Per-Olof
Close
Per-Olof Lundin är ett välkänt namn i Transportkretsar, fast under smeknamnet Turken. I somras valde hans styvson, lastbilschauffören Kristofer, att avsluta sitt liv. Han vilar nu i minneslunden vid Ockelbo kyrka.
Close

Varför, Kristofer, varför?

Självmord. En natt i somras knackade två poliser på Per-Olof Lundins dörr. De berättade att hans son inte längre var i livet. Han hade hängt sig i garaget.

Sedan dess har frågorna gnagt och gnagt. Varför? Varför just den kvällen? Vilken roll spelade de många arbetstimmarna och konflikten på åkeriet?

Hemma i Ockelbo är det inte många som vet vem Per-Olof Lundin är. Alla säger Turken kort och gott.

När vi möts på en indisk lunchkrog i Gävle är det Turken som valt platsen.

– Maten brukar vara bra. Det tycker både jag och hustrun, säger han.

Förra gången vi träffades var i en lastbilshytt. Det var på senhösten 2017. Turken hade precis lastat vid Schenkerterminalen i Gävle och skulle köra till Kungsör, där en annan förare skulle möta upp för spetsbyte.

I bilen hade han berättat om åkeriet där han självt jobbat tidigare, ett av södra Norrlands största kyl- och frysåkerier. Turken hade arbetat fackligt och det skar sig rejält med åkaren.

Nu hade sonen, Kristofer, problem med samma arbetsgivare. Sonen hade börjat på åkeriet direkt efter lumpen. Runt 2003. Turken var orolig. Det var bråk och strul med lönen, hade sonen berättat.

Nu sitter vi med ris och kyckling på tallrikarna. Tittar lite trevande på varandra. En artikel om en 35-årig kille som inte orkade leva längre. Vad ska den handla om? Finns det några lärdomar att dra för andra?

– Jag är övertygad om att jobbet spelade in, börjar Turken.

Han är en ordkonstnär. En verbal fontän som underhållit hela basketlag när han körde dem som bussåkare i Ockelbo. Ord som ibland retat gallfeber på motståndare – oavsett om de funnits i lokalpolitiken, i facket eller i arbetsgivarlägret.

Sonen Kristofer hade inte samma svada. Var snarare tystlåten.

– En genomsnäll kille, sammanfattar Turken.

Jobbet på kyl- och frysåkeriet var Kristofers första. Han körde lastbil på heltid, men gillade också att meka. Vid sidan av körpassen kom han att tillbringa många timmar i åkeriets verkstad. I början fanns en anställd lastbilsmekaniker, men efter ett tag slutade denne och verkstaden lades ner. Kristofer tog över mycket av skruvandet.

Turken säger:

– Han kunde rycka in en söndag och byta bromsar på ett släp. På kvällen väntade lastbilen. Han var en jäkel på kylaggregat. Det är komplicerade grejer som ofta krånglar. Han lärde sig massor om dem och när det inte räckte sökte han information på nätet.

– Han var vetgirig i ordets gamla bemärkelse. Datorer var hans största intresse vid sidan av jobbet.

Arbetet kom att bli en stor del av Kristofers liv. Turken är övertygad om att han jobbade minst en och en halv heltidstjänst på åkeriet – om man räknar samman körpassen och mekandet.

– Det måste ha varit svårt, ja omöjligt, att få ihop mekandet på åkeriet med kör- och vilotidsreglernas krav på helgvila. I början gillande han det, tror jag. Men efter hand ökade kraven på att det var han som skulle lösa akuta problem som uppstod.

Minnesburkar
Glasburkar fyllda med minnen. I den ena finns små personliga föremål. I den andra torkade blommor från Kristofers begravning. Foto: Jan Lindkvist

Turkens bild är ändå att Kristofer trivdes på åkeriet och att han var omtyckt av arbetskamraterna. Fast en bit in på 2017 hände något. Sonen hade reagerat över lönen. Han berättade det för Turken – som kollade lönebeskeden och sedan uppmanade honom att gå till facket.

– Jag fick inte ihop siffrorna. Ändå är jag ganska väl insatt i kollektivavtalet, säger Turken.

Om Kristofer tidigare haft en bra relation till åkeriet så blev den nu frostig.

– Att han krävde rätt lön var kanske en sak, säger Turken. Men det här att han gick till facket uppskattades inte. Han ringde mig många gånger och var ledsen. Jag minns en natt. Han ringde säkert tre, fyra gånger och var väldigt uppriven.

Efter att Kristofer kontaktat Transport ökade problemen med en annan anställd. En chaufför med nära kopplingar till åkaren.

