”Alla tatuerare tecknar mycket, det är halva grejen. Jag gör skisser som förberedelse inför beställningar och bilder till min pärm som fungerar som inspiration”, säger Sorella Hamzaoui Tavares.
Close
”Alla tatuerare tecknar mycket, det är halva grejen. Jag gör skisser som förberedelse inför beställningar och bilder till min pärm som fungerar som inspiration”, säger Sorella Hamzaoui Tavares.
Close

Kroppskonsten har gjort en klassresa

Hudnära. Det är inte så länge sedan tatueringar förknippades med sjömän eller kriminella. I dag har de blivit mode och vi ser dem hela tiden och på nästan vem som helst.

När tatuerarstudion Huckleberry på Södermalm i Stockholm öppnar efter lunch flockas förväntansfulla kunder i den lilla svängda sammetssoffan innanför entrén. Motiv diskuteras och godkänns innan det är dags att ta plats i någon av tatuerarstolarna längre in i lokalen.

– Många jag träffar här skulle aldrig gå in på ett galleri och lägga 7 000 kronor på en tavla. Hos oss tar de till sig kulturuttrycket, använder och uppskattar det, säger Sorella Hamzaoui Tavares.

Varje tatuering startar med en känsla, sedan är det kommunikation och kultur. Varför vi väljer att tatuera oss varierar, kanske för vårt eget höga nöjes skull eller för att visa andra vem vi är.

Som tatuerare ser Sorella sig som hantverkare och konstnär, och hon arbetar både med maskin och för hand. Utöver det måste hon ha bra koll på säkerhet och hygien. Intygen för genomgångna utbildningar pryder väggen bredvid inspirerande bildmotiv.

– Det tar lång tid innan man är en bra tatuerare. Det kan bli ganska intimt, man får vara lyhörd, säger hon.

Tatuering är en av de äldsta formerna av kroppssmyckning.

I stamsamhällen användes det för att ge social status och visa tillhörighet. Sjömän och upptäcktsresande tog med sig konstformen till Europa från Polynesien på 1700-talet. Där tryckte man in mörk växtfärg i huden, eller gnuggade in aska i öppna sår. Den ursprungliga roterande tatueringsmaskinen uppfanns sedan av Thomas Edison och var patenterad för gravyr.

Under lång tid hade tatueringar en dålig klang och möttes av förakt och misstänksamhet. Kanske också rädsla. Det var något som visades upp på cirkus eller förknippades med kriminella.

Chauffören Krister Jakobsson körde lastbil till Antwerpen flera gånger på 1990-talet och där tatuerade han in örnar, ormar och dödskallar.

– Från början tittade folk väldigt snett på en, men det var min grej att göra. Fast färgerna var inte så bra då. Dem har jag fått fylla i.

I dag kan nästan vem som helst tatuera sig, berättar Sorella Hamzaoui Tavares.

– Överklassen, det händer även att jag har sådana kunder. Men hos dem som har bakgrund från internatskolor, där är det fortfarande negativt laddat, säger hon.

– En jurist kan säga att ”när mina klienter ser mina tatueringar då får vi en bättre dialog”.

Numera när tatueringar syns mer, när kändisar visar upp sina, då går det snabbt. Kanske för snabbt?

– Det är tråkigt om det blir en sådan konsumtion att folk inte förstår att det är livstidsprodukter. När de frågar: Hur tar jag bort den när jag ändrat mig? säger Sorella.

Det här med smärtan, klarar alla den?

– De som är helt skräckslagna för smärtan brukar klara sig bra. De får ett litet blodsockerfall men sedan funkar det. Det handlar om vad man har för relation till smärta.

– Och man får ju en belöning när det är klart.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Göran Everdahl

Lite mer lagom, tack!

Kultur. Inte för lite. Aldrig för mycket. Radiospanaren Göran Everdahl har skrivit en hel bok i ämnet och tycker det är dags att uppvärdera vårt svenskaste svenska. – Vi lever i en tid när det behövs lite mer lagom, säger han.

Demokrati

Våga ta snacket om demokratin!

