Tryggare kan ingen vara

Krönika. Jag hade bra fart på E4:an i backen från Brahehus mot Ödeshög. Det var lite småhalt och en bit längre fram såg jag ett gult blinkande sken. En tungdragare med någon stor maskin efter stod halvt över vägen och jag bromsade försiktigt. Något allvarligt måste ha hänt och när jag fått ner farten krypkörde jag förbi ekipaget på den lilla remsa som fanns kvar mot mitten.

Tungdragaren visade sig skydda en liten personbil som hade gått in i vägräcket, antagligen flera gånger. Två unga påfallande bleka, men oskadda, kvinnor i svarta hucklen stod vid den tilltufsade bilen. Några andra personbilar hade också stannat så jag körde vidare.

Jag läser Torgny Karnstedts novellsamling Karlssons pojke. Novellerna handlar om ett Sverige som en gång fanns och ett nytt som kommit. Och, förmodar jag, rätt mycket om författaren själv.

Torgny Karnstedt har arbetat som svetsare och fabriksarbetare. Så skrev han boken Slamfarmen om sitt jobb på BT Kemi i Helsingborg. Numer föreläser han på arbetsplatser och skolor om vikten av att läsa för att bättre kunna förstå samhället och världen. Han har blivit ett slags handelsresande i kunskap, kanske en av Sveriges främsta.

När man börjar läsa novellerna i Karlssons pojke känns de så verkliga att man blir orolig för hur de ska sluta. För där kan brinnande stål spruta över stålverkets anställda lika väl som en varm kyss avslutar en stökig firmafest.

Jag drabbas för jag vet att någonstans är det som står där sant, självupplevt eller berättat för författaren.

Den här boken har ett politiskt stråk men innehåller inget gnäll, varken på Löfven eller någon annan. Sjuttiotalets nedläggningar av industrin finns med så väl som invandringen i dag. Men de är en del av vardagen och det finns lösningar. Ungefär som att hitta på en ny metod att svetsa stag till traktorer. Människovärdet kvarstår ju och är lika för alla. Det är detta som är så svenskt och lite gammaldags med boken.

Torgny Karnstedt lär faktiskt ha kört lastbil under en kortare period. Om han hade gjort det i dag är jag rätt säker på att han också ställt ekipaget tvärs över motorvägen för att skydda några nödställda.

Bara av det enkla skälet att det var så man gjorde förr i Sverige och att det, tack och lov, är så man gör i dag.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Moderata kommunister

Krönika. Alla kanske inte känner till det, men det finns faktiskt moderata kommunister. En bekant meddelade på nätet att han, som kommunist, tänker rösta på Moderaterna. Han hade tappat förtroendet för riksdagspartierna och röstar bara för en fråga: nej till höghastighetstågen.

Marknaden har alltid rätt!

Krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Rädda svensk åkerinäring!

Ordförandeord. Svensk åkerinäring blöder, och dess chaufförer lider. Branschen är hårt drabbad av den osunda konkurrensen och den olagliga utländska inrikestrafiken som vi dagligen ser på vägarna.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Gör a-kassan tillgänglig för fler

Debatt. Gör a-kassan tillgänglig för fler så skapar vi en värdigare situation för både anställda och anställningslösa.

Det är hög tid att stoppa taxifusket

Ordförandeord. Vi har tagit oss in i en fantastisk försommar och jag ser bilder på hur avdelningarna är ute och träffar medlemmar och blivande medlemmar över en kopp kaffe på eftermiddagen, eller över en grillad korv under arbetspasset mitt i natten. Vi pratar om sådant som är viktigt för att få både jobb och privatliv att fungera och vara tryggt.

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.

Försäkringskassan husfasad

Det handlar om människor!

Debatt. Kränkningen av redan utsatta människor måste få ett slut. Fredrik Lundh Sammeli och socialminister Annika Strandhäll skriver ”att de hör berättelser från människor om hur de upplever att tryggheten har brustit och stödet varit för dåligt i sjukförsäkringen” (Norrbottens-Kuriren). Det är inte en upplevelse, det är verklighet!

Marknaden har alltid rätt!

Davids krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Lönekriterierna blir helt absurda

Ledare. Anställda på Försäkringskassan får högre lön ju fler personer som nekas sjukpenning. Avslöjandet i SVT:s program Agenda kom från anonyma handläggare på kassan som vittnar om hård press för att minska statens utgifter för sjukskrivningar.

Dumpa inte våra villkor med skattepengar!

Ordförandeord. Det är valår i år och valrörelsen har kommit i gång, både hos partierna och hos oss som förbund. Utspelen duggar tätt och nyligen presenterades regeringens vårbudget.

Förhindra att industrins dolda dödsfällor tar fler liv

Debatt. I maj förra året dog ännu en lastbilschaufför på jobbet. En truck backade över honom vid lastning på ett stålverk. En tragedi för de anhöriga. Ett djupt personligt trauma för den som körde trucken. Ett allvarligt misslyckande för stålföretaget som lät det hända i sin verksamhet. Och djupt störande för alla oss andra.