Turken säger:

– Kristofer och den andre chauffören delade bil och det var en massa gnäll om städning och smulor på sätet. Trakasserierna hade pågått länge, men det blev etter värre efter att han gått till facket.

– Kristofer tog illa vid sig. Han var ordningsam och körde i strumplästen. Så värst många dammkorn kan det inte ha funnits på mattan.

Enligt Turken kulminerade förföljelserna en dag då chaufförskollegan rent fysiskt attackerade Kristofer i omklädningsrummet. Det var knuffar och mängder av glåpord.

– Kristofer tog upp saken med ledningen, men inget hände. Jag vet att han var skakad av det som skedde i omklädningsrummet.

Turken har sparat en mejlväxling med sonen. Det är en lång detaljerad berättelse om återkommande hån och grova påhopp. Som bland annat gick ut på att Kristofer var kass och värdelös. En person som inte satsade tillräckligt på jobbet. (Klicka här för att läsa ett utdrag ur mejlet.)

Andra personer med koppling till åkeriet bekräftar bilden. Chauffören som mobbade Kristofer har kort stubin och hamnar lätt i konflikt med andra. Kristofer drabbades extra hårt på grund av att de delade bil.

Ett par arbetskamrater beskriver också att arbetet var ”Kristofers grej”. Fast han fick sällan tack, snarare skit för att han ställde upp.

På våren 2018 hade Kristofer fått nog. Efter 15–16 år på samma arbetsplats sa han upp sig. En annan åkare hade erbjudit jobb.

Våren övergick i sommar.

Vi är framme i juli 2018. Fredagen den 13.

Kristofer har kört sex, sju veckor för den nya arbetsgivaren och ska precis påbörja ett månadslångt inhopp hos ett annat åkeri, i Umeå. Ett löfte han givit innan han skrev på det nya kontraktet.

Kristofer har precis gjort klart med Umeåkaren om den första körningen. På fredagskvällen snackar han med Turken. Tillsammans ska de snickra på Kristofers förstutrapp kommande dag.

Turken har fortsatt jobba som lastbilschaufför efter pensioneringen och kör ett nattpass mellan fredagar och lördagar. Den här natten kommer han hem vid tvåtiden och lägger sig.

Sömnen blir kort. På morgontimmarna kommer polisen.

Per-Olof "Turken" Lundin vid Ockelbo kyrka
Per-Olof Lundin är övertygad om att trakasserier och en konflikt med en arbetsgivare, ett stort åkeriföretag, bidrog till Kristofers drastiska beslut. Foto: Jan Lindkvist

Turken tystnar mitt i berättelsen. Den indiska restaurangen där vi sitter har hunnit tömmas på folk. En urdrucken kaffekopp försvinner i hans stora nävar.

Hade familjen sett några varningstecken? Haft föraningar? Att det var så illa …

– Nej, säger Turken. I så fall var vi mer oroliga vid påsktid, innan det var klart med nya jobbet. På sommaren tyckte vi att det hade lättat. Han trivdes på nya jobbet och hade precis träffat en ny flickvän.

Under månaderna som gått har Turken hunnit fundera. Massor. Sorgen har blandats med ett sökande efter svar.

I dag ser han flera tänkbara orsaker som kan ha samspelat och lett fram till det drastiska beslutet. Jobbet, lönetvisten och trakasserierna. En separation från ett långt förhållande något år tidigare. En separation som frestade på ekonomin, efter som paret ägde ett hus tillsammans.

Samtidigt är Turken antagligen mer rationell än de flesta. Han har samlat på sig många frågor om det lönesystem som många åkerier använder – Trans-PA. Är det sant att systemet går att manipulera? Att en arbetsgivare på egen hand kan gå in och ändra uppgifter i systemet?

Han har kontaktat Transportstyrelsen för att få svar på vem som egentligen äger informationen som lagrats på chaufförernas digitala förarkort.

Facket har kopplats in och driver lönetvisten. Eventuella pengar går till dödsboet. Turken betonar att han inte får del av dem. Kristofer var inte hans biologiska barn, utan en styvson som kom in tidigt i hans liv.

Drygt åtta månader har gått. När är sorgen, saknaden, tankarna, som värst?

– Det är nog på natten när jag kör lastbil. Då sitter Kristofer på min axel och vi pratar. Det som hände honom, som hände oss … Det har varit en mycket tung upplevelse.

