Utan medlemmar är vi ingenting

Ordförandeord. Förbundet befinner sig nu i en turbulent tid. Inte sedan Hasse Ericsons dagar har en ledande person i vårt förbund nagelfarits i medierna på det sätt vi nyss varit med om.

Sedan jag kom in i förbundet för tolv år sedan har Lasse varit en av de mest tongivande och karismatiska personerna. Med en lång och bred erfarenhet och med ett osedvanligt engagemang har han företrätt våra medlemmar hela vägen från sin arbetsplats ut i den stora världen. Nu fick den resan ett slut ingen hade kunnat föreställa sig.

Med det sagt så har rapporteringen i medierna satt ljuset på brister i vår organisation. Brister på interna regelverk, rutiner och policys. För detta har vi alla i förbundets ledning ett ansvar.

Samtal från medlemmar som vill gå ur förbundet har varit fler än vanligt. Jag har stor förståelse för den besvikelse de känner och tar den på största allvar. Hur stor skadan blir beror på hur vi kommer att hantera situationen framåt.

Förbundsstyrelsen fattade omedelbart beslutet att införa en nolltolerans mot alkoholinköp med förbundets pengar och föreslår kongressen att bifalla de motion­er som yrkar på samma policy. Vi ska ha solklara regler på alla områden som är lätta för våra anställda att leva efter. Lätta för våra revisorer att följa upp, och som lever upp till våra medlemmars förväntningar.

En stor uppgift för ledningen blir att fokusera på att återvinna förtroendet hos medlemmarna och tilliten till varandra i organisationen. Det blir ingen lätt resa men vi har inget val, det måste göras och det måste göras tillsammans.

Förbundet befinner sig mitt i en mycket intensiv period. Kongressföreberedelserna är i sin slutfas och avtalsrörelsen har just inletts.

Utmaningar behöver vi inte leta efter. Det räcker med att titta på åkerinäringen, taxibranschen, hamnarna, terminalerna eller på någon av alla de arbetsplatser där våra medlemmar finns. Pressade scheman, hyvling av arbetstider, allt färre ska göra allt mer. Jag brukar kalla det anständighetsfrågor. Nu börjar förhandlingar om dina villkor i ­arbetslivet. Och vi behöver din kraft för att fixa det.

Samtidigt som vi ser alla dessa utmaningar, och trots att det ibland känns som att världen rullar på utom vår kontroll, så påverkar det vi gör tillsammans varje dag denna utveckling.

När vi organiserar oss, driver kampanjer och tecknar kollektivavtal gör vi världen sakta men säkert till en bättre plats. Då kan vi till och med utmana jättar som Ikea, DHL, G4S och APM och skapa en mer dräglig tillvaro inte bara för våra medlemmar – utan för miljontals människor. I detta är Transport helt unikt.

Min förhoppning är att kongressen i juni blir ett avstamp för att möta alla dessa utmaningar. Där möts vi, bryter tankar, slåss för våra idéer och tar beslut om förbundets framtid.

Jag vet att det är ni, våra medlemmar, anställda och förtroendevalda som får dra det tyngsta lasset när det blåser. Jag vill tacka er för att ni dagligen står upp för organisationen och vår fackliga idé. Utan er vore vi inget.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.