Ledare

Pallar du fram till pensionen?

Ledare. Vi lever allt längre och därför måste vi jobba längre – för att få ihop en dräglig pension. Det är en sanning som trumpetats ut ganska länge nu.

Kruxet är att den ökade medellivslängden inte är jämnt fördelad. Kvinnor lever ungefär 3,5 år längre än män. Gifta personer lever längre än ogifta.

Men den allra största skillnaden ser vi mellan olika samhällsklasser. Allra längst lever högavlönade kvinnor. Prognosen säger att dagens 65-åriga kvinnor med högst löner kommer att leva tills de är över 86 år, i snitt.

I andra änden av skalan finns männen med lägst inkomster. Deras förväntande livslängd är bara till 76 år.

Jobba lika länge?

Tio års skillnad. Om männen med låga inkomster i framtiden ska jobba till 69 år blir det inte många år kvar att njuta av ett pensionärsliv. Nu är pensionen antagligen sådan att njutningen blir begränsad. Men det finns ändå skäl att fundera över om alla grupper i samhället kan förväntas jobba lika länge nu när yrkeslivet ska sträckas ut.

Redan i dag tvingas många LO-arbetare lämna arbetslivet före 60-årsdagen. Snittet är 63,8 år.

LO kartlade 2015 både yrkesgrupper och de enskilda fackförbunden. De som kroknar först är brevbärarna, de går vid 61,8 år. Kort efter kommer lokförarna. Att de går tidigt kan antagligen delvis förklaras av att de som statligt anställda har en möjlighet att ta ut tjänstepension före 65.

Snittålder 64,2 år

I Transport var snittåldern för pensionering 64,2 år för män och 63,6 år för kvinnor. Av transportarna är det manliga väktare som härdar ut allra längst (till 64,8 år).

I dag säger makthavarna att löntagare som är födda på 1950- och 1960-talen måste jobba till minst 67 år, för att få en pension som ligger i närheten av de uppsatta målen.

Hur ska det gå till? De flesta transportarbetare jag möter vittnar om ökad stress, mer otrygghet och hårdare konkurrens i arbetslivet. Fler än tidigare väljer bort fackligt medlemskap. Färre tar på sig uppdrag som skyddsombud