Martin Jonsson
Close
Martin Jonsson, ombudsman i Transports Halmstadsavdelning, letar efter Hagman Transport, ett bolag som vill anställa åtta filippinska lastbilschaufförer. Facket vill att bolaget tecknar kollektivavtal.
Close

På spaning efter förare från Filippinerna

Arbetskraftsinvandring. Hur bor och lever migrantarbetarna i Sverige? Får de den lön som utlovas? Vi åkte på vinst och förlust till två åkerier på västkusten. Två bolag som båda begärt att få ta in filippinska lastbilschaufförer.

Här, i Munkedal, ligger Din Transportpartners huvudkontor. Åtminstone på papperet.
Här, i Munkedal, ligger Din Transportpartners huvudkontor. Åtminstone på papperet. Foto: Jan Lindkvist

Ett grått dis hänger över Munkedal, en liten ort strax norr om Uddevalla. Kloss intill vägen, inklämt mot en bergvägg, ligger ett nedsläckt hus. Dörren är klädd med grovräfflad plåt.

Upprepade knackningar ger inget resultat. Huset – adressen – är huvudkontor för åkeriet Din Transportpartner Norden. Företaget har omkring 25 lastbilar och mängder av containerchassin – enligt fordonsregistret. Av dem syns inte ett spår.

Åkeriet har ansökt hos Migrationsverket om att få anställa nio filippinska chaufförer. På formuläret står att företaget har noll anställda.

Alla filippinare utlovas deltidsjobb, 75 procent, och en lön på 19 950 kronor. Omräknat till heltid blir det 26 600 kronor. En schysst svensk avtalsenlig lön.

Fast Din Transportpartner har inget kollektivavtal. Försäkringar då? Jo, på ansökan har bolaget kryssat i att man har Foras arbetsmarknadsförsäkringar.

Men var finns förarna och bilarna? Och åkaren?

Jag ringer Anna (fingerat namn). Hon står som kontaktperson i ansökan. Samtalet blir inte långt.

Jag är i Munkedal och söker de ansvariga på Din Transportpartner. Företaget som begärt att få anställa filippinska förare. Du står som kontaktperson…

– Jag hjälper bara bolaget. Som ombud.

Hjälper du även andra åkerier med arbetskraft från tredje land?

– Nej, nej. Det är bara det här bolaget.

Okej, vem driver Din Transportpartner?

– Det vill jag inte säga.

Var finns verksamheten då? Knappast i Munkedal väl…

– Nä, i Göteborg.

Mörkret sänker sig över E6:an. Regnet tilltar. Den svarta asfalten äter upp det mesta av billjuset. Jag ringer en åkerikontakt i Göteborg. Innan har jag kollat vilka personer som sitter i bolagsstyrelsen på Din Transportpartner.

Det blir napp direkt hos åkerikontakten.

– Det är ju Sillstryparn! Han håller till i Arendal och är välkänd i branschen. Kör mycket för Skaraslättens Transport. Hans risiga lastbilar och chassin står överallt i hamnen. Du känner lätt igen dem. Han har sprejat siffror på sidan av alla fordon. Det är datum för nästa besiktning.

– Du hittar nog Sillstryparn i verkstan på Förrådsgatan. Eller i en lastbil. Han kör ofta containrar själv, jag ser honom nästan dagligen.

Vi stämmer träff en dag senare, åkerikontakten och jag. Men först har jag ett inbokat möte i Halmstad.

Klockan närmar sig nio på morgonen och Transports ombudsman Martin Jonsson diskar ur kaffekoppen och stoppar en utprintad förhandlingsframställan i portföljen. Avdelningen vill teckna kollektivavtal med ett företag i Varberg, Hagman Transport.

Åkeriet finns med bland de 500 ansökningarna till Migrationsverket. Nu vill bolaget anställa åtta filippinare på ett bräde. Den utlovade lönen är 26 535 kronor. Plus 6 000 kronor i traktamente.