Kultur. ”Det är i dag vi måste agera om vi vill ha en demokrati i morgon”. Förintelsens överlevare Hédi Frieds ord biter sig fast. Väktaren Niklas Strand tycker att vi ska våga ta snacket vid fikabordet. Vad kan du göra för att skydda demokratin?

Nawal El Saadawi

”Gud borde vara demokrat”

Kultur. Författaren Nawal El Saadawi har fängslats och tvingats i exil. På frågan om vad hon är rädd för är svaret: Ingenting. Inte ens för Gud? – Om Gud finns borde han vara nöjd med mig.

Special: Arbetskläder
Arbetskläder, klippdockor

Vem betalar dina kläder?

Ingen rättvisa. Det finns företag som struntar i avtalen. Och det finns arbetsgivare som är generösa när det gäller personalens kläder och skor. För att hitta två goda exempel åkte vi till Luleå.

Ordningsvaktskläder på skyltdockor.

Stora skillnader i Transports avtal

Avtalsfråga. Kläder och/eller skor nämns i de flesta av Transports kollektivavtal. Här kommer kortkorta utdrag ur avtalen.

Ulf Karlander och Betsy

Securitas skor sin personal

Bevakning. Skor till anställda som går på hårda cementgolv, stumma asfaltsytor och isiga trottoarer? Självklart tycker ett av de stora företagen i bevakningsbranschen.

Göran Everdahl

Lite mer lagom, tack!

Kultur. Inte för lite. Aldrig för mycket. Radiospanaren Göran Everdahl har skrivit en hel bok i ämnet och tycker det är dags att uppvärdera vårt svenskaste svenska. – Vi lever i en tid när det behövs lite mer lagom, säger han.

Färdtjänst
Man i permobil vid taxikön på Centralstationen i Stockholm.

Missnöjet pyr bland färdtjänstförarna

Förare. Är det sant att färdtjänstförare i Stockholm medvetet ”gömmer sig” för väntande resenärer för att komma undan dåligt betalda körningar? ”Det förekommer”, säger en chaufför på Sverigetaxi. ”Nej, det går inte. Växeln ser oss hela tiden på gps:en”, säger en kollega.

Taxikö utanför Centralstationen i Stockholm.

”Ska man klara sig måste man fuska, muta och trixa”

Åkare. – Vi är pressade från alla håll. Av förarna. Facket. Beställningscentralen. Färdtjänsten. Det känns som om politikerna glömt taxibranschen. Fler och fler åkare pratar om konkurs som enda utväg.

Granskning
Utanför Din Transportpartner Nordens verkstad i Göteborgs hamn.

Osäkra villkor för arbetskraften från andra världsdelar

Arbetskraftsinvandring. På ett år har Transport fått över 1 000 ansökningar från företag som vill ta in arbetskraft från länder utanför EU. Vi har granskat 500 av dem. Tre av tio migranter kommer till företag utan kollektivavtal. Vanligaste jobbet är tidningsbud.

Martin Jonsson, ombudsman i Transports Halmstadsavdelning, letar efter Hagman Transport, ett bolag som vill anställa åtta filippinska lastbilschaufförer. Facket vill att bolaget tecknar kollektivavtal.

På spaning efter förare från Filippinerna

Arbetskraftsinvandring. Martin Jonsson, ombudsman i Transports Halmstads-avdelning, letar efter Hagman Transport, ett bolag som vill anställa åtta filippinska lastbilschaufförer. Facket vill att bolaget tecknar kollektivavtal.

Månadens klubb
Klubbstyrelsen på UPS Göteborg

Kulturkrock på UPS i Göteborg

UPS Göteborg. Här finns fackklubben som har rest sig igen – efter att ordföranden fick sparken. Styrelsen satsar på att bygga upp kunskap och engagemang hos medlemmarna.

Snabbkoll: Studier

Ta en tugga av kunskapens frukt

Snabbkoll. Vad har du rätt till som anställd? Vilken roll har facket på jobbet? Hur ska du egentligen tolka kollektivavtalet? Det finns många saker du kan få svar på genom att gå en kurs.