Ledare

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Vid attentatet dödes en man och ett 20-tal skadades. Gärningsmännen greps snabbt och två av dem dömdes till döden, straff som senare omvandlades till livstids fängelse.

Dådet delade Sverige. De allra flesta tog avstånd från dödligt våld, men i den framväxande fackliga rörelsen ansåg många att angreppet måste ses i sitt sammanhang.

De strejkande hamnarbetarna slogs för löner som gick att leva på och för rätten att organisera sig. Samma kamp fördes över hela landet. Arbetsgivarsidan var stenhårt emot och med benäget bistånd från staten och ordningsmakten gjorde man allt för att krossa arbetarnas organiseringsförsök.

Många exempel finns på hårdföra industriägare och brukspatroner. Några kunde visa social hänsyn, men bara så länge arbetarna kom med mössan i hand. En och en. Absolut inte kollektivt.

Efter Amalthea kom storstrejken 1909, som blev ett bakslag för LO. Men efter den följde decennier då arbetarna flyttade fram positionerna rejält.

I antologin Ekot från Amalthea, utgiven 2008 – 100 år efter sprängningen, drar Transports dåvarande vice ordförande, Martin Viredius, paralleller mellan dådet och den nya arbetsmarknad som vuxit fram efter Sveriges EU-inträde.

En marknad i ordets rätta bemärkelse där arbetarna på nytt pressats tillbaka och facket tappat mark.

En starkt bidragande orsak är EU:s östutvidgning. Med den kom företag och hundratusentals människor som i den marknadsliberala unionen tillåts konkurrera med låga löner.

Lösningen som Martin Viredius pekade på var att facket måste säkra en arbetsmarknad befriad från strejkbryteri och storskalig lönedumpning. Det måste i sin tur ske genom att facket återgick till rötterna. Till medlemsvärvning och organisering, med ett stort inslag av nytänkande.

Samtidigt måste välfärdsstaten klara uppgiften att leverera trygghet. Som bostäder, sjukvård och ett rimligt skydd vid arbetslöshet och ålderdom.

Om facket och staten inte mäktade med uppgiften var risken stor att vi skulle få se växande främlingsfientlighet, nationalism och ett ökat utrymme för högerpopulistiska partier.

Nu är vi där. Med Sverigedemokraterna som blivit ett av landets största partier.

Med växande klyftor och allt fler människor som utnyttjas hänsynslöst.

Vad är lösningen?

Att löntagarna slåss var och en för bättre villkor fungerar i vart fall inte, det insåg sluga arbetsgivare redan för 110 år sedan.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Minimilön – hur ska det gå till?

Ledare. I EU vill kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, införa en lagstadgad minimilön i hela unionen. Det kan låta bra, men idén är problematisk och möter starkt motstånd, inte minst i Sverige.

Transportarbetarens logga

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.

Avtalsrörelsen: Tidningsbud & reklamutdelare
Avtalsrörelsen tidningsbud

Hopp för buden

Tidningsbud. Det här handlar om en bransch under hård press – medier i allmänhet och tryckta tidningar i synnerhet. Utsatta och längst ut i kedjan finns tidningsbuden.

Tidningsbuden är väldigt lojala och plikttrogna. Det brukar arbetsgivarorganisationens Anders Bergqvist och Charlott Richardson höra från distributionsföretagen: ”Och de har en viktig demokratisk uppgift i dag, i tider av faktaförvrängning och spridning av rena lögner.”

Arbetsgivarsidan tar strid om arbetstiden

Medieföretagen. Arbetsgivarna vill ha flexibilitet. Facket vill ha betalt för hela arbetspasset. Lönerna lär följa de andra uppgörelserna i 2020 års avtalsrörelse för tidningsbud.

Annika Jonsson kör 17 mil varje arbetspass, Lennart Thuresson kör 12. Båda är veteraner bland tidningsbuden i Jämtland, och vet att man måste kunna byta ett däck om det blir punktering på natten.

Tidningsbud oroar sig för pensionen

Tidningsbud. Nog går det att försörja sig som tidningsbud – om man bor på landet i ett hus som är färdigbetalat. Däremot finns oron för att pensionen inte ska räcka, både hos Annika Jonsson och Lennart Thuresson.

Vilka förhandlar för oss?

Insändare. Jag har läst i kvällstidningar om att LO förhandlar om anställningstrygghet, samtidigt som Kommunal anklagar LO för att sälja ut anställningstryggheten.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.