Kollektivavtal finns inte, men väl Fora-försäkringar, uppger bolaget till Migrationsverket.

Hagman Transport låg ursprungligen i Halmstad, men allt som finns kvar där är en skylt på en sliten industrifastighet.

Ombudsmannen styr ut på motorvägen, mot Varberg, och ungefär samma frågor snurrar i våra skallar. Varför anställer man just filippinska förare? Hur
gör man med körkort och yrkeskompetensbeviset (YKB), som ju är en EU-uppfinning? Och varför betala avtalsenlig lön till asiatiska förare när det vimlar av chaufförer från Bulgarien och Rumänien, som jobbar för halva summan?

Hagman Transport
På spaning i Varberg. Foto: Jan Lindkvist

I ett prydligt industriområde i utkanten av Varberg står två vita dragbilar utanför en grå byggnad. På gaveln sitter en diskret skylt.

Ombudsman Jonsson knackar på. En kvinna i 30-åldern öppnar. Hon arbetar för Hagman Europatransporter – en liten speditör som specialiserat sig på biltransporter.

Det visar sig snabbt att Hagman Transport och Hagman Europatransporter är en familjeangelägenhet. För familjen Voigt.

Dottern, Alexandra, driver speditionsfirman, med pappa Uwe Voigt som bisittare i bolagsstyrelsen. Uwe var tidigare huvudman i Laholms frakt, som gick i konkurs 2013.

Mamma Katarina basar för Hagman Transport, med omkring 15 lastbilar och ett 20-tal anställda.

Det är Alexandra Voigt som öppnar dörren. Hon är ensam på kontoret den här dagen. Martin Jonsson lämnar över förhandlingsframställan.

– Vi vill att ni tecknar kollektivavtal, säger han vänligt.

– Det måste man inte, kollektivavtal är frivilligt i Sverige, invänder Alexandra.

Det blir en diskussion om den svenska modellen och vikten av kollektivavtal. När den är avslutad lyfts frågan om de filippinska förarna.

Alexandra säger:

– Vi har ansökt, men det är ännu inte klart. Så snabba är de inte på Migrationsverket.

Varför anställer ni filippinare?

– Hagmans Transport är uppköpt av företaget Dinotrans, som nu är majoritetsägare. De har lång erfarenhet av filippinska förare. Det är ju svårt att hitta lastbilschaufförer i Sverige. Det är likadant i hela Europa, säger Alexandra.

Ombudsman Martin Jonsson har lämnat över en förhandlingsframställan till Hagman Transport.
Ombudsman Martin Jonsson har lämnat över en förhandlingsframställan till Hagman Transport. Foto: Jan Lindkvist

Ute på gatan kommer två förare med östeuropeisk ursprung. En av dem kör en dragbil med NTG-trailer. På bildörren står det Dinotrans, med adress i Riga, Lettland.

Dinotrans skapade tidningsrubriker för ett par år sedan, bland annat i Transportarbetaren. Huvudägaren – Staffan Resare – bor i Sverige, men driver en omfattande åkeriverksamhet från Riga. För ett par år sedan hade han över 100 lågavlönade filippinare som bemannade bilarna.

Är asiatiska förare lösningen när chaufförer från Polen och Baltikum fått upp sina löner åtminstone en liten bit? Frågan finns med när jag ett halvt dygn senare träffar åkerikontakten i Arendal i Göteborgs hamn.

Kontakten tar mig med på en guidad tur. Det blir en resa på Sveriges åkeribakgård. En skamfläck för svensk tillverkningsindustri.

Överallt i hamnområdet står eller rullar dragbilar med förare från östra Europa. Månad efter månad kör de industrins gods, eller våra konsumtionsvaror, till löner som är kanske en fjärdedel av hamnarbetarnas inne på APM Terminals.

Åkerikontakten suckar. Förklarar att det finns högst en handfull seriösa åkerier kvar som kör containrar i hamnen. Företag som betalar avtalsenlig lön till chaufförerna.

