”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
Kultur

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

På Instagram går distributionsförare Stefan Blomberg under sitt alias, ”Robotnisse”. Där lägger han ut bilder på sina skapelser. Ofta förmänskligade, som ett omfamnande par och en pappa eller mamma med klängande barn.

Fågelrobot av Stefan Blomberg
Kopparkannan, flasköppnarna, skrivmaskinstangenterna och det gamla cykellyset får nytt liv i en pigg liten fågelrobot. Foto: Justina Öster

Robotarna tar gärna djur- eller fågelform med spretande elsladdshår, metallvingar och hjälm. De väcker både ömhet och skratt, som när en vinklad gaffel höjs till ett förmanande finger eller ett par babyskor vänds med tårna inåt. Under Stefan Blombergs fingrar förvandlas en termometer till en glad mun och ett läderfodral till en flygarmössa med öronlappar. Häftapparater blir fötter.

Robotarna mäter några decimeter, upp till en och en halv meter och är enbart ögonfröjd. Inga maskiner som utför tjänster.

Stefan Blomberg älskar djur och värnar om miljön, därför återanvänder han material. Det ska vara gamla grejer och modeller. Slitna. Med patina. Inspirationen kommer när han och hans fru går på loppis. Hushållsartiklar, dammsugare och skrivmaskiner. Väckarklockor, ficklampor, cykelljus, allt går att skruva isär och plocka delar av.

Stefan Blomberg visar in i verkstan, en före detta pigkammare i lägenheten i Stockholmsförorten Abrahamsberg. Han ursäktar röran. Fast vartenda verktyg hänger prydligt på sin plats ovanför arbetsbordet. Materialfynden är lika grundligt sorterade i rader av plastbackar på hyllorna utmed väggarna.

– Det där är ju en näsa, kan jag tänka när jag ser pipen på en kaffekanna. Och de där spiralerna kan bli både armar och ben. Jag använder begagnade skor också, och en av robotarna har min svärmors barnskor.

Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar.
Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar. Foto: Justina Öster

Gammal aluminium är bra och lätt att borra i, konstaterar Stefan Blomberg som redan i tidiga år rotade i containrar. Med famnen full på loppmarknader får han ofta frågan: Vad är det där för nåt? Ingen aning, svarar han.

– De tror nog att jag är en riktig toksamlare, ha ha. Kugghjul är vackra, och skruvar och muttrar hårdvaluta i robotbranschen. Nackdelen med engelska är att de anges i tum, så jag håller mig till svenska. Annars skulle jag ha fyllt 40 lådor till.

Ryktet har spritt sig. Lokalborna lämnar in prylar på ortens vintagebutik, där Stefan Blomberg ställer ut en del av sina alster. Hustruns frisörkunder är också involverade, ringer från loppisar och undrar: Vill han ha det eller det?

– Bara köp, svarar hon.

Hela hemmet andas vintage, men bordet i vardagsrummet skvallrar om hans tid som möbelsnickare. På väggen i köket sitter en anordning från förra hyresgästen, en dam från Östermalm.

Hon behövde den för att skicka order till hushållerskan.

– Nej, nej, Stefan Blomberg slår ifrån sig.

Stefan Blomberg i verkstan
Alla skrotfynd är prydligt sorterade i Stefan Blombergs verkstad. Foto: Justina Öster

Inte är han rojalist fast hans tjänstebil är märkt med hovleverantör. Men ja. Han har levererat Kalix löjrom (med ett kilopris på några tusenlappar) till kungen och drottningen på Drottningholm. En tidskrävande procedur då bilen först genomsöktes av två vakter. Och ytterligare en, till fots, eskorterade Stefan Blomberg i krypfart fram till en väntande kock.

Trots sin robotvurm är Stefan Blomberg ingen vän av självkörande bilar. De kan stjäla hans jobb. Men han är inte rädd att artificiell intelligens (AI) ska ta över i samhället.

