Tryggare kan ingen vara

Krönika. Jag hade bra fart på E4:an i backen från Brahehus mot Ödeshög. Det var lite småhalt och en bit längre fram såg jag ett gult blinkande sken. En tungdragare med någon stor maskin efter stod halvt över vägen och jag bromsade försiktigt. Något allvarligt måste ha hänt och när jag fått ner farten krypkörde jag förbi ekipaget på den lilla remsa som fanns kvar mot mitten.

Tungdragaren visade sig skydda en liten personbil som hade gått in i vägräcket, antagligen flera gånger. Två unga påfallande bleka, men oskadda, kvinnor i svarta hucklen stod vid den tilltufsade bilen. Några andra personbilar hade också stannat så jag körde vidare.

Jag läser Torgny Karnstedts novellsamling Karlssons pojke. Novellerna handlar om ett Sverige som en gång fanns och ett nytt som kommit. Och, förmodar jag, rätt mycket om författaren själv.

Torgny Karnstedt har arbetat som svetsare och fabriksarbetare. Så skrev han boken Slamfarmen om sitt jobb på BT Kemi i Helsingborg. Numer föreläser han på arbetsplatser och skolor om vikten av att läsa för att bättre kunna förstå samhället och världen. Han har blivit ett slags handelsresande i kunskap, kanske en av Sveriges främsta.

När man börjar läsa novellerna i Karlssons pojke känns de så verkliga att man blir orolig för hur de ska sluta. För där kan brinnande stål spruta över stålverkets anställda lika väl som en varm kyss avslutar en stökig firmafest.

Jag drabbas för jag vet att någonstans är det som står där sant, självupplevt eller berättat för författaren.

Den här boken har ett politiskt stråk men innehåller inget gnäll, varken på Löfven eller någon annan. Sjuttiotalets nedläggningar av industrin finns med så väl som invandringen i dag. Men de är en del av vardagen och det finns lösningar. Ungefär som att hitta på en ny metod att svetsa stag till traktorer. Människovärdet kvarstår ju och är lika för alla. Det är detta som är så svenskt och lite gammaldags med boken.

Torgny Karnstedt lär faktiskt ha kört lastbil under en kortare period. Om han hade gjort det i dag är jag rätt säker på att han också ställt ekipaget tvärs över motorvägen för att skydda några nödställda.

Bara av det enkla skälet att det var så man gjorde förr i Sverige och att det, tack och lov, är så man gör i dag.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!

Det är allvar nu, mina vänner

Ordförandeord. Den 9 september är det val och det valet handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha framöver. På riktigt. Aldrig har det varit så tydligt att valet står mellan trygghet för människor och ett samhälle med mer tillfälliga anställningar och lägre löner; ett samhälle där var och en får klara sig själv i allt större utsträckning.

Las, en avgörande fråga för mig i valet

Ledare. Det finns politiska frågor som är så viktiga att de ensamma skulle kunna avgöra var jag lägger min röst. En sådan är lagen om anställningsskydd (las).

Hur kan (S) lyfta frågan om strejkrätt i valtider?

Insändare. Vädjan till Socialdemokratiska arbetarpartiets arbetsutskott. Med stigande oro ser vi hur Socialdemokratiska arbetarepartiet förlorar i opinionsundersökningar och i sympati hos LO-folket.

Och så sorgen

Davids krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.