Nawal El Saadawi och Cecilia Uddén
Close
Den stridbara läkaren och författaren Nawal El Saadawi sprutar av energi och humor i samtalet med utrikeskorrespondent Cecilia Uddén.
Close

”Gud borde vara demokrat”

Kultur. Författaren Nawal El Saadawi har fängslats och tvingats i exil. På frågan om vad hon är rädd för är svaret: Ingenting. Inte ens för Gud? – Om Gud finns borde han vara nöjd med mig.

Stolarna räcker inte till när den 87-åriga egyptiska läkaren, författaren, feministen och aktivisten intar scenen på bokmässans globala torg. Nawal El Saadawi ler stort och höjer armarna i en segergest. Men hon biter ifrån när den svenska utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén liknar henne vid en levande Pippi Långström. En hjältinna.

– Jag är ingen hjälte! Människor som kritiserar regeringar är inga hjältar. Vi är kämpar (fighters). Vi slåss för att skillnaden mellan människor ska krympa.

Kvinnorna i Nawal El Saadawis många böcker är heller inga hjältinnor, inskärper hon. De kämpar varje dag för sin och familjens överlevnad under ett ok av fattigdom och förtryck. Särskilt kvinnorna i underklassen, som hennes farmor; jordbruksarbetare på landsbygden.

– Heroism för mig handlar om att kämpa för att bli sig själv. Inget annat eller bättre, bara att bli sig själv, säger hon.

Nawal El Saadawi var med under demonstrationerna på Tahirtorget i Kairo, då miljoner människor gick samman och till slut avsatte president Mubarak i februari 2011. Den sittande presidenten, general al-Sisi, väcker hård kritik för att fängsla meningsmotståndare och mörda fackföreningsaktivister. Ändå ser El Saadawi honom som ett bättre alternativ än föregångarna, muslimska brödraskapet. De som tog över styret efter revolutionen.

Förklaringen är Nawal El Saadawis hårda kritik av religion, som enligt hennes bestämda åsikt ska skiljas från staten. Var helst Gud och religion kommer in används de för att rättfärdiga orättvisor, rasism och kvinnoförtryck. För att göra skillnad på människor, inpräntar hon.

Författaren har kastats i fängelse för sina ord, tvingats i landsflykt och blir fortfarande censurerad, fast i mindre omfattning. Att Gud ändå borde vara nöjd med henne förklarar hon:

– Om Gud finns och inte är demokratisk, vem är det då? Då kan vi inte få någon demokrati.

Nawal El Saadawi förtydligar med att när något blir heligt som kristendom, islam, buddism hinduism eller judendom, så får vi inte kritisera trosföreställningarna.

– Men vi ska säga vad vi tycker, även om andra inte applåderar oss.

Den pånyttfödelse av religionen som syns runt om i världen i dag ser hon som ett sätt att hålla människor nere.

Sex år gammal utsattes Nawal El Saadawi för könsstympning, och planen var att gifta bort henne vid tio. ”Äktenskap är en grav”, viskade hennes mor till henne i smyg och ”Lyd bara ditt eget sinne”. Tack vare föräldrarna fick dottern studera.

Vad gör kvinnor som könsstympas? De glömmer, svarar författaren, för att överleva. Det var när hon började minnas och såg att hon inte var ensam, som Nawal El Saadawi började skriva.

– Kvinnor stympas på många sätt, inte bara genom att klitoris skärs bort. Våra hjärnor och hjärtan stympas, våra känslor skärs bort. Så är det för männen också. Även om de inte inser det. Vi får inte bli oss själva.

Fem boktips

Nawal El Saadawi skriver på arabiska och har gett ut ett 50-tal böcker, som översatts till bland annat engelska och svenska. Missa inte Imamens fall! Fler på svenska är Och tiden står stilla vid Nilen, Livets källa och de senaste: Revolutionsskrivarna samt Den stulna romanen.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

Jesse Eisenbergs rollfigur Columbus tampas med mordiska zombier i skräckkomedin Zombieland från 2009. Foto: IMDB/©Columbia/Tristar

Skräck i pandemins tid

Rädslor. Vad kan skräcken lära oss när hela vår tillvaro präglas av ett osynligt hot som sprider sig till världens alla hörn? Skräckförfattaren Madeleine Bäck tror att den får oss att tänka klarare genom att vi lär oss att förstå vår rädsla.

Kultur
Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Snabbkoll
Snabbkoll: Riskbedömning corona. Illustration: Mattias Käll

Är din arbetsplats coronasäker?

Riskbedömning. Jag jobbar på ungefär som vanligt, trots corona. Inte oroar jag mig varje dag, men tanken finns där ändå: Tänk om jag drar hem smittan? Min chef verkar inte ta så allvarligt på covid-19. Vad ska jag göra? Vad kan jag begära av min arbetsgivare?

Arbetsplats: Uddevalla hamn
Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Här är vi i hamn

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

Kollektivavtal

Snart skarpt läge i avtalsrörelsen

Lönerörelsen. Retroaktiv lön och korta avtal. Det är Transports prioriteringar i avtalsrörelsen, som åter rullat i gång. Först ut att förhandlas är kollektivavtalet för lastbilschaufförer och terminalare. En första sittning med arbetsgivarparten är planerad till slutet av oktober.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?