– Robotar är oumbärliga i farliga miljöer. De kan bli väldigt bra, men jag tror aldrig att AI kommer att ta över allt arbete. Något måste vi ju göra.

Som att skruva ihop skrot.

– Det är grymt kul! Har jag inte byggt på ett tag blir jag sittande i timmar. Tid och rum försvinner, säger Stefan Blomberg.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Collage första maj 1899, 1917 och 2014

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Collage till Motordublar (film)

Motordubblar

Film. På engelska finns något som heter double feature. Två filmer som ses i följd. En riktigt bra double feature hänger ihop på något sätt. Filmerna för en slags dialog och ger varandra nya perspektiv. Här är tre motordubblar som passar lika fint ihop som popcorn och cola.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Månadens avdelning
Tommy Wallin, Mikael Löwdin, Kimberley Westermark, Joakim Borg och Thomas Grundell har roligt tillsammans – när de väl får chansen att ses.

”Vi vågar prova nya saker”

Norra Mälardalen. Trots corona är det fullt ös på Transports avdelning i Norra Mälardalen. Ombudsmännen har mycket att göra och alla längtar tills de får hitta på saker med medlemmarna igen.

Månadens medlem
) ”Det finaste en fiskare kan ge en annan är att släppa tillbaka fisken. Att vara försiktig och se till att den mår bra, så att någon annan får chansen att fånga den”, säger Martina Sjöstedt.

”Fisket betyder allt för mig”

Sportfiske. – Adrenalinet rinner till. Jag får måsben och bara skakar! Tankbilsföraren Martina Sjöstedt beskriver känslan när hon avgår med segern och landar en fet gädda i håven.

Kultur
Författaren Ann-Helén Laestadius har skrivit sin första bok för vuxna. Den handlar om rasism mot samer och dem som dödar renar. Foto: ©Elisabeth Ohlson

”Jag har stundtals varit väldigt arg”

Samehat. En ren dödas av en främling. Barnet Elsa blir vittne. För alltid påverkad. I Ann-Helén Laestadius första roman för vuxna kastas vi rakt in i samehatets mest blodiga uttryck.

Än så länge får Ove Bergman 100 procent av sin lön, men snart ska Försäkringskassan ta upp den till ny prövning. Ove oroar sig över om han ska kunna behålla huset eller tvingas flytta.

Däcktuggen kapade Oves fingrar

Arbetsolycka. Det var lugnt på åkeriet. Vill du hoppa in och köra lastmaskin på Ragn-Sells däckåtervinning, undrade chefen. Sitt ja har chauffören Ove Bergman ångrat många sömnlösa nätter. En däckklippmaskin kapade fyra av hans fingrar.

Hallå där!

Christel Ingemansson

… branschkunnig inom transportsektorn på Arbetsförmedlingen.

Månadens klubb
Klubbordförande och skyddsombud Niclas Gustafsson i snöyran vid Icas lager.

”Skippa inte raster, chaufförer!”

Ica EHL. Fyra dagar till julafton. Brinnande pandemi. Då startar chaufförerna, som kör ut matkassar för Ica e-handel i Jordbro, en Transportklubb. – Förarnas frågor behöver lyftas fram, säger klubbordförande Niclas Gustafsson.

Månadens medlem
Facket måste trycka på ännu mer om bättre pensioner, sjukförsäkring och a-kassa som går att leva på, manar sopgubben Tommy Zäta. Han är besviken över Socialdemokraternas högersväng. Och uppmanar partiet att säga upp januariöverenskommelsen. ”Börja driva arbetarpolitik igen!” Foto: Justina Öster

Sopig pension inget för Zäta

Stolt arbetare. Tommy ”Zäta” Zetterqvist är stolt sopgubbe – från den tid då yrket var eftertraktat. Som tidigare facklig kämpe har han ett och annat att säga till Stefan Löfven och regeringen. Om a-kassa, sjukpenning. Och en pension som går att överleva på.