”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
Kultur

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

På Instagram går distributionsförare Stefan Blomberg under sitt alias, ”Robotnisse”. Där lägger han ut bilder på sina skapelser. Ofta förmänskligade, som ett omfamnande par och en pappa eller mamma med klängande barn.

Fågelrobot av Stefan Blomberg
Kopparkannan, flasköppnarna, skrivmaskinstangenterna och det gamla cykellyset får nytt liv i en pigg liten fågelrobot. Foto: Justina Öster

Robotarna tar gärna djur- eller fågelform med spretande elsladdshår, metallvingar och hjälm. De väcker både ömhet och skratt, som när en vinklad gaffel höjs till ett förmanande finger eller ett par babyskor vänds med tårna inåt. Under Stefan Blombergs fingrar förvandlas en termometer till en glad mun och ett läderfodral till en flygarmössa med öronlappar. Häftapparater blir fötter.

Robotarna mäter några decimeter, upp till en och en halv meter och är enbart ögonfröjd. Inga maskiner som utför tjänster.

Stefan Blomberg älskar djur och värnar om miljön, därför återanvänder han material. Det ska vara gamla grejer och modeller. Slitna. Med patina. Inspirationen kommer när han och hans fru går på loppis. Hushållsartiklar, dammsugare och skrivmaskiner. Väckarklockor, ficklampor, cykelljus, allt går att skruva isär och plocka delar av.

Stefan Blomberg visar in i verkstan, en före detta pigkammare i lägenheten i Stockholmsförorten Abrahamsberg. Han ursäktar röran. Fast vartenda verktyg hänger prydligt på sin plats ovanför arbetsbordet. Materialfynden är lika grundligt sorterade i rader av plastbackar på hyllorna utmed väggarna.

– Det där är ju en näsa, kan jag tänka när jag ser pipen på en kaffekanna. Och de där spiralerna kan bli både armar och ben. Jag använder begagnade skor också, och en av robotarna har min svärmors barnskor.

Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar.
Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar. Foto: Justina Öster

Gammal aluminium är bra och lätt att borra i, konstaterar Stefan Blomberg som redan i tidiga år rotade i containrar. Med famnen full på loppmarknader får han ofta frågan: Vad är det där för nåt? Ingen aning, svarar han.

– De tror nog att jag är en riktig toksamlare, ha ha. Kugghjul är vackra, och skruvar och muttrar hårdvaluta i robotbranschen. Nackdelen med engelska är att de anges i tum, så jag håller mig till svenska. Annars skulle jag ha fyllt 40 lådor till.

Ryktet har spritt sig. Lokalborna lämnar in prylar på ortens vintagebutik, där Stefan Blomberg ställer ut en del av sina alster. Hustruns frisörkunder är också involverade, ringer från loppisar och undrar: Vill han ha det eller det?

– Bara köp, svarar hon.

Hela hemmet andas vintage, men bordet i vardagsrummet skvallrar om hans tid som möbelsnickare. På väggen i köket sitter en anordning från förra hyresgästen, en dam från Östermalm.

Hon behövde den för att skicka order till hushållerskan.

– Nej, nej, Stefan Blomberg slår ifrån sig.

Stefan Blomberg i verkstan
Alla skrotfynd är prydligt sorterade i Stefan Blombergs verkstad. Foto: Justina Öster

Inte är han rojalist fast hans tjänstebil är märkt med hovleverantör. Men ja. Han har levererat Kalix löjrom (med ett kilopris på några tusenlappar) till kungen och drottningen på Drottningholm. En tidskrävande procedur då bilen först genomsöktes av två vakter. Och ytterligare en, till fots, eskorterade Stefan Blomberg i krypfart fram till en väntande kock.

Trots sin robotvurm är Stefan Blomberg ingen vän av självkörande bilar. De kan stjäla hans jobb. Men han är inte rädd att artificiell intelligens (AI) ska ta över i samhället.

– Robotar är oumbärliga i farliga miljöer. De kan bli väldigt bra, men jag tror aldrig att AI kommer att ta över allt arbete. Något måste vi ju göra.

Som att skruva ihop skrot.

– Det är grymt kul! Har jag inte byggt på ett tag blir jag sittande i timmar. Tid och rum försvinner, säger Stefan Blomberg.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Jesse Eisenbergs rollfigur Columbus tampas med mordiska zombier i skräckkomedin Zombieland från 2009. Foto: IMDB/©Columbia/Tristar

Skräck i pandemins tid

Rädslor. Vad kan skräcken lära oss när hela vår tillvaro präglas av ett osynligt hot som sprider sig till världens alla hörn? Skräckförfattaren Madeleine Bäck tror att den får oss att tänka klarare genom att vi lär oss att förstå vår rädsla.

