Close
Edith Hope var den första kvinnliga flygtaxiföraren i Entebbe, och i början ifrågasatte en del kunder om kvinnor om kvinnor klarar av taxiförarjobbet, men i dag är negativa kommentarer ovanliga.
Close

Kyrkan och facket viktiga för Hope

Mötet. På Entebbes flygplats ett par mil från Ugandas huvudstad Kampala står en flygtaxichaufför och håller upp en skylt med våra namn. Hon presenterar sig som Hope.

– Av 240 chaufförer som kör taxi från flygplatsen är vi bara fyra kvinnor. Jag var den första och har kört i snart fem år, säger Edith Hope.

Hon berättar att familjen lyckades köpa en begagnad Toyota när hon skulle börja köra taxi.

– Jag ville bidra till ett bättre liv för mina barn och min man uppmuntrade mig att ta körkort. Han är migrantarbetare i Irak, och arbetar som säkerhetsvakt för att bevaka USAs ambassad i Bagdad.

Edith Hope
Hope har planer på att spara ihop till en ny taxi. Foto: Stefan F Lindberg

I början ifrågasatte en del kunder om kvinnor klarar av att köra taxi.

– Uganda är ett machosamhälle och kvinnor som arbetar respekteras ofta inte. Men i dag är negativa kommentarer ovanliga. Jag har flera återkommande kunder som är mycket nöjda med hur jag kör, de tycker jag kör säkrare än många manliga chaufförer.

Hope kommer från en provins flera timmar från Kampala.

– Min pappa var lärare och mamma arbetade i hemmet. Totalt har jag nio syskon, berättar hon.

Det saknades pengar i familjen, så hon kunde inte fortsätta studera efter grundskolan. Eftersom det inte fanns några jobb sökte hon sig till Kampala.

– Kort tid efter att vi gift oss började min man arbeta i Irak. Visst är det tufft att han är så långt borta, men i dag finns i alla fall Skype. Det är viktigt att barnen får se sin pappa.

Hope berättar att tre saker är viktigare för henne än allt annat.

– Först är det min familj, mina barn och min man.

– Viktigt för mig är också mitt engagemang i vår lokala kyrka, att varje söndag sjunga i kyrkokören.

Slutligen, slår hon fast, betyder det mycket att själv ha ett arbete och ett fackligt engagemang. Hon gick med i transportfacket ATGWU efter bara en kort tid som chaufför.

– Då var några få av oss som körde flygtaxi fackligt organiserade. Vi var några stycken som började agitera för att organisera sig. I dag är samtliga som kör flygtaxi medlemmar.

Edith Hope
Hopes man jobbar i Irak. De har två små barn,och ett tredje på väg,  så hon tycker att det kan kännas tufft att han är så långt borta. Foto: Stefan F Lindberg

Går det att kombinera din religiösa tro med ditt fackliga engagemang?

Hope ser oförstående ut inför frågan.

– Varför inte? Jesus sa att det är viktigt att hjälpa de små i samhället och till den gruppen hör vi arbetare i Uganda.

I genomsnitt brukar hon köra in 100 till 200 US-dollar netto i månaden (cirka 900 till 1 800 svenska kronor). Månadslönen för hennes man är 1 000 dollar.

– I Uganda där arbetslösheten är hög kan det låta som en hygglig totalinkomst. Men inflationen gör att basvarorna ständigt stiger i pris. Dessutom får jag hjälpa min mamma som bor kvar i provinsen med pengar till medicin och annat.

Vår sista dag i Uganda besöker vi Edith Hope i hennes hem. Vägen till förorten där hon bor går längs vägar färgade av Afrikas röda sand. Vi möts av hennes två barn, åttaåringen Isaiah och Jeezreel, två och ett halvt år, plus 19-åriga systerdottern Deborah som passar barnen när hon själv kör taxi.

Edith Hope och hennes familj
Systerdottern Deborah (till vänster) är till stor hjälp när Hope jobbar. Foto: Stefan F Lindberg

I Kampalaförorten Asumwe saknar hushållen vatten inomhus. Det måste hämtas från en gemensam brunn. Invånarna delar också på toaletterna.

Medan lilla Jeesreel först är lite avvaktande börjar Isaiah snart prata med oss. Vad tänker du bli när du blir stor, undrar jag.

– Pilot så klart, svarar Isaiah. I skolan älskar jag matematik och att på rasterna spela fotboll.

