Som ett skepp i mörka natten

Krönika. Dessa nattkörningar. När andra duschar för att lägga sig, kanske i sked med sin kära, har jag startat upp lastbilen, svängt ut från terminalen och spanar framåt längs motorvägen i regn och snöglopp. Arbetsnätterna frestar på. Ändå är en del saker enklare då. Tiden går fortare än på dagen och allt det bekanta i hytten ger ändå en lite ombonad känsla.

Men då jag passerar förbi städernas hyreshus med enstaka upplysta fönster, kommer avunden över mig när jag tänker på vad de kanske håller på med där inne. Om de gör barn efter en kväll med ost och vin? Eller avslutar en festkväll med tomma vinflaskor på bordet. Medan jag far vidare som ”Den flygande holländaren”, skeppet som aldrig kommer i hamn.

I antologin ”Efter oss” har jag med ett par texter. Och på något sätt känns boken som ett av de där husen jag kör förbi. Ett slags vilande kraft, full av liv men där också döden är närvarande.

Som i Carola Ankarborgs text med en nästan skrämmande rationalitet från ett äldreboende. ”Vi har lämnat dörren öppen för att höra när den kommer – döden”.

Eller i Erik Pousettes dikt Siffror ”och de oändliga ögonblicken / samlade och sorterade / utan slut, utan början”.

Svårast är det att läsa Nguse Habte Hadeges, själv flykting, och hans skildring av en flyktingbåt som förliser utanför Lampedusa. Om en liten flicka med en brun leksakshare i handen. Mörkret, kylan, vågorna och de avlägsna ljusen från Lampedusa. Allt griper tag i mig i denna berättelse ur verkligheten.

Benny Holmberg beskriver havet på ett annat sätt då en nyss påmönstrade sextonåring kliver ombord på sitt första fartyg. En äldre sjöman sticker ut huvudet ur en ventil och ett helt sjömansliv passerar då denne förklarar: ”Du blir till en befaren sjöbuse. Allt det vackra är borta, all din ungdom förflugen. Du minns inte barndomen. Minns ingenting egentligen. / Sjömanskapet kommer att göra dig galen. Vänd medan tid är! Rädda vad som räddas kan! Ditt liv kommer att förändras.”

Jag behöver väl knappast påpeka att det finns vissa likheter med chaufförslivet.

Boken är bra i det stora hela. Den engagerar och väcker tankar om livet. Fast det blir mycket på en gång och när jag läst ut den är jag ändå rätt nöjd med att lämna den bakom mig.

Ungefär som i körningarna då städernas hyreshus försvinner i backspeglarna och jag fortsätter ensam ut i natten.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.