Vad hände på vägen?

Ledare. För en månad sedan hoppade Lars Lindgren av som förbundsordförande i Transport, efter en serie artiklar i Aftonbladet. Kort efter meddelade Lindgren överraskande att han var beredd att kandidera igen – när en ny ordförande ska väljas på kongressen i juni. Reaktionerna på utspelet blev blandade. Bisarrt, sa Markus Pettersson, tillförordnad ordförande, i en kommentar.

Hur som helst är det enligt uppgift åtta av förbundets 25 avdelningar som nu valt att nominera Lars Lindgren som ny ordförande. De flesta har angivit alternativa namn – om Lindgren inte är valbar eller om han trots allt väljer att kliva åt sidan.

Enligt uppgifter till Transportarbetaren har Markus Pettersson fått ungefär lika många nomineringar till ordförandeposten, och de är de två namnen som uppges ligga i topp.

Jag gissar att de flesta av förbundets medlemmar inte grubblar sig sömnlösa över vem eller vilka som styr förbundet i framtiden. Men bland anställda och fackliga förtroendemän är det en brännande fråga.

Hur den än blir står den nya ledningen och den nya förbundsstyrelsen inför en rad problem som måste lösas. Under ganska lång tid har det pågått en maktstrid i förbundet som skapat djupa förtroendeklyftor. De måste repareras.

Det är också uppenbart att någon eller några läckt känsliga uppgifter och interna dokument till medierna. Den tillförordnade ledningen använder nu ord som öppenhet och transparens. Det är bra ledord för en demokratisk organisation. Men läckorna har de facto skapat förstämning och en känsla av att ingen vet vem man kan lita på.

Under den gångna kongressperioden har förbundets särskilda fackliga organiseringsarbete blivit en tvistefråga. När satsningen drogs i gång 2011 var förväntningarna stora, liksom gensvaret både internt i förbundet och i den fackliga omvärlden. Vad hände på vägen? Hur uppstod motsättningar kring något som alla hade så stora förväntningar på?

Om fem veckor börjar kongressen.  I likhet med andra medier hade vi gärna presenterat och tagit pulsen på de olika kandidater som är beredda att ta på sig de tunga förtroendeuppdragen.

I skrivande stund (den 19 april) har valberedningen inte presenterat några namn. Bara en utgåva av papperstidningen Transportarbetaren återstår innan kongressen börjar. Vi kommer därför att öppna för en debatt på vår hemsida där de som kandiderar får möjlighet att under våren debattera och ge sin syn på Transports framtid.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.