Transportarbetaren har kontaktat åkeriet där Kristofer arbetade. Ledningen ville först träffa tidningen för att ge sin syn, men valde sedan att inte ge några kommentarer.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Oskar:
    13 april, 2019

    De ska varnings märkas företag som inte värdesätter sin personal ( nolltolerans till mobbing ,sextrakaserier,m.m. )där man inte vågar kontakta facket pga.risk för uppsägning , helt enkelt företag som inte sköter sig och inte är normala. Märket kan vara ett smile med X över , eller be medlemmarna om förslag ! Som ska läggas på annonsen på nätet i tidningen eller där dom söker ny personal ,så nya arbetssökande ser varningen och inte hamnar i dessa grymma s.k. arbetsgivares klor ,som bara utnyttjar på alla sätt personer som är snälla,arbetsivriga.

Lästips:

Gdynia i Polen. Lastbilsförare från Polen och Ukraina väntar på färjan till Karlskrona. Om 1,5 år gäller nya regler för löner, vila i hytten och så kallat cabotage.

Nya EU-regler ska ge ordning och reda

Åkeri. Mitt i sommaren blev det klart. EU-parlamentet godkände slutgiltigt det så kallade mobilitetspaketet. De nya EU-reglerna ska ge sundare konkurrens i åkeribranschen och bättre villkor för chaufförer som kör utomlands.

Gdynia

”Ett hårt slag mot polsk åkerinäring”

Åkeri. Polen är en av de stater som konsekvent röstat nej till skärpta regler för åkerier och chaufförer som kör i andra EU-länder. Varför? Hur ser polska åkare på låglönekonkurrens, om de själva skulle drabbas? Vi tog färjan till Gdynia för att få svar.

Transportarbetarens logga

Transport pushar för dansk modell när EU:s vägpaket införs

EU. I dag träffade Transport infrastrukturdepartementet för ett första möte om hur Sverige ska införa de nya reglerna i EU:s stora vägpaket, mobilitetspaketet. – Jag passade på att pusha för den danska modellen med ganska hårda straff vid lagbrott.

”Bilden är tagen i juni vid inloppet till Sundsvall. Stora hamnkajen. Stockholmskajen kallas den också. Eller kort och gott Norra hamnen. Till vänster ligger en hotellbåt och Gustav Adolfs kyrka syns långt bak i bilden”, skriver Jan-Erik Lindblom.

Staden vaknar

Tidningsbudens gryningsbilder. Även i år la Transportarbetaren ut en efterlysning på gryningsbilder i tidningsbudens egen Facebookgrupp. Men den här gången bad vi om foton från städer och andra samhällen. Här är ett urval gyllene morgonstunder, när nästan bara buden är vakna…

Kultur
God morgon, säger retrievern Leia. Familjen Sirén-Blomgren-Ahmed är husvagnscampare sedan många år, och tvekar inte om naturens läkande krafter.

Tillbaka till naturen!

Camping. Är det sant att naturen läker? Javisst, svarar forskningen. Vi tog med frågan till det svenska campinglivet. Till den kultur som i litteraturen har beskrivits som ”flintastek, flukthål och förtältsromantik”.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Sommar i Sverige
Hjo hamn, Smultronstället i Söderköping och ingången till gruvgången Tilas Stoll på Högbergsfältet.

Bästa hemestertipsen

Semestertider. Borta bra men hemma (nästan) bäst – i sommar är det läge att upptäcka de egna markerna. Här kommer tips på nära pärlor från Transports avdelningar, från norr till söder, och Transportarbetarens medarbetare.

Genom företaget Tochal taxi i Borås fick iraniern Davood Barmaki arbetstillstånd i Sverige. ”Jag blev utnyttjad och lurad på lön”, säger Barmaki som till slut kontaktade Transport för att få hjälp.

Lurad på lön i fem år

Migrantarbetare. Davood Barmaki flydde undan regimen i Iran och fick jobb på ett taxiföretag i Borås. I flera år fick han bo i en skrubb på kontoret, utan riktig lön och med allmosor från chaufförerna.

Maick Jespersen, UPD Sturup

Facklig kamp i motvind på UPS-terminal

Arbetsmiljö. Kyla och drag. Brister i brandskyddet. Stress och tunga manuella lyft. Både facket och Arbetsmiljöverket kräver åtgärder. I stället har paketjätten UPS kortat ner arbetspassen. Terminalarna som fått sänkt lön vänder sig nu mot de egna skyddsombuden.

Ekonomi i kristider
Illustration till Snabbkoll om ekonomi i kristider.

5 tips när pengarna tryter

Snabbkoll. Uppsagd? Permitterad? Oändliga sjuk- och vab-dagar? Många får lönespecifikationer som är tunnare än vanligt. Här är några tips som kan hjälpa ekonomin att gå runt.