Debatt

Vår förbannade skyldighet

Biltvätt
Close
Det finns många fall där biltvättar utnyttjar papperslösa.
Close
Facket & framtiden

Debatt. Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Vårt avstamp är att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige – oavsett om det handlar om svensk eller utlandsfödd, kvinna eller man, ung eller gammal, med eller utan papper. Kampen handlar om att förhindra och motverka lönedumpning och att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

I Sverige beräknas antalet papperslösa till allt från 25 000 till 75 000. Inom EU är den siffran 3,4 miljoner.

Det är människor som har flytt från krig, flytt från politisk, religiöst eller sexuellt förtryck eller från fattigdom och svält.

De flyr med risk för eget och sina näras liv, och de har alla samma mål. Ett liv i trygghet och framtidstro. De papperslösa lever ofta under helt omänskliga förhållanden. För sin försörjning tvingas de ta arbeten hos skrupelfria arbetsgivare och privatpersoner. De utnyttjas och tjänar småsummor i lön på sitt hårda arbete, en lön som de ofta luras på. De lever under miserabla förhållanden och under ständig skräck att bli utvisade. De papperslösa tvingas för sin överlevnads skull gå med på fullständigt horribla löner, arbetsvillkor och bostadsförhållanden.

Det stora och avgörande problemet är de profithungriga och för att inte säga kriminella arbetsgivare som dumpar löner och arbetsvillkor. De utnyttjar papperslösas utsatta situation för egen vinnings skull och låter dem arbeta under urusla förhållan­den till låga löner som ofta inte ens betalas ut. Dessa arbets­givare ska fram i ljuset, få sitt straff, betala ­kollektivavtalsenliga löner och skadestånd både till den papperslösa och fackförbunden.

Det får därför aldrig vara så att vi som fackliga organisationer skuldbelägger dem som utnyttjas, det är alltid de som utnyttjar som ska straffas.

Det är vår förbannade skyldighet att alltid ta kampen för att svenska kollektivavtal ska gälla alla som arbetar i Sverige. Att sitta med armarna i kors och inte agera är förödande. Att inte ta kampen för detta är att medverka till att människor utnyttjas och exploateras, och att vi får en ­delad arbetsmarknad. Där en del verkar under schysta villkor och del där löner och andra villkor ligger långt under vad vi har förhandlat fram i våra kollektiv­avtal. Resultatet blir att avtalsbundna företag ska konkurrera med företag som har som affärsidé att lura både människor och samhälle. En situation som resulterar i en osund konkurrenssituation och en urholkning av kollektivavtalen. En situation som vi alla är förlorare i.

Fackligt arbete handlar om att solidaritet är så mycket mer än en läpprörelse – och att gå från ord till handling och att faktiskt visa vad praktiskt solidaritetsarbete är. Det handlar människors lika värde och lika rätt. Det handlar om att alltid ta kampen för allas rätt till ett värdigt liv.

Den fackliga kampen får aldrig bli ett projekt eller kampanj.

Den kampen måste vi föra varje dag, varje timme och varje minut.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.