Niclas Roskvist, DB Schenkers terminal i Karlshamn.
Close
17 år på sjön. 17 år på terminal. Vad ska Niclas Roskvist nu göra?
Close

Slutjobbat i Karlshamn

Ett lönsamt företag lägger ner. Ombord finns trotjänarna som sett till att verksamheten rullat. Tacken? En spark där bak och några erbjudanden om ett par futtiga timmar på en arbetsplats många mil bort. Vi åkte till DB Schenkers terminal i Karlshamn, som försvinner till årsskiftet.

Det satt en lapp på skåpet i omklädningsrummet. Möte tisdag den 12 april, alla måste komma. Det här var en torsdag. Hela helgen kunde ägnas åt vilda spekulationer, ovisshet, magont. Fem nätter att ligga sömnlös och grubbla. Något stort är på gång.

Cheferna var där. Informationen blev kort och befriad från medmänskliga krusiduller. Schenker släcker i Karlshamn till årsskiftet och omfördelar verksamheten till terminalerna i Kristianstad och Nybro. Punkt.

Företagshälsan fanns inte på plats. Ingen slösade ord på att fråga hur beskedet kändes. Behöver någon prata? Vad behöver ni? Vad har ni för drömmar?

Inget.

 

Johan. Var det tjejerna på kontoret de skulle flytta på? Eller hade Schenker bestämt sig för att slussa över bilpaketen till Kristianstad? Det skulle ju påverka Karlshamnsterminalen. Johan Wigenmark trodde aldrig att mötet skulle handla om att hela stället ska bort. Ingen hade gissat på total nedläggning.

– Jag har gått till jobbet med glädje, säger Johan. Ju fler grejer, ju jävligare nätter, desto gladare. För då finns det pengar i företaget. Då går det bra.

Han vet att företaget kommer att erbjuda honom att följa med till Kristianstad för att jobba. Deltid. Jaha. Han behöver en heltid. Är de två som samåker går det ihop tills han hittar något annat.

Men att företaget erbjuder färre timmar sju mil bort …

– … är ett slag i ansiktet och betyder att de inte tycker om oss, säger Johan. Hade jag blivit erbjuden färre timmar än detta hade jag frågat om de tycker jag är så jävla värdelös?

En gång bröt han armen när han spelade rugby och blev sjukskriven i tre veckor. Det läkte fel och behövde brytas upp. Läkarna ville sjukskriva honom i ytterligare sex veckor. Glöm det. Johan möblerade om i schemat så han skulle kunna sköta sitt jobb trots gipset.

Jo, man blir nog en arbetshäst på det här stället, säger han.

– Jag tror faktiskt det. Vi är ett schyst gäng, vi hjälper varandra. Det är bra killar där ute.

Han kan räkna ihop sammanlagt 23 år på Schenker. Det har varit finfina år och relationen till ledningen har alltid fungerat friktionsfritt. Inget knussel med något.

– Sen blev det sämre, säger Johan. Inte över en natt, men man känner sig som en blindtarm. Man är inte vatten värd. För första gången är vi redigt besvikna på företaget. Att lägga ner ett vinstdrivande kontor! Hur ska de reda ut allt detta? Det sista som överger en är ju hoppet, någon stjärna kan ju längs resans gång se att det här inte går ihop. För mig kommer det nog att lösa sig med jobb. Just nu är jag mer förbannad än stressad.

 

Robin. Cheferna lovade att inte sätta käppar i hjulet för den som hittar annat nu. Klart man måste se om sin framtid. Så när Robin Jonsson snabbt fick nytt jobb utgick han från att det inte var något problem. Uppsägningstiden räcker –
så när som på fyra dagar. Den nya arbetsgivaren vill att han börjar den 20 juni, men Schenker säger att han måste jobba till och med den 24. Verksamheten måste fungera, heter det. Inga käppar i hjulet?

– Det är exakt det de gör nu, säger Robin. Det här är fruktansvärt dåligt, speciellt när de har sagt att de ska hjälpa oss. Jag blev förbannad och gick till facket. Får man göra så här? Jag kan inte jobba kvar till den 24. Men om företaget kan hålla inne en hel månadslön om jag reser mig och går – då vet jag inte om jag har råd.

 

Andreas. Han hade tänkt sig en dialog. Som ombudsman för Transport vill Andreas Kindesjö göra som han alltid gör när folk måste gå. Förhandla. Följa spelreglerna där parterna ger och tar. Han har goda erfarenheter av DB Schenker i Karlshamn, men nu? Plötsligt är det kalla handen.

Han har gett olika förslag på åtgärder. En utbildningspott till exempel, med pengar till den som behöver vidareutbildning. Blir det slantar över kan de gå tillbaks till företaget. Men företaget vill inte ens diskutera förslagen. Terminalen ska väck, folk ska sägas upp, that’s it.

Han har nästan alltid lyckats få någon krona till folk som behöver gå, men inte nu. Han är mest förvånad över att de inte är intresserade av att skjuta till något alls.

