Ledare. De kommande tio månaderna blir ovanligt intensiva för Transport. Avtalsrörelsen ska slutföras. Kvar är flyget och problembarnet, taxiförarna.
Parallellt måste förbundet börja förbereda nästa lönerörelse som rullar i gång redan våren 2017. Förklaringen är att LO-förbunden i huvudsak tecknat ettåriga avtal.
För Transports del är det också dags för kongress. Den hålls i början av juni.
Redan nu kan medlemmar och avdelningar börja fila på motioner. Vad ska förbundet jobba med de kommande fem åren? Vad ska prioriteras? Bättre försäkringar? Tryggare anställningar?
En nyckelfråga är medlemsvärvning. Trots stora satsningar på facklig organisering har förbundet stannat kring 61 500 medlemmar.
Spelar det någon roll om bara 20–30 procent av de anställda är med i facket? Ja, i högsta grad. Facket är inget annat än summan av medlemmarna – summan av organiserade, engagerade arbetstagare. Glöm eventuella tankar på att facket skulle vara en egen organism med dolda krafter, som kan tvinga arbetsgivare till eftergifter och bättre villkor för branschens anställda.
Hur ska facket förmå fler att bli medlemmar? Hur ska Transport agera i ett läge där ett av de gamla trumfkorten – avtalsförhandlingarna och högre löner – blivit snöpt? Numera dikteras villkoren av en allians där Konjunkturinstitutet, Svenskt Näringsliv och industrifacken håller i taktpinnen.
För egen del minns jag ett spontanmöte med en ombudsman på IF Metall i Karlskoga. Vi kom att prata om löner och individuell lönesättning, något som Transport som i princip enda fackförbund säger benhårt nej till.
Personligen har jag under 20 års tid skrivit många artiklar om individuella löner. Det har varit svårt att hitta några fakta som stödjer tesen att olika löner ger högre produktivitet eller andra fördelar på arbetsplatserna.
Men ombudsmannen i Karlskoga pekade på en intressant faktor.
När IF Metall väl har tecknat ett nytt centralt avtal med arbetsgivarna – då startar det lokala fackliga arbetet på avdelningen! Ombudsmän och fackliga förtroendemän hjälper till med lokala löneförhandlingar på arbetsplatserna.
Fördelningen av lönepotten blir inte sällan en stridsfråga. I den matchen stödjer IF Metall naturligtvis sina betalande medlemmar. De som står utanför får klara sig själva.
Jag säger inte att Transport ska ge upp motståndet mot individuella löner för att på det sättet förmå fler att gå med i facket. Men något behöver göras för att höja organisationsgraden ordentligt i delar av förbundet.
Annars kommer fler branscher att sluta som taxi.