Fackligt arbete i öst: Litauen

Yvonne Andreasson förnekar allt ansvar

Andreassons. Vilken roll hade eller har Yvonne Andreasson i Lundåkra Frakt och Ajeden? – Jag är inte inblandad, säger hon.

Yvonne Andreasson.
Yvonne Andreasson. Foto: Tommy Harnesk

När tidningen förklarar att vi träffat Raimondas Balčiūnas i Litauen och tagit del av mejl, avtal och inspelade telefonsamtal tillägger hon:

– I Andreassons åkeri satt jag som ansvarig. I de andra bolagen har jag bara varit anställd.

Hur kommer det sig att andra tycks uppfatta dig som huvudman även i åkeriet Ajeden, i efterföljaren Lundåkra frakt och även i ett polskt bolag?

– Det vet jag inte. Dra inte in mig, jag har inget ansvar.

När Raisitra beordras att skicka hem förarna är det du som ger beskedet, med tillägget att du inte har pengar att betala med. Varför uttrycker man sig så, som vanlig anställd i ett företag?

– Det är ordklyverier. Pengarna var inte mina och jag kan ju inte betala när jag inte har några.

Varför gick Lundåkra frakt omkull?

– Dieselbolagen gav inte mer kredit.

2016–2017 fick Raisitra strax över 24 000 kronor, brutto, per månad för varje förare.

Hur såg er kalkyl ut, som beställare? Hur skulle det kunna räcka till lön, traktamente, sociala avgifter och skatter för chaufförer som faktiskt jobbade månadsvis i Sverige?

– De jobbade här i fem, sex veckor och åkte sedan hem på ledighet. De hade inga bostäder i Sverige, inga hyror eller andra kostnader som skulle betalas. Det var aldrig avtalat att förarna skulle ha svenska löner.

Raisitras förare var stationerade i Sverige och i EU finns regler för löner med mera för utstationerad arbetskraft. Hur ser du på att de villkoren knappast kan ha följts?

– Det är inte min sak. Jag vet inte vad företag har för kostnader i Litauen. Hur mycket de betalar i skatter och avgifter. Det var Raisitras sak.

Vad tänker du om chaufförerna som känner sig lurade på lönen?

– Så är det i alla konkurser. Det är en risk man tar i företag. Lundåkra frakt har också kunder som inte kommer att få betalt.

– Dessutom orsakade Raisitras förare en del av åkeriets problem. Flera hade alkoholproblem och det stals en hel del diesel. Det hände att Raimondas Balčiūnas lovade oss åtta chaufförer, sedan kom det bara fem.

Vem var huvudman i Lundåkra frakt och nu i Ajeden?

– Ansvaret ligger hos den som ägde bolaget?

Och vem var det?

– Det står i papperna.

Var det Anders Örman?

– Ja.

Transportarbetaren har upprepade gånger sökt Anders Örman. Både på telefon och på hemadressen i Veddige. Utan framgång.

Efter att Lundåkra frakt gått omkull utsågs advokat Krister Jonasson till konkursförvaltare. Hans preliminära bedömning är att det inte finns några pengar till löner för Raisitras förare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mats Björkeby:
    3 december, 2019

    Att det är bedrövligt att svenska åkerier anlitar utländska förare. Leder nästan alltid till problem, inte minst för de som köper transporttjänsterna. Vi kräver av de transportföretag vi anlitar ska ha svenska förare som vi också kan kommunicera med när det behövs. Så jag har mycket svårt att tycka synd om de transportföretag som anlitar utländska förare och sedan går i konkurs - hoppas bara de inte uppstår igen !
    Att sedan resultatet av dumpade priser leder till bedrövliga levnadsvillkor för chaufförerna när de är i Sverige (det är det vi kan se), stöld av diesel mm är ytterligare skäl att använda svenska åkerier med svenska chaufförer.

  2. Dick Mattsson:
    2 december, 2019

    Väl skrivet som vanligt Jan

Lästips:

Transportarbetarens logga

Flera motioner för skärpt kontroll av yrkestrafiken

Åkeri. Olagliga godstransporter, illojal konkurrens och villkorsdumpning – socialdemokratiska riksdagsledamöter ser stora problem. I en motion lyfter de att ökade krav och kontroller av yrkestrafiken brådskar.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Varför klarar Polen lika löner?

Ledare. I somras röstade EU igenom nya skärpta regler för internationella lastbilstransporter. Tanken är att skapa sundare konkurrens och bättre villkor för chaufförer, som många gånger tvingats leva månader i lastbilshytten.

Gdynia i Polen. Lastbilsförare från Polen och Ukraina väntar på färjan till Karlskrona. Om 1,5 år gäller nya regler för löner, vila i hytten och så kallat cabotage.

Nya EU-regler ska ge ordning och reda

Åkeri. Mitt i sommaren blev det klart. EU-parlamentet godkände slutgiltigt det så kallade mobilitetspaketet. De nya EU-reglerna ska ge sundare konkurrens i åkeribranschen och bättre villkor för chaufförer som kör utomlands.

Kultur
Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Snabbkoll
Snabbkoll: Riskbedömning corona. Illustration: Mattias Käll

Är din arbetsplats coronasäker?

Riskbedömning. Jag jobbar på ungefär som vanligt, trots corona. Inte oroar jag mig varje dag, men tanken finns där ändå: Tänk om jag drar hem smittan? Min chef verkar inte ta så allvarligt på covid-19. Vad ska jag göra? Vad kan jag begära av min arbetsgivare?

Arbetsplats: Uddevalla hamn
Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Här är vi i hamn

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

Kollektivavtal

Snart skarpt läge i avtalsrörelsen

Lönerörelsen. Retroaktiv lön och korta avtal. Det är Transports prioriteringar i avtalsrörelsen, som åter rullat i gång. Först ut att förhandlas är kollektivavtalet för lastbilschaufförer och terminalare. En första sittning med arbetsgivarparten är planerad till slutet av oktober.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?