– Jag har aldrig varit med om en sådan ovilja att förhandla. Ger man lite extra kan man också gå hem rakryggad. Men de tycker inte att de behöver göra mer än så här. Det är en nedläggning av en fullt fungerande verksamhet, och de vill inte hjälpa sina medarbetare sedan lång tid att hitta nytt jobb. De tar inte något samhällsansvar alls.

Om det funnits brister att ta på skulle han inte ha sagt något. Men terminalen är fräsch, leveranskvaliteten bra, lönsamheten fin.

– Jag förstår att företag ibland behöver dra ner, säger han, men att som i det här fallet göra vinst på de anställdas bekostnad? Då blir jag förbannad.

 

Peter. Han är väl en sådan som försöker vända på saker, se det positivt, tänka att det löser sig. Att allt kommer att bli bra. Men den här gången kommer det ifatt Peter Nilsson hela tiden. Rätt som det är sitter man där och snackar om skiten.

I 29 år har Peter jobbat på terminalen i Karlshamn. Sett hur den byggts ut både en och två gånger. Ränderna i golvet skvallrar om hur den vuxit. Det har gått bra för det här stället. Svarta siffror, lagom litet och familjärt. Alla hjälper alla. Det är väl därför folk stannar.

Peter har hört genom Andreas på facket att han kommer bli erbjuden att följa med till terminalen i Kristianstad. Fem timmar ska han få. Vilket skämt. Fem timmar om dagen, sju mil bort? Fjorton mil för varje pass. Skulle det vara en rimlig kompensation för att arbetsplatsen lägger ner? Lönen skulle ju knappt räcka till bensin.

När han får det skamliga erbjudandet svart på vitt tänker Peter Nilsson tala om ett och annat.

– Jag ska säga att de borde skämmas, säger han. Vi är inte någonting värda där inte. De kör över oss totalt. Jag trodde de skulle ta hand om sin personal bättre. Fem timmar? Det är förnedrande.

 

Mejlet. Det kom ett mejl. Företagets ”head of system freight” skrev att nedläggningen i Karlshamn kommer att stärka Schenkers verksamhet i Blekinge. Kvaliteten ska bli bättre. Jaha. Så arbetarna i Karlshamn har inte levererat någon kvalitet, eller?  Vilken käftsmäll. Alla blev förbannade. Andreas Kindesjö från facket gick i taket och krävde en ursäkt. Ett skriftligt erkännande – från den som skrivit mejlet.

Men i stället kom det en muntlig ursäkt från lägre chefer. Fegt. Riktigt fegt. Facket kommer inte att ge sig, försäkrar Andreas. Han ska ha loss en ursäkt och den ska vara nedtecknad på papper. Svart på vitt.

 

Niclas. Han och Johan försöker hålla modet uppe tillsammans. De har jobbat natt ihop i snart fem år. Ingen har hört dem gnälla. Tvärtom. Niclas Roskvist har varit här i Karlshamn i 17 år och hade kunnat stanna bra många år till. Det har aldrig funnits något att klaga på och nattpassen har varit kanon. De får fruktkorg, fritt knäckebröd, midsommarpresent och matlåda till jul. Tidning i fikarummet. Fint bemötande. Tills nu.

– Men nu är företaget inte tillmötesgående alls, säger Niclas. De hade inte ens gjort en ordentlig riskanalys innan de beslutade att lägga ner. Ingen vet något när man frågar. De måste ju veta något!

De borde lyssna på facket och fixa den där utbildningspotten. Eller lova full betalning december ut även om man hittar något annat. Någon slags bonus som tack för allt man gjort. Något som visar att de bryr sig. Inte bara en spark i röven.

– Vi har alltid ställt upp. Vi har alltid varit duktiga på mätningar, leveranser, alltid legat i topp bland alla Sverigeterminaler. Schenker gör storvinst och borde ta sitt samhällsansvar.

 

Peter. Vet cheferna att Peter Nilsson nästan aldrig stämplar ut halv fem när arbetspasset är slut? Att han brukar stanna kvar och göra det där lilla extra, ta de sista pallarna, lämna ordentligt? Känner de till att handlederna är utslitna, men att Peter är av den sorten som inte låter lite skavanker stå i vägen för ett bra jobb? Har de hört att Peter efter hjärtinfarkten för åtta år sedan var tillbaks i trucken inom tre veckor?

– Läkarna var inte så glada, säger Peter. Man är väl lite knäpp i huvet kanske. Man är väl det.

Visst ger det en bitter smak. Han har jobbat sedan han gick ut nian, aldrig behövt bekymra sig för inkomsten. Kommer han att behöva gå på a-kassa nu? Fasiken, det har faktiskt blivit svårt att sova.

Kanske skulle han inte berätta det här för tidningen, säga vad han tycker. Att det faktiskt är för jävligt. Att Schenker behandlar dem som skit. Att allt är uselt skött. Han ska ju ändå jobba kvar till nyår.

