Sofia Sjunfors
Close
”Jag är lite dålig förlorare så jag ger 110 procent på strong woman-tävlingarna”, säger Sofia Sjunfors. Hennes man och barn hänger med och hejar.
Close
Månadens medlem

Starkaste kvinnan i Dalsjöfors

Strongwoman. Blåmärken på över- och underarmar, lår, ja, lite varstans. Senaste tävlingen har satt tydliga spår på terminalarbetaren Sofia Sjunfors kropp. Men det får man räkna med om man siktar på att bli stark, säger hon. Riktigt stark.

Det handlar om strongwoman-träning, som går ut på att lyfta tungt. Och då snackar vi inte vikter på vanliga gym utan traktordäck, jättekulor (atlasstenar på flera hundra kilo), stockar (stockpressar), öltunnor, sandsäckar och allehanda hopsvetsade tyngdställningar.

Några av dem kallas ”väskor”, för att man lyfter en i varje hand och kämpar sig fram på ”bondpromenad” – så kallad ”farmers walk”.

Sofia visar runt i en ombyggd lada, några kilometer ut på landet från Dalsjöfors utanför Borås. Förr rymde den kor, men nu huserar Sofia och strongman-killarna hon tränar ihop med bland de udda redskapen. Än så länge är hon ensam tjej. Det är helt okej, men hon hoppas att fler kvinnor ska förstå tjusningen och haka på.

Sofia Sjunfors
”Man utmanar sig själv, satsar allt man har för att ge max”, säger Sofia Sjunfors.  Foto: Justina Öster

Träningsformen kom i Sofias väg för något år sen, av en slump.

– Eftersom jag är lite bredaxlad och stor har jag alltid tyckt att jag inte passar in riktigt. Men med strongwoman kände jag direkt: Det här är rätt.

Hon gillar att bygga upp styrkan med ”lite otympliga saker”.

– Det är väl inte så ofta annars man välter ett däck på 275 kilo?

Träningen kräver mycket utrustning. Sofia plockar fram platta skor för pressövningar ur väskan. Knäskydd, bälte, armbågs- och handledsskydd. Remmar för lyften, kalk för greppet och så klister – för kloten. Stenarna, säger Sofia.

Mycket handlar om grepp och teknik. Hon utvecklas hela tiden och har mycket hjälp av killarna, som visar.

– Det finns nog ingen som kan säga att den är fullärd. Varje gren kräver sin egen teknik, som man måste lära sig. Att få hjälp är viktigt, så att man inte gör fel. Skada sig kan man, absolut, säger Sofia, men än har hon klarat sig. Rädd är hon inte. Hon strongwoman-tränar en eller ett par gånger i veckan, har tänkt det ska bli mer. Fast förutom terminaljobbet i Borås, driver hon ett eget ”vanligt” gym.

Sofia beskriver nervositeten och adrenalinpåslaget vid tävlingarna, när hon väntar på sin tur:

– Min nära vän står intill, ropar och peppar. Jag mår nästan dåligt, men så försvinner jag in i en bubbla och hör ingenting. Allt fokus är på: Nu kör jag.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lars Karlsson säger att han är en konstnär som kör färdtjänst, inte tvärt om. Helst av allt skulle han ha mycket mera tid för det han brinner för: Att skapa konst och att prata med barn på skolbesök.

Konsten blev hans räddning

Konstnären. Som barn placerades Lars Karlsson på barnhem och i fosterfamilj. Han kallar det att han gick igenom för ­helvetet. Konsten var hans sätt att komma tillbaka.

På toppen. Therese Thörner trivs med jobbet som flischaufför. Här på lastningsplats ute i Värmlandsnäs skogar.

Therese har flis och forskning i lasten

Flischauffören. Värmländska Therese Thörner trivs med livet som fjärrchaufför. Hon studerar samtidigt på distans och pluggar ofta i hytten. Examensarbetet handlar om hur transportledaren påverkar chaufförers liv.

Mobilen ringer i ett hos fackliga ombudet och färdtjänstföraren Viktor Petrov. Erfarenheten från både golv och chefsskap är till stor hjälp. ”Och så får jag jättebra stöd från Transports Linköpingsavdelning. Nästa steg blir nog att starta klubb, tror jag”, säger han.

Viktor finns där för kollegorna

Fackombudet. Om vi haft en Viktor på alla taxiåkerier i Sverige hade branschen sett annorlunda ut. Så säger Transports ombudsman i Linköping. Själv ler färdtjänstföraren Viktor Petrov och slår ifrån sig. Fast kollegorna ringer i ett på hans mobil.

Hallå där!

Annica Collstam

... ombudsman i Stockholm med ansvar för den krisdrabbade taxibranschen.

Månadens medlem
Lars Karlsson säger att han är en konstnär som kör färdtjänst, inte tvärt om. Helst av allt skulle han ha mycket mera tid för det han brinner för: Att skapa konst och att prata med barn på skolbesök.

Konsten blev hans räddning

Konstnären. Som barn placerades Lars Karlsson på barnhem och i fosterfamilj. Han kallar det att han gick igenom för ­helvetet. Konsten var hans sätt att komma tillbaka.

Arbetsmiljö: Trakasserier
Bea, sextrakasserad kranbilsförare

Fel hudfärg för kranbilsförare?

Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.

Hallå där!

Tomas Eneroth

… infrastrukturminister. Regeringen inför nya restriktioner för att stoppa smittspridningen och människor uppmanas att helt undvika kollektivtrafik.

Månadens medlem
På toppen. Therese Thörner trivs med jobbet som flischaufför. Här på lastningsplats ute i Värmlandsnäs skogar.

Therese har flis och forskning i lasten

Flischauffören. Värmländska Therese Thörner trivs med livet som fjärrchaufför. Hon studerar samtidigt på distans och pluggar ofta i hytten. Examensarbetet handlar om hur transportledaren påverkar chaufförers liv.

På jobbet inger väktarhundarna respekt. De ska vara beredda att försvara sina förare. Hemmavid är de snälla. Kenneth Johanssons äldsta son lärde sig att räkna på en schäfers tänder.

Ingen tjafsar med Nixon

Hundförare. De skäller och fäller hår. Är ettriga och ibland vägrar de lyssna. Väktarna älskar sina hundar. – De är våra familjemedlemmar. Men om en gärningsman misshandlar en väktarhund räknas det oftast bara som skadegörelse, säger Kenneth Johansson.

Månadens avdelning
Trio från avdelning 6: ombudsman Mikael Ladman, ordförande Mikael Persson och ombudsman Örjan Jakobsson. När Transportarbetaren hälsade på var varken Monica Strandli, Jenny Franzén Nyström eller Sven-Åke Spets inne på kontoret.

Full fart på avdelning med fin utsikt

Avdelning 6 Värmland. Under omständigheterna öppet. Och mycket arbete ute, planering för studier och möten. Coronaanpassat. På kontoret i Karlstad finns folk som kan en hel del om säker arbetsmiljö.

Hallå där!

Jerker Nilsson

… central ombudsman som sett till att alla kollektivare på bevakningsbolaget Loomis får semesterlön i morgon, den 23 oktober.