Hembiträdena Jasmin och Luz i sitt sovutrymme, Macao
Close
Hembiträdena Jasmin och Luz i sitt sovutrymme, Macao.
Close
Kultur

Migrantarbetarnas drömmar

Syd- och Sydostasien. I tre år har Lennart Johnsson och Stefan F Lindberg rest i Asien och samlat på sig historier och fotografier med migrantarbetare. Resultatet är boken Drömmen om ett bättre liv.

Bokomslag: Drömmen om ett bättre livFörsta gången Lennart Johnsson stötte på det helvete vissa migrantarbetare lever i var som ny journalist på Expressen i början av 1970-talet. Han fick följa med en ombudsman för Sjöfolksförbundet ombord på ett fartyg i Göteborgs hamn. Chockade upptäckte de att tre östafrikanska män var fastkedjade längst ner i båten.

Händelsen väckte nyfikenhet och engagemang, som ledde Johnsson ut på många resor som journalist. Resorna gick ofta till Asien och Filippinerna för att följa de många filippinska sjömännen på båtar som ofta förtöjer i svenska hamnar. Många av historierna i Drömmen om ett bättre liv är på ett eller annat sätt kopplade till Filippinerna. Mer än tio miljoner filipiner är migrantarbetare och finns i hela världen. Många jobbar som hushållerskor. Andra hade lurats bort från sina hem för att säljas till män.

– Det jobbigaste med boken var när vi träffade traffickingoffer i Manila, de hade fasansfulla historier att berätta, säger Lennart Johnsson.

Mitt i allt jobbigt fanns drömmar om ett bättre liv.

– Vi var i ett kyffe i ett höghus på sju våningar. Där bodde 16 tjejer och någon kille på 40 kvadrat. Två tjejer jobbade som hushållsarbetare och började tycka om varandra. De skapade sitt eget lilla rum med ett skynke. De berättade för oss om sina drömmar om ett litet jordbruk i södra Filippinerna.

Drömmen om ett bättre liv är en bit över 200 sidor, och författaren och fotografen har delat på sidorna. Bilderna får säga lika mycket som texterna.

– Man skärper sig som skribent när man jobbar med en av Sveriges bästa fotografer, säger Lennart Johnsson.

Många av människorna som läsaren möter i boken lever långt från sina familjer. Har de tur får de träffas en gång om året. Mycket är tufft men berättarna bakom boken har försökt visa en gnutta hopp.

– I en värld av Trump och Putin är det lätt att vara pessimistisk. Men en av de viktigaste motkrafterna är facken och deras internationella arbete. Det är imponerande när man är i Hongkong eller södra Filippinerna och träffar fackliga aktivister som engagerar sig och ockuperar arbetsgivaren. Facken är små där, men blir större. Och människorna som jag följt under många år har blivit mer medvetna, säger Johnsson.

Drömmen om ett bättre liv är den första av tre böcker om migrantarbetare. Nästa år reser Johnsson och Lindberg till östra Afrika för att påbörja arbetet med den andra bok. Den tredje boken ska handla om migrantarbetare i Sydamerika.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Genom företaget Tochal taxi i Borås fick iraniern Davood Barmaki arbetstillstånd i Sverige. ”Jag blev utnyttjad och lurad på lön”, säger Barmaki som till slut kontaktade Transport för att få hjälp.

Lurad på lön i fem år

Migrantarbetare. Davood Barmaki flydde undan regimen i Iran och fick jobb på ett taxiföretag i Borås. I flera år fick han bo i en skrubb på kontoret, utan riktig lön och med allmosor från chaufförerna.

”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

Kultur
Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Snabbkoll
Snabbkoll: Riskbedömning corona. Illustration: Mattias Käll

Är din arbetsplats coronasäker?

Riskbedömning. Jag jobbar på ungefär som vanligt, trots corona. Inte oroar jag mig varje dag, men tanken finns där ändå: Tänk om jag drar hem smittan? Min chef verkar inte ta så allvarligt på covid-19. Vad ska jag göra? Vad kan jag begära av min arbetsgivare?

Arbetsplats: Uddevalla hamn
Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Här är vi i hamn

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

Kollektivavtal

Snart skarpt läge i avtalsrörelsen

Lönerörelsen. Retroaktiv lön och korta avtal. Det är Transports prioriteringar i avtalsrörelsen, som åter rullat i gång. Först ut att förhandlas är kollektivavtalet för lastbilschaufförer och terminalare. En första sittning med arbetsgivarparten är planerad till slutet av oktober.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?