En låda med gamla bilder fanns kvar när det gamla hamnkontoret skulle utrymmas. I mitten syns Börje Lindstrand, Potatisen kallad, enligt före detta kranföraren Rolf Landin som minns det mesta. Årtalet är okänt.
Close
En låda med gamla bilder fanns kvar när det gamla hamnkontoret skulle utrymmas. I mitten syns Börje Lindstrand, Potatisen kallad, enligt före detta kranföraren Rolf Landin som minns det mesta. Årtalet är okänt.
Close

Vem bryr sig om en vanlig arbetares vardag?

Kultur. När Helsingborg bygger en ny stadsdel i Oceanhamnen finns de med: berättelserna om kaffet på Ingas café, hur kvinnokarlen Rune Takläggare flirtade och när den spritsmugglande vaktmästaren åkte fast.

I stad efter stad har hamnarna tryckts ut från centrum. De ersätts av bostäder i fina lägen. I Helsingborg är planering, rivning och byggande i full gång. På Oceanpiren och Oslopiren blir det nya kvarter, inte långt från dagens containerhamn.

– Men det var något som skavde i mig. Höll vi på att bygga en stad utan historia?

Jessica Engvall, kommunikationschef på Helsingborgs stad, berättar om sin oro. Och hur hon mötte samma grubblande hos etnologen och forskaren Elisabeth Högdahl.

– Jag är intresserad av vardagen, av de människor som aldrig nämns i historieskrivningen om framgångsrika konsulter. Och jag tror att det finns många berättelser kvar i huvudet på folk som hållit till i hamnen från 1950-talet och framåt, säger Elisabeth Högdahl.

Med gemensamma krafter har de berättat, samlat in och dokumenterat livet i och kring hamnen. Etnologen Elisabeth Högdahl, pensionerade kranföraren Rolf Landin och kommunikationschefen Jessica Engvall.
Med gemensamma krafter har de berättat, samlat in och dokumenterat livet i och kring hamnen. Etnologen Elisabeth Högdahl, pensionerade kranföraren Rolf Landin och kommunikationschefen Jessica Engvall.  Foto: Lena Blomquist

De två fick klartecken för ett projekt – och under ett år har de samlat historierna, publicerat dem på webben och spridit ny kunskap till stadsplanerare, byggherrar och den som ska hitta på gatunamnen i den nya stadsdelen. Starten var att hitta människorna som ville vara med.

– Det var svårt. Folk tyckte inte att de hade något stort att berätta, att vardagen inte är något att prata om, säger Jessica Engvall.

Men så hörde en pensionerad kranförare av sig. Han hade mycket att säga, men blev också dörröppnaren som fick andra att ta kontakt.

Bara de nertecknade smeknamnen (eller kanske öknamnen) andas vardagshistoria: Ljuset från Lund, Kalle Gurka och Lillgurkan, Igelkotten, Prosten och Potatisen. Och så kranföraren Tjocke Gullberg, ihågkommen inte minst för sin vana att sitta i hytten och äta på en falukorvsring.

En träff med Mannekängen, eller Rolf Landin som de flesta säger numera, ger ännu mer känsla för livet i Oceanhamnen för 50 år sedan. Det var han som satte fart på etnologen och kommunikatörens insamling.

– Som stuvarna slet. De lyfte koppartackor och kaffesäckar för hand. Efter en tid fick de selar. När det behövdes en ny stuvare fick de andra rösta fram vem som skulle få jobbet. De andra fick fortsätta stå i ropet och varje dag hoppas få höra sitt namn, berättar han.

En av dem berättar i vardagsinsamlingen: ”Jag kom ner till ropet tidigt på morgonen och möttes av dödspatrullen, två barska män, som valde ut gubbar för dagens jobb. De som redan var registrerade pekades ut först. Men vi nya extringar som inte hade något nummer, fick vänta till sist. Då fick vi nummer men ingen speciell utbildning eller genomgång.”

Facebookgruppen Hamnar i fokus visar gamla bilder från Helsingborgs hamn.
Facebookgruppen Hamnar i fokus visar gamla bilder från Helsingborgs hamn.
Foto: Lena Blomquist

Själv fick Rolf Landin jobbet som kranförare 1964. Började en halvtimme tidigare och var kvar senare än stuvarna, och tjänade bra på övertiden. Somrarna var bra, då var det bar överkropp i kranen, mycket solande och kanske ett bad från Oslopiren. Middagsrasten var en och en halv timme lång och mackorna medhavda. Vintrarna kunde däremot vara ett helvete.

Men hamnen var inte bara jobb. Lars Lillé har berättat hur han och hans kompisar hängde där: ”Vi fiskade krabbor. Min kompis farsa var stuvare så vi kollade ofta båtarna när dom lastade av. Då fick vi en massa frukt.”

Jessica Engvalls och Elisabeth Högdahls förhoppning är att historier som dessa ska vända på processen i framtida stadsplanering. Att utgångspunkten blir människors minnen och vardag.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Nina och Mikael Arnewing.

Drömmen om båtlivet

Båtägare. Han gick till sjöss som 16-åring. Hon kallar sig landkrabba. Och, ärligt talat: Mikael och Nina Arnewing är än så länge mest bryggseglare i sin 34 fot långa motorbåt.

”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Sommar i Sverige
Hjo hamn, Smultronstället i Söderköping och ingången till gruvgången Tilas Stoll på Högbergsfältet.

Bästa hemestertipsen

Semestertider. Borta bra men hemma (nästan) bäst – i sommar är det läge att upptäcka de egna markerna. Här kommer tips på nära pärlor från Transports avdelningar, från norr till söder, och Transportarbetarens medarbetare.

Genom företaget Tochal taxi i Borås fick iraniern Davood Barmaki arbetstillstånd i Sverige. ”Jag blev utnyttjad och lurad på lön”, säger Barmaki som till slut kontaktade Transport för att få hjälp.

Lurad på lön i fem år

Migrantarbetare. Davood Barmaki flydde undan regimen i Iran och fick jobb på ett taxiföretag i Borås. I flera år fick han bo i en skrubb på kontoret, utan riktig lön och med allmosor från chaufförerna.

Maick Jespersen, UPD Sturup

Facklig kamp i motvind på UPS-terminal

Arbetsmiljö. Kyla och drag. Brister i brandskyddet. Stress och tunga manuella lyft. Både facket och Arbetsmiljöverket kräver åtgärder. I stället har paketjätten UPS kortat ner arbetspassen. Terminalarna som fått sänkt lön vänder sig nu mot de egna skyddsombuden.

Ekonomi i kristider
Illustration till Snabbkoll om ekonomi i kristider.

5 tips när pengarna tryter

Snabbkoll. Uppsagd? Permitterad? Oändliga sjuk- och vab-dagar? Många får lönespecifikationer som är tunnare än vanligt. Här är några tips som kan hjälpa ekonomin att gå runt.