– De seriösa klarar inte konkurrensen. Det här är en konspiration där både LO och regeringen ingår! Alla vill ha billiga transporter. Kosta vad det kosta vill, säger han.

Vi kör förbi en liten grusplan där flera dragbilar och chassin från Din Transportpartner står uppställda. På en av dragbilarna är däcken så slitna att corden sticker fram.

Vi stannar utför åkeriets verkstad. Där ligger en trave blankslitna däck och vita skyltar som hängs på sidan av chassievagnarna. Namnet är skrivet i blått – Skaraslättens Transport.

Har vi kommit till Din Transportpartner Norden? Kanske. Sillstryparn kontrollerar två olika åkeriföretag. Det ena leder han själv. I det andra lämnade han styrelsen 2016. Kvar sitter bara Sillstryparns gamla mamma, 78 år.

”Företaget har en vakans i styrelsen”, noterar Bolagsverket torrt i registret.

Jag kliver in i verkstaden. Två mekaniker förklarar på knackig engelska att de jobbar för Din Transportpartner, men de vet inte var Sillstryparn håller hus.

– Han är nog ute och kör containrar, säger en av dem.

Upplysningen kan måhända intressera Skatteverket. Sillstryparn är utflyttad och folkbokförd i Danmark sedan i juni 2018. I det brukar inte ingå att man driver företag och arbetar i Göteborg.

Mekarna har inte sett eller hört talas om några filippinare. Vi åker vidare. Till en lerig grusplan ett par kilometer bort. Det ser ut som en blandning av sopstation och skrotupplag.

”Villkoren är bra”, säger den rumänske föraren i byggfutten som tillhör åkeriet Din Transportpartner. Föraren vill vara anonym.
”Villkoren är bra”, säger den rumänske föraren i byggfutten som tillhör åkeriet Din Transportpartner. Föraren vill vara anonym. Foto: Jan Lindkvist

Utanför en byggfutt står fyra personbilar med rumänska registreringsplåtar, ett par chassin och en dragbil med en påhängd DFDS-trailer. Dragbilen och futten tillhör Din Transportpartner.

En rumänsk chaufför tittar fram ur dörrhålet. Jo, han jobbar för Din Transportpartner, men han har inte sett till Sillstryparn denna morgon.

Jag får tag i ett par olika telefonnummer till åkaren. Ringer flera gånger, utan att få svar.

Av en slump får jag kontakt med en ytterligare chaufför som jobbar på Din Transportpartner. Mannen har bra koll på verksamheten:

– Jag känner till att det ska komma filippinska förare. Två är redan här. Fast de jobbar på ”black contracts”, för deras papper är inte i ordning ännu. Huvudskälet till att flippinarna tas hit är förstås att de är billigare än vi östförare.

– I dag kommer merparten av åkeriets personal från Rumänien. De bor i bilarna året om. Det är bara någon enstaka som ordnat bostad på annat håll.

Chauffören berättar att han får runt 27 000 kronor i lön. Det är mer än många andra balter och polacker tjänar i Sverige. Fast i summan ingår traktamente.

Mannen uppger att Din Transportpartner regelmässigt slarvar med lönespecifikationer och anställningsbevis. Han är orolig för skatteinbetalningarna. Han har pratat med en kollega som fått lönen ”cash” i två års tid.

Fordonen är ett problem som bidrar till att föraren nu ser sig om efter annat jobb. Han kör utan Ad-blue, eftersom systemet som ska minska utsläppen är urkopplat på dragbilen.

– Verksamheten är inte seriös. Går en kabel av lagas den med eltejp, i stället för att man byter den. Jag kör på dåliga däck. Det fungerar nu, men jag är bekymrad om det blir riktig vinter.

Transportarbetaren har fortsatt försöken att nå Sillstryparn för en kommentar. Utan att lyckas.

