Krönika. Dessa nattkörningar. När andra duschar för att lägga sig, kanske i sked med sin kära, har jag startat upp lastbilen, svängt ut från terminalen och spanar framåt längs motorvägen i regn och snöglopp. Arbetsnätterna frestar på. Ändå är en del saker enklare då. Tiden går fortare än på dagen och allt det bekanta i hytten ger ändå en lite ombonad känsla.
Men då jag passerar förbi städernas hyreshus med enstaka upplysta fönster, kommer avunden över mig när jag tänker på vad de kanske håller på med där inne. Om de gör barn efter en kväll med ost och vin? Eller avslutar en festkväll med tomma vinflaskor på bordet. Medan jag far vidare som ”Den flygande holländaren”, skeppet som aldrig kommer i hamn.
I antologin ”Efter oss” har jag med ett par texter. Och på något sätt känns boken som ett av de där husen jag kör förbi. Ett slags vilande kraft, full av liv men där också döden är närvarande.
Som i Carola Ankarborgs text med en nästan skrämmande rationalitet från ett äldreboende. ”Vi har lämnat dörren öppen för att höra när den kommer – döden”.
Eller i Erik Pousettes dikt Siffror ”och de oändliga ögonblicken / samlade och sorterade / utan slut, utan början”.
Svårast är det att läsa Nguse Habte Hadeges, själv flykting, och hans skildring av en flyktingbåt som förliser utanför Lampedusa. Om en liten flicka med en brun leksakshare i handen. Mörkret, kylan, vågorna och de avlägsna ljusen från Lampedusa. Allt griper tag i mig i denna berättelse ur verkligheten.
Benny Holmberg beskriver havet på ett annat sätt då en nyss påmönstrade sextonåring kliver ombord på sitt första fartyg. En äldre sjöman sticker ut huvudet ur en ventil och ett helt sjömansliv passerar då denne förklarar: ”Du blir till en befaren sjöbuse. Allt det vackra är borta, all din ungdom förflugen. Du minns inte barndomen. Minns ingenting egentligen. / Sjömanskapet kommer att göra dig galen. Vänd medan tid är! Rädda vad som räddas kan! Ditt liv kommer att förändras.”
Jag behöver väl knappast påpeka att det finns vissa likheter med chaufförslivet.
Boken är bra i det stora hela. Den engagerar och väcker tankar om livet. Fast det blir mycket på en gång och när jag läst ut den är jag ändå rätt nöjd med att lämna den bakom mig.
Ungefär som i körningarna då städernas hyreshus försvinner i backspeglarna och jag fortsätter ensam ut i natten.