”Du är kass, värdelös …”
Självmord. Här är ett utdrag ur ett långt mejl som Kristofer skickade till sina anhöriga i januari 2018. Chauffören som Kristofer delade lastbil med har vi kallat XX. XX har en nära relation med åkeriets ägare.
Den 8 januari.
Jag kom hem, tog ur min väska ur bilen och matkasse. Gick runt till passagerarsidan och lyfte ner mina väskor. Då inspekterade XX golvet i hytten och hittade lite damm och nåt smuts.
Nåt som knappt går att se med ögat en bit ifrån, då skriker han som är fly förbannad att: ”Här ser jag, här ser jag att du inte städar golvet i bilen innan du lämnar den, det är ju förjävligt att du bara grisar ner.”
Sen kom det nått mer jag inte kom ihåg om svordomar och dylikt.
Jag hade inte gjort nåt märkvärdigt? Går inte med skorna i hytten. Haft strumporna och väskan på mattan i mitten. Äter inga mackor, smular inte, lämnar inte skräp, kaffemuggar eller sånt efter mig heller. Har pratat med en kollega som inte heller städar bilen och han har inga problem eller klagomål från XX.
Jag svarar: ”Men skaffa ett liv då för helvete” och sopar igen passagerardörren.
Då kommer han runt bilen som en pitbull till mig och skriker diverse svordomar. Jag är vid entrédörren på firman. Jag svarar att han kan bara dra, ta bilen och åk, försvinn, han börjar trycka och knuffa mig i bröstet.
Jag går in i omklädningsrummet. XX följer efter och skriker ännu mer. Knuffar mig mera i bröstet. Jag är kass, värdelös. Jag kan dra åt helvete som är ledig nästa vecka och inte orkar jobba natt. Han ska fixa så det kommer någon som är mycket bättre än jag på att ta hand om bilen. Som städar den och lagar den. För jag gör inte ett jävla skit. Jag är alltid borta och kör inte. Jag grisar bara ner och glider runt på en jävla räkmacka.
Jag står vid mitt skåp, låser upp det och lägger upp tigersågen ovanpå skåpet och tar fram lite duschtvål och letar efter lastbilsnyckeln. XX skriker fortfarande om allt möjligt, svordomar och diverse. Han backar nån meter och står i portalen i omklädningsrummet.
Jag skriker tillbaka att åk, bara åk, försvinn dunsta, dra stick. Till slut så går han och skriker svordomar hela vägen ut.
Saker som hänt tidigare.
Jag står i verkstan och skruvar på en lastbil och XX kommer förbi och pratar lite och undrar hur fan jag kan vara så korkad som står och skitar ner mig och skruvar med gammalt skit när jag kan köra Scania som en kung. Jag orkar inte diskutera det med honom och går i väg. Detta händer många gånger, i början förklarade jag för han varför, efter några månader gav jag upp och suckade och sa ta det med kontoret, på slutet så går jag bara i väg nån annanstans, följer han efter går jag vidare bortåt.
Han har tjatat i evigheter om kylaggregatet på släpet, att det har startproblem och bränsleproblem. Jag tänkte ta tag i det med fick order av YY (en arbetsledare) att låta bli för det är garanti på prylarna. Jag låter bli och släpper det, skriver utförliga felrapporter och beskrivning av problemet. XX tjafsar som en pitbull om det ändå att jag ska lösa det. Varför, svarar jag? Är det så viktigt för honom så är det ju bara att ringa ner till Växjö och prata med Mitsubishi.
Slutar tydligen med att han pratar med YY om problemen och XX säger till mig att det är förjävligt att han ska behöva hålla på och felanmäla det, för det är mitt ansvar. Han skäller vidare på mig att han får göra allting själv och jag bara skiter i allt.
Ett flertal tillfällen så har XX direkt när bilen kommit hoppat upp i hytten och ställt sig med borsten (vet inte vart han får den ifrån) och borstat av mattan i mitten i hytten och gnällt på att det är så jävla grisigt och att jag måste städa. Börjar han gnälla så har jag oftast svarat med att bara gå därifrån.
Väldigt många gånger har XX ringt, eller om vi träffats, och ställt frågor om jag inte trivs på bilen. Trevlig stämning och så. Jag svarar att jag trivs, det är kul att köra, skönt att träffa folk på terminalerna. Innan han lyssnat färdigt så brinner det och han skriker att jag för i helvete inte kan trivas för då skulle jag inte göra annat utan köra bilen JÄMT och inte ligga i verkstan eller åka till Umeå eller vad som händer. Jag svarar på varierande sätt, först snällt, sen hårdare och till slut så skiter jag i det och bara går, säger att jag tar inte diskussionen, ta det med kontoret.
Sen tillkommer drygt ett års gnäll om allting som han kan hacka på. Jag kör inte sönder och sköter mig i övrigt, så han har verkligen fått anstränga sig om att hitta saker men oftast är det för att jag mekar, kör nåt annat, det är damm på mattan eller instrumenteringen. I början så svarade jag vänligt varför. Efter ett par månader började jag tröttna och sa att jag inte orkar diskutera det, ta det med kontoret. Efter månader av ännu mer gnäll och tjat så svarar jag att det har inte du med att göra, eller så går jag i väg.