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Henrik Berglund:
    4 december, 2018

    Fast han är ju inte värst längre iaf:)
    Listan kan göras lång med åkerier där förarna inte ens vet vem de jobbar för.
    "Sillis" kör för övrig lika mycket för GDL som skara o skyltarna ligger utanför bara för att han har köpt skaras utskrotade chassin.

Lästips:

Nicklas Gyllestad, Jenny Fredriksson, Paul Nilsson, Roland Karlsson och Anders Sassila körde alla tidigare sopbil för Sita/Suez – de gillade jobbet, men blev på olika vis sänkta av arbetsledningen.

Chefen, soporna och sanningarna

Arbetsmiljö. Anställda vittnar om åratal av svåra psykosociala arbetsmiljöproblem. Flera har varit sjukskrivna för psykisk ohälsa och fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Arbetsledningen sägs systematisk flytta folk mellan olika turer och punktmarkera folk de vill bli av med. De som ifrågasätter blir själva straffade. Här är sophämtarnas historia från Suez i Malmö.

Västerås flyttningsbyrå

Domstolsbeslut sätter stopp för prisgolv

Flyttupphandling. Noll kronor i timmen för en flyttbil med chaufför. Erfarna flyttföretagare skakar på huvudet. Ett försök att motverka prisdumpningen gick i stöpet när landets högsta jurister grep in.

Rickard Biguet, Rexab

”Ärlighet vinner inga kontrakt”

Flyttupphandling. I 20 års tid har flyttföretagaren Rickard Biguet slagits för en seriösare bransch och för offentliga upphandlingar som inte uppmuntrar till fusk. Samtidigt har han anpassat sig till spelreglerna.

Avtalsrörelsen
Avtalsrörelsen: Bevakning P-vakt

Vinsten stannar hos bolagen

Bevakning. Med ökad brottslighet och skadegörelse i samhället växer vinsterna i säkerhetsföretagen. Efterfrågan på deras tjänster stiger och mängder av nya medarbetare måste anställas. Med en avtalsrörelse väntande runt hörnet är frågan hur det påverkar lönerna.

Ordningsvakten Ulf Karlander föreslår obligatorisk dubbelbemanning när väktare arbetar i publika miljöer, som i köpcentrum och på järnvägsstationer.

Så här tycker medlemmarna

Enkät. En ordentlig löneökning på upp till 5 000 kronor, bonus till trotjänare i yrket och en extra semestervecka när man fyllt 40 år. Så lyder några förslag på krav i avtalsrörelsen från medlemmar i bevakningsbranschen.

Loomisbil

Nära var tredje värdetransportör har försvunnit

Värdetransporter. Vi ser allt färre sedlar och mynt i våra plånböcker. Därför syns säkerhetsföretagens fordon för värdetransporter inte lika ofta i trafiken. Men de kommer inte att försvinna.

Monika Rundin och hunden Birk

Sömnigt bakom ratten?

Hälsa. I stort sett vilken olycka som helst kan orsakas av trötthet vid ratten. Medan reglerna för kör- och vilotider fungerar som standard för yrkesförares körschema, är nattsömnens kvalitet helt oreglerad. Sömnforskaren Göran Kecklund hoppas att tekniska hjälpmedel ska göra körningen säkrare.

Kultur
Mats och Anette Bergman

Lilla husbilen och stora friheten

Livsval. De sålde sina ägodelar, lämnade den stora villan i jämtländska Klövsjö och flyttade in på 15 kvadrat. Efter mer än 40 år på vägarna fortsatte lastbilschauffören Mats Bergman tillsammans med hustrun Anette i husbil. De lever sin dröm – enkelt, med praktiska lösningar och alltid på väg.

Chaufförslöner i Europa
Demonstration för schysta villkor i transportbranschen, Bryssel i mars i år. Ordförande Frank Moreels (i keps), Europeiska Transportarbetarfederationen, i första ledet för kampanjen Fair Transport som mobiliserar lastbilschaufförer från hela Europa.

