Tragiskt och sorgligt

Ledare. Återigen har en lastbil använts som dödligt vapen, riktat mot vanliga civila människor. Det är djupt tragiskt och sorgligt. Sorgligt också för alla lastbilsförare som än en gång hamnar i fokus i ett negativt sammanhang.

Å chaufförernas, ja hela åkerinäringens, vägnar är jag orolig för konsekvenserna.

Jag tänker på öppenheten som rått inom åkeribranschen. Som redaktör för tidningen Transportarbetaren har jag under 20 års tid haft förmånen att få klättra upp i hundratals lastbilshytter och från passagerarsätet fått se hur vardagen ter sig för yrkesskickliga förare i sopbilar, distributionsbilar, fjärrbilar…

Och det är inte bara jag som fått åka med. Många chaufförsbarn, barnbarn, hustrur och sambor har också kunnat se Sverige genom en stor vindruta.

Vad händer med öppenheten nu? Hur länge till kommer anhöriga och andra passagerare att tillåtas åka med i lastbilshytterna? Vilka andra regleringar och inskränkningar kan komma när det gäller tung trafik i tätbebyggda områden?

Dådet på Drottninggatan inträffade några hundra meter från Svenska Transportarbetareförbundets lokaler i Stockholm. Det är en vansinnesattack. Och ett hugg i ryggen på en bransch som redan får klä skott för buller, trafikolyckor och klimatpåverkan.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!