Ledare

Till dig som är medlem i HF

Ledare. Jag stöder kampen när arbetare slåss för bättre villkor. Men er konflikt i Göteborg är problematisk, för den förs inte med blanka vapen.

Tvärtemot vad som sägs i debatten vill era fackliga företrädare i Svenska Hamnarbetarförbundet (HF) inte teckna kollektivavtal med arbetsgivaren, APM Terminals.

Det ingår i spelet att säga att det är så, men era företrädare är lika skickliga fackliga strateger som andra i arbetarrörelsen. De vet att ett eget avtal, vid sidan av Transports redan tecknade stuveriavtal, skulle skapa stora framtida problem.

Ett sådant avtal skulle beröva HF sitt vassaste vapen: Att år efter år stå utan fredsplikt. Men framför allt skulle det öppna för arbetsrättsliga tvister i domstol om brott mot först tecknade avtal. Det skulle på sikt medföra avtalsshopping där hamnarbetsgivare – precis som företag världen över – skulle jaga efter det billigaste avtalet.

Man kan tycka att det låter sunt att den fackförening som har flest medlemmar på en viss arbetsplats alltid borde få teckna ett eget kollektivavtal. Oavsett om det finns ett etablerat fack som har ett centralt riksavtal.

Men det var ju den sortens löneskillnader och den sortens fragmentisering som era företrädare i arbetarrörelsen slogs för att få bort under förra seklet.

I dag är Transport landets största hamnfack och förbundet tecknar avtal med Sveriges Hamnar. Som motprestation får arbetsgivarna fredsplikt.

Som en direkt följd av kollektivavtalet har Transports medlemmar ett batteri fackliga rättigheter. Rättigheterna är reglerade i medbestämmandelagen (mbl). Det handlar bland annat om att utse skyddsombud och jobba fackligt på betald arbetstid.

Det är precis de rättigheterna som Hamnarbetarförbundet nu slåss för i Göteborg. Fast utan att ha kollektivavtal och fredsplikt.

Transports medlemmar får kritik för att de inte aktivt stödjer er strejk.

Jag ställer frågan: Skulle ni stödja Transport i en strejk om läget var det omvända? Om Transport vore minoritetsfacket som saknade avtal och som ni i själva verket konkurrerade med?

Jag kan förstå om en stolt yrkeskår med stark sammanhållning vill gå själva i ledet, vid sidan av andra arbetare. Men är det smart? För bara 50–60 år sedan var hamnarbete ett slitigt, lågavlönat, osäkert jobb med låg status.

Nu kommer automatiseringen i hamnarna. Allt mer av arbetet handlar om lager- och terminalhantering. Hur påverkas branschen? Sysselsättningen?

Är ensam stark? Är det en bra idé att fortsätta vara splittrade i två fack? Eller ännu flera, om alla som framgent är missnöjda i hamnarna skapar egna, nya fackföreningar och kräver eget lokalt avtal.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vart är arbetarrörelsen på väg?

Debatt. Arbetarrörelsens två grenar, den fackliga och politiska, har problem med att få människor engagerade. Utan engagemang stannar rörelsen upp och dör så småningom.

Perspektiv på hamnkonflikten

Perspektiv. Om tolv timmar kan konflikten bryta ut i hamnarna. Det är en komplicerad strid som väcker starka känslor, skriver Transportarbetarens chefredaktör Jan Lindkvist.

Jobb på samma företag ger helt olika löner

Insändare. Så här orättvist ser det ut på samma företag! ”Peter” och ”Marie” fick båda anställning 2009 på samma företag som enbart kör samhällsbetalda resor (färdtjänst och sjukresor). Båda två har busskort med YKB och taxileg, men det är bara Peter som kör den större bussen som kräver busskort med YKB.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Påkörningen

Påkörd. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

En lans för väktare och vakter

Ordförandeord. Det har varit mycket diskussioner om bevakningspersonal den senaste tiden. Det är bra. Vi borde prata mer om den yrkesgruppen och deras förutsättningar att göra sitt jobb.

Får vi ”gula” fack i Sverige?

Ledare. Hur länge kommer hamnkonflikten att pågå? Och vad blir lösningen? Svaret är nog att ingen i nuläget vet. Inte de inblandade parterna heller.

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.