skapa sundare konkurrens och bättre villkor för chaufförer, som många gånger tvingats leva månader i lastbilshytten.

9/9: Dag att uppmärksamma landets alla yrkesförare

Chaufförer. De får Sverige att rulla alla dagar, året om. De ser till att såväl folk som fä, bullar och bulk kommer fram. Den 9 september är Yrkesförarens dag.

”Det här är ren avtalsshopping!”

Flygplats. – Vi ser Gate gourmets agerande som ren avtalsshopping för att få till ett billigare avtal. Så kommenterar Transports ombudsman Per-Olof Norgren den omorganisation som företaget kallat till förhandling om.

Kultur
Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Snabbkoll
Snabbkoll: Riskbedömning corona. Illustration: Mattias Käll

Är din arbetsplats coronasäker?

Riskbedömning. Jag jobbar på ungefär som vanligt, trots corona. Inte oroar jag mig varje dag, men tanken finns där ändå: Tänk om jag drar hem smittan? Min chef verkar inte ta så allvarligt på covid-19. Vad ska jag göra? Vad kan jag begära av min arbetsgivare?

Arbetsplats: Uddevalla hamn
Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Här är vi i hamn

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

Kollektivavtal

Snart skarpt läge i avtalsrörelsen

Lönerörelsen. Retroaktiv lön och korta avtal. Det är Transports prioriteringar i avtalsrörelsen, som åter rullat i gång. Först ut att förhandlas är kollektivavtalet för lastbilschaufförer och terminalare. En första sittning med arbetsgivarparten är planerad till slutet av oktober.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?