Slutet av ett hundliv

Krönika. Hundgumman, Hundis, Voffas, Grisen, Fjanten. Hunden Lisa hade många namn. Vi pratade jämt med henne – på bebisspråk. Det sägs att man inte ska förmänskliga hundar men vad ska man då ha dem till? Och faktum var att hon ibland pratade med oss.

En gång när hon varit sövd och opererat bort ett juver hos veterinären, berättade hon hur rädd och ensam hon varit i det kala rummet där det säkert fanns lukt av avlivade hundar. I ett stötvis gnyende lät det precis som små upprörda meningar. I flera minuter höll hon på tills hon tyckte att vi förstått. Och det hade vi.

Lisa var en Tollare. En ras från Kanada som till färg och utseende påminner om en lite förvuxen räv. Mic Mac-indianerna hade dem att jaga fågel med. När engelsmännen kom och förbjöd all jakt, tjuvjagade man och lät hundarna springa hem med bytet till byn.

Att apportera, gå flera timmar om dagen och bada är tollarens grej. Många gånger tjuvbadade Lisa. Hon skulle dricka vid någon sjö och som av en händelse hasade framtassarna ner i vattnet och då var det lika bra att ta en simtur. Att husse stod på stranden och gastade kunde inte hjälpas.

När nyfikna småbarn ville klappa henne lade hon sig ner. En gång i en fullpackad skärgårdsbåt kom en bebis krypande fram till oss. Barnets pappa sa något på spanska då ungen började dra Lisa i öronen och pälsen men jag ville inte säga något. Då skulle kanske barnet bli rädd för hundar och Lisa lära sig att barn inte fick komma fram till henne.

Resten av passagerarna höll andan då Lisa blev allt värre ansatt. Men till slut reste hon sig sävligt och började slicka barnet, som förmodligen ätit glass, i ansiktet. Ett sus av lättnad gick bland passagerarna.

Kanske är jag fjollig när det gäller hundar. Men det har man väl rätt att vara efter ett liv på vägarna? Man kan se hunden som en hobby, som att meka med amerikanare eller påta i trädgården. Eller bara älska den.

Lisas sista timmar blev dramatiska. En tidig morgon fick hon en stroke och blev förlamad i ena sidan. Hon släpade sig fram till hustrun och hyperventilerade. Monica höll om henne, ringde mig som var på väg utomlands och en veterinär.

Hos veterinären viftade hon först på svansen när resten av familjen kom. Sedan berättade hon gnyende i staccato hur rädd och ledsen hon var. Alla klappade och höll om henne men det fanns inget att göra. Till sist fick hon en spruta och somnade in. Tretton år blev hon, Lisa.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.