John Eyre

John ser magin i gamla jänkare

Konst. Amerikanare från 1950- och 60-talen. Stora glänsande skepp som kom mullrande längs vägen var magi för pojken John Eyre. Känslan har stannat kvar och han målar dem om och om igen.

Månadens avdelning
Viktor Andersson och Petri Perälä, avdelning 46. Foto: Justina Öster

”Våra förtroendevalda är vår styrka”

Flyget. Coronavåren var extrem med permitteringar, varsel och uppsägningar. På Transports flygavdelning 46 i Märsta har de anställdas arbetsdagar gått från panik­mycket att göra till mer hanterliga: massor av jobb.

Månadens medlem
”Mötet med passagerarna är det bästa med jobbet. En del blir som nära vänner”, säger Viktor Petrov.

Viktor finns där för kollegorna

Fackombudet. Om vi haft en Viktor på alla taxiåkerier i Sverige hade branschen sett annorlunda ut. Så säger Transports ombudsman i Linköping. Själv ler färdtjänstföraren Viktor Petrov och slår ifrån sig. Fast kollegorna ringer i ett på hans mobil.

Linda Weidenstedt är doktor i sociologi och knuten till näringslivets forskningsinstitut Ratio. Rapporten är skriven tillsammans med Andrea Geissinger och Monia Lougui. Foto: Ratio

Matbudens svar förvånade

8 frågor. Vad är det som motiverar människor att börja jobba som matbud? Det försökte Linda Weidenstedt och hennes forskarkollegor vid näringslivets forskningsinstitut Ratio ta reda på. Svaren förvånade.

Hallå där!

Allonias Sebhatu

… som var drivande när taxiförare i Stockholm kämpade för bättre villkor 2014.

1. Mats Borgenstrand. 2. Rikard Larsson. 3. Håkan Jansson. 4. Johan Stålhand. 5. Viktor Andersson.

”Las behöver förstärkas – inte försvagas”

Anställningsskydd. – Det kanske är det dags för en generalstrejk? Vi måste visa politiker och arbetsgivare att vi inte vill försämra anställningsskyddet ännu mer. Stora förändringar är på gång. Men allt för många har noll koll, resonerar några transportare.

Susanna Gideonsson kommer närmast från uppdraget som förbundsordförande för Handels. Hon tar över ordförandeklubban efter Karl-Petter Thorwaldsson.

”Utan arbetarna hade landet lamslagits”

6 frågor. LO:s nyvalda ordförande Susanna Gideonsson ska leda en landsorganisation genom den ekonomiska coronakrisen och höstens avtalsrörelse. Först av allt ska hon hålla ihop 14 förbund genom en las-förhandling.

Månadens klubb
Kid Lindberg och Helena Wahlberg satsar på facket på Samat Nordic. Båda kör tankbil.

”Folk ska trivas på jobbet”

Samat Nordic-klubben. Det började som lite löst snack om att starta en chaufförsgrupp. Resultatet blev fackklubben på Samat Nordic. Med medlemmar som kör tankbil med flytande gas från fabriken i Surahammar.

Månadens medlem
”Halvvägs in i bygget tog det emot. Det var tungt att stiga upp halv sju på lördagen och sätta i gång, men varje ny sak som kom på plats gav energi. En spark i baken att jobba lite till”, säger Thomas Jacobsson. Foto: Justina Öster

”Vårt hus är byggt av sjöcontainrar”

Husbygge. Inbäddat i grönskan och infogat efter ett berg ligger det: lastbilsföraren Thomas Jacobssons och familjens hus. Byggklossarna är åtta sjöcontainrar, som fraktats haven runt. Och landat på Värmdö, utanför Stockholm.

Hans arbetsmiljöjobb är värt ett pris

Bevakning. ”Stort engagemang och medmänsklighet.” De egenskaperna gjorde att arbetskamrater nominerade Stellan Ragnarsson till 2019 års arbetsmiljöpris. Han är väktare och ordningsvakt i Luleå och får priset av Transports lokalavdelning.

Hallå där!

Jonny Kronbäck

... som är skyddsombud och vice ordförande i Transportklubben på Kuehne-Nagel i Staffanstorp. Ni har fått tillbaka frukostrasten, som arbetsgivaren tidigare drog in.

Hallå där!

Ewa Bergdahl

… som är ordförande i föreningen Arbetarskrivare.

Hallå där!
Gustaf Järsberg

Gustaf Järsberg

… som pluggat arbetsmiljö på Linnéuniversitetet och som tentamensuppgift har skrivit en praktisk guide om hur ett arbetsplatsbesök går till.

Månadens medlem
Nina och Mikael Arnewing

Drömmen om båtlivet

Båtägare. Han gick till sjöss som 16-åring. Hon kallar sig landkrabba. Och, ärligt talat: Mikael och Nina Arnewing är än så länge mest bryggseglare i sin 34 fot långa motorbåt.