Här är lönerna i Transport-Europa

Granskning. Mer än en kvarts miljon kronor. Så mycket skiljer sig årslönen mellan en bulgarisk lastbilschaufför och en belgisk. Lönegapet är enormt mellan utlandsförare inom EU – nästan oöverskådligt till förare utanför unionen med allra sämst villkor.

Frank Moreels, ETF

Så ska lönegapet minska

ETF. Att skydda arbetares rättigheter är inte protektionism! För bättre villkor för alla yrkesförare krävs att EU genomför vägpaketet skyndsamt, framhåller Frank Moreels, ordförande i Europeiska Transportarbetarefederationen.

Lastbilschauffören Magnus Stenhols

”Bättre villkor – för alla”

Sverige. Chauffören Magnus Stenhols har kört många mil. Han blir inte förvånad över det stora lönegapet mellan yrkesförare inom EU. Men vill hellre tala om hur alla världens länder borde samarbeta och inte blunda för usla förhållanden utanför unionen.

Didier Borlée, Belgien

Löner viktigaste frågan

Belgien. − Jag slåss inte mot de rika, jag slåss för de fattiga, säger den fackligt aktiva belgiska chauffören Didier Borlée. Han anser att landets chaufförer borde tjäna åtminstone 5 000 kronor mer i månaden.

Kultur
Rätt ut i Tidan, mitt i Lidköping, styr Klas Andersson ut sitt mesta sommarfordon. I samma ögonblick upphör försäkringen att gälla, inget bolag är berett att försäkra en bil när den körs i vatten.

Varning för vattenplaning?

Bilfrälst. Har du rastat ditt sommarfordon i år? För Klas Andersson i Götene handlar det om att låta bilen bada. Han gillar fordon i allmänhet – och sin tyska amfibiebil från 1960-talet i synnerhet.

Granskning: När chefen trakasserar
Nicklas Gyllestad, Jenny Fredriksson, Paul Nilsson, Roland Karlsson och Anders Sassila körde alla tidigare sopbil för Sita/Suez – de gillade jobbet, men blev på olika vis sänkta av arbetsledningen.

Chefen, soporna och sanningarna

Arbetsmiljö. Anställda vittnar om åratal av svåra psykosociala arbetsmiljöproblem. Flera har varit sjukskrivna för psykisk ohälsa och fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom. Arbetsledningen sägs systematisk flytta folk mellan olika turer och punktmarkera folk de vill bli av med. De som ifrågasätter blir själva straffade. Här är sophämtarnas historia från Suez i Malmö.

Chefen trakasserar

Kränkta av chefen i åratal

Anställda vittnar. Trakasserier, hot, bestraffningar – renhållningsarbetarna vid Suez berättar om hur en chef och några arbetsledare tillåtits sänka dem under sju år. Och om hur jobbet de trivdes med blev en mardröm. Under Transportarbetarens pågående granskning valde chefen att säga upp sig.

Suez, Malmö

”Inga utbredda problem i Malmö”

Suez bemöter. Suez ledning ger en helt annan bild: Arbetsmiljön är i stort bra, hävdar de – bara några få missnöjda ligger bakom kritiken. Ledningen upprepar också sitt fulla förtroende för den Malmöchef som under många år pekats ut.

Anna Nyberg, Stressforskningsinstitutet.

Chefen avgörande för hälsan

Hälsorisk. Dåligt ledarskap påverkar inte bara sjukfrånvaron på jobbet – utsatta medarbetare riskerar att drabbas av sjukdom långt senare i livet. Ju sämre chef, ju större risk att till exempel drabbas av hjärtinfarkt.

Kronbäck och Cheik

Här har det vänt

Lagerklubben. Det nya reservdelslagret i Staffanstorp var en storslagen satsning för BMW. För personalen blev det en smutsig och rörig historia där många tvingades gå. Men tre år senare ser den nya fackklubben ljust på framtiden och har gehör hos ledningen.