Vi kämpar fortfarande hårt för våra medlemmar!

Debatt. Bäste Lennart, I min hand håller jag ett brev daterat den 24 september 1910. Brevet är skickat från Oskar Eriksson på Transports förbundskontor som ett svar på Kalmaravdelningens önskan att utträda ur förbundet, bland annat med argumentet att ”det råder slöhet utan like”, ungefär som du beskriver dagens fack i din debattartikel.

Precis som Oskar kommer jag anse att er agitation är korrekt: Vårt arbete kräver mer tid än vi har att göra av med, och av den anledningen kommer ombudsmän och regionala skyddsombud att behöva prioritera. De är dessutom oändligt mycket mer nåbara numera med mobiltelefoner, mejl och den ständiga uppkopplingen.

Avdelningens representantskap har beslutat att lägga nästan en miljon kronor på ett stort organiseringsprojekt under detta verksamhetsår, inte minst i den norra och nordöstliga delen av avdelningen. Syftet är dels att hitta våra fackliga hjältar på arbetsplatserna, dels att lära våra medlemmar att organisera sig och sin arbetsplats tillsammans. Vi får aldrig glömma bort att det är vi alla som är facket, inte ”ni på avdelningskontoret”.

Mottot om att vi är starkare tillsammans är ingen floskel. Problemet är bara att personerna på arbetsmarknaden som kan utgöra ”vi” blir färre och färre.

För att stävja den politiska motvinden har säkert du och många andra medlemmar uppmärksammat ITF:s kampanj Fair transport Europe för rättvisa transporter med schysta villkor i EU. Jag kan stolt meddela att det är vår avdelning, 51:an, som överlägset samlat in flest underskrifter enligt förbundets statistik. Dessa har vi inte fått in genom att sitta bakom skrivborden – utan genom att vara ute bland medlemmar och icke-medlemmar, besöka företagen och snacka med killarna och tjejerna på golvet, vara med på branschmöten, agitera framför politiker i kommunerna och ombud i närliggande organisationer.

Det vemod du känner delar vi. Politikerna oavsett block motarbetar oss. De unga som kommer ta över arbetsmarknaden saknar känsla för facket. Och än värre är när LO:s ordförande, så som i årets avtalsrörelse, ställer sig med Svenskt Näringsliv och agiterar för att hålla nere lönenivåerna.

Det är hemskt att behöva säga det, men vi som kollektiv har fått det för bra för att det brinnande engagemanget ska vara kvar. Vi blir en produkt av den era vi lever i – det är inte samma sak att växa upp med arbetarretoriken i din generation som att växa upp med 1980-talets individualism, som jag gjorde.

Lennart, din fråga om facklig närvaro är felställd, i stället skulle du frågat ”är du med i facket?”. Jag motsätter mig även din antydan om att vi på lokal nivå inte längre argumenterar för arbetarna. Det blåser hårda antifackliga vindar i samhällsdebatten. Men tro inte att vi inte kämpar för våra medlemmar lika hårt nu som på din, eller för den delen Oskar Erikssons, tid.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Tommy Wreeth

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Ny regering – infrastrukturen får ett eget departement

Politik. Statsminister Stefan Löfven (S) har presenterat sin regering och den politiska inriktningen. Den politiska linjen ligger fast från överenskommelsen mellan S, MP, L och C. Anders Ygeman gör comeback i regeringen och blir minister på det nya infrastrukturdepartementet.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.