Krönika.
När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.
Djurvän.
Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.
Fotoutställning.
I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.
Davids krönika.
Sommaren och semestern är ljuvlig! Fastän jag tidigare jobbat sextio till åttio timmar i veckan, har jag under alla år tagit ut fem veckors sommarsemester.
Semestertider.
Spökturism har blivit stort. Ofta går det att kombinera skräck med fika i naturskön omgivning. Här är några tips på gastkramande upplevelser i Sverige, ett land ovanligt rikt på spöken (eller i alla fall platser där de påstås synas till).
Krönika.
När jag var liten grabb brukade vi dra en lånad husvagn söderut. Kanske stannade vi redan vid Byske Havsbad, eller så hamnade vi vid någon camping i Umeå. Helt säkert visste jag att resan hade ett oändligt långt stopp på Ikea i Sundsvall. Morsan skulle titta på varenda sak och på den tiden fanns ingen smartphone eller platta att roa sig med. Kanske är det det traumat som ligger bakom de kalla kårar jag känner så fort jag hör ordet husvagn.
Campingliv.
Intresset för att köpa ny husvagn eller husbil är större än någonsin. Mer än varannan svensk kan tänka sig att semestra mobilt. Men vilket boende är egentligen bäst – och för vem?
Ledare.
Jag är hästtjej sedan barnsben. Och jag vet inte hur många gånger jag råkat ut för bilförare som verkar tycka att det är kul att se hästar sprätta i väg. I stället för att sakta in så gasar de förbi när de ser hästekipage efter vägen. Är det värt att riskera både häst och ryttares liv för att se ett djur hoppa och krumbukta sig? Nej, absolut inte!