– Men vad ska de göra? Säga upp mig? Hahaha! Jag ska tala om för dem att de borde skämmas.

 

Fotnot: Robin Jonsson fick till sist sluta några dagar tidigare för att kunna börja sitt nya jobb.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

”Högt pris för högersväng”

Politik. Klockan 09:57 kom flashen från TT: Stefan Löfven (S) har röstats fram som Sveriges statsminister av riksdagen. Men ingen som har följt med i medierna de senaste 131 dagarna blev särskilt förvånad.

Sveriges Hamnar varslar om lockout som svar på strejkhot

Hamn. Sveriges Hamnar varslar nu om lockout mot Hamnarbetarförbundet (HF). Stridsåtgärden, som stänger hamnarbetarna ute från arbetsplatserna, är ett svar på de korta punktstrejker som HF inleder den 23 januari.

Fula knep när budföretag tvistar om matutkörning

Matbud. Företaget T Group logistics kör ut tusentals matportioner varje vecka för Hungrig.se. Nu har företaget hamnat i blåsväder genom att skicka ett avtal som liknar utpressning till en underentreprenör i Umeå. Avtalet är illa skrivet, med en logga stulen från en känd dansk advokatfirma.

Kronofogden beslagtar taxibolags bilar

Färdtjänst. Ringduve taxi i Skåne har tidigare blivit av med skolskjutsuppdrag på grund av en hotande konkurs. I dag på morgonen började Kronofogden beslagta företagets leasade bilar.

Hamnarbetarförbundet presskonferens

Hamnstrejken kan bli olaglig

Hamn. Hamnarbetarförbundet varslar om punktstrejker i nio hamnar och blockad mot övertid, inhyrning och nyanställning i ytterligare tre. Stridsåtgärderna startar den 23 januari. Mycket talar för att en konflikt med denna grund blir förbjuden den 1 januari nästa år.

Protester utanför EU-parlamentet.

Oklart läge för vägpaketet i EU

EU. Stämningen var hetsig både i EU-parlamentet och utanför i morse. Transportutskottet debatterade och röstade om det stora vägpaketet. Förhoppningar om EU-krav på schystare villkor grusades delvis. Men sista ordet är inte sagt än.

Lastbilstrailrar på tåg stoppas

Tåg. All trafik med lastbilstrailrar lastade på järnvägsvagn stoppas i Danmark efter olyckan som tog åtta liv. Ett fel på låsningsmekanismen som ska hålla fast lastbilssläpet på tåget har avslöjats.

Åtta av tio Uber-förare fuskade med taxametern

Taxi. Ett säkerhetsföretag åkte Uber-taxi 112 gånger. Det visade sig att åtta av tio förare knappade in för låga belopp i taxametern, enligt undersökningenen som Taxiförbundet genomfört.

Färdtjänstföretag lurar förare på lön

Taxi. Taxiraketen i Falkenberg blev stor vinnare när Hallandstrafiken upphandlade färdtjänst. Men många förare blev blåsta på lön och vid årsskiftet införde bolaget procentlön, rakt ackord, trots att upphandlaren kräver månadslön. Transport förhandlade nyligen fram ett kännbart skadestånd.

Väktare misshandlad och bunden

Bevakning. En ensamarbetande väktare i Ystad blev bunden, misshandlad och rånad i söndags kväll. Förövarna fick med sig en väska med pengar, som färgas och blir obrukbara när väskan öppnas. Väktaren har kommit hem från sjukhuset och ringt Transport.

Rekordmånga trafikanter anmälde viltolycka

Trafiksäkerhet. 2018 blev ett rekordår för viltolyckor. Polisen fick in totalt 63 641 anmälningar från trafikanter som kört på djur. Rådjur dominerar stort, med närmare 47 000 anmälningar. På andra plats kommer vildsvin, med drygt 6 900 påkörningar.

Santiago Bautista

”Appen är min chef”

Mötet. Santiago Bautista försörjer sig med att cykla ut mat till hungriga kunder. Han för också en envis kamp mot sin arbetsgivare för att göra jobbet säkrare.

En låda med gamla bilder fanns kvar när det gamla hamnkontoret skulle utrymmas. I mitten syns Börje Lindstrand, Potatisen kallad, enligt före detta kranföraren Rolf Landin som minns det mesta. Årtalet är okänt.

Vem bryr sig om en vanlig arbetares vardag?

Kultur. När Helsingborg bygger en ny stadsdel i Oceanhamnen finns de med: berättelserna om kaffet på Ingas café, hur kvinnokarlen Rune Takläggare flirtade och när den spritsmugglande vaktmästaren åkte fast.

Vincent Verheyen spelade in en film.

Filmen där Vincent rasar mot lönen från SDR

Reklamutdelare. 40 spänn i timmen för att släpa runt på reklam i ett vinterkallt Västervik. Vincent Verheyen blev chockad när han såg sin lön – sedan spelade han in en film.