Tiden rusar och snart är det dags för Hope att köra oss till flygplatsen. Precis när vi ska ta avsked säger hon:

– Jag vet inte om det märks men jag är gravid i tredje månaden. Nästa gång vi ses är jag trebarnsmor. Men köra flygtaxi tänker jag fortsätta göra även om jag har fler barn.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Nermin Pudic

”Jag slutar aldrig tro på människor”

Mötet. Jalla, jalla! Nermin Pudic har styrkan hos den som verkligen tror på det han gör. Och språket för att förklara rättigheter för en bulgarisk lastbilschaufför.

Bror Hellman

Ankist och samlarnörd

Kultur-mötet. Nej, inte anarkist. Väktaren Bror Hellman är ankist.

Johan Danielsson

”Jag har bett om det här”

Mötet. Här kommer en europeisk makthavare gående med bestämda steg genom korridorerna i Europaparlamentet.

Månadens medlem
Håkan Jansson

”Skogen gör mig lugn”

Scoutledare. Håkan Jansson trivs bäst i skogen. Bortom mobiler, datorer och krav slappnar han av. Laddar upp. Laddar om. – Det finns inget bättre än att sova ute, höra fåglarna, vinden, regnet, säger han.

Månadens klubb
Postnord TPL Månadens klubb

”Vi har visat att vi står starka”

Postnord TPL Jönköping. Det finns skäl att vara avundsjuk på den aktiva fackklubben vid Postnord TPL:s jättelager i Jönköping. Men de anställda har haft ett tufft år med ny arbetsgivare och nytt datorsystem. Oro, ilska, tårar.

Nermin Pudic

”Jag slutar aldrig tro på människor”

Mötet. Jalla, jalla! Nermin Pudic har styrkan hos den som verkligen tror på det han gör. Och språket för att förklara rättigheter för en bulgarisk lastbilschaufför.

Kultur
Lina Angrell och Robin Russberg

Bästisarna som började podda

Poddradio. En sömnlös natt föddes idén. Drygt ett år efter första avsnittet rattar tusentals in på Lastbilspodden varje vecka. Över en fika möter bästisarna Lina och Robin olika personer för att prata lastbilar och livet på vägarna.

Hallå där!
Sandra Petersson

Sandra Petersson

…transportlärare, som just utsetts till Årets yrkeslärare.

Månadens klubb
Henrik Rynning (på väg in i styrelsen), Kenneth Evaldsson och Mikael Arnewing. De båda sistnämnda jobbar jour och har beredskap. ”Det är lite spretigt och svårt att hålla ihop allting när alla jobbar skift, om varandra. Men vårt fjärde medlemsmöte är på gång”, säger Mikael Arnewing.

”Vi behövde en egen Transportklubb”

Stockholms frihamn. Tidigare var de medlemmar i varsitt förbund. Men nu jobbar bröderna Mikael Arnewing och Kenneth Evaldsson tillsammans i Stockholms Frihamns Transportklubb. Där Hamnarbetarförbundet förr var största facket.

Månadens medlem
Remzi ”Remi” Halimi

”Nu ska jag leva min dröm”

Konstnärssjäl. När klasskompisarna stojade på utflykterna satt Remzi Halimi på en sten och målade träd. Besjälade, tyckte han. Vid årsskiftet trappar han ner chaufförsjobbet för att äntligen leva sin dröm – måla, teckna och spela.

Hallå där!

Lena Kallenberg

… som tilldelas fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris 2020 för sitt författarskap, vars många verk utgår från ett konsekvent klassperspektiv.

Hallå där!

Malin Persson

... tidigare vd för Volvo Technology och ny ordförande på Fordonsstrategisk forskning och innovation (FFI).

Bror Hellman

Ankist och samlarnörd

Kultur-mötet. Nej, inte anarkist. Väktaren Bror Hellman är ankist.

Månadens klubb
Arlandaklubben

”En stark klubb kan påverka”

Transportklubb 1 Arlanda. Jourhavande medmänniska och kurator. I flygplatskontrollanternas stora klubb på Arlanda går mycket av jobbet ut på att röra sig ute bland kollegorna, prata och fråga vad de behöver.

Månadens medlem
Lars Erik Nilsson

”Dags för facket att visa klorna”

Kampvillig. Transport, ja hela fackföreningsrörelsen, är en tiger som blivit snällare med åren. Tamare, anser väktaren Lars Erik Nilsson. Han räknar till 31 år i förbundet. Och längtar efter mer klor.

Ola Pettersson, chefsekonom på LO

”Det är bra med små löneskillnader”

9 frågor. Fantastiskt kul och mitt i det bästa av kollektiv – efter åtta år som chefsekonom på LO är det fortfarande drömjobbet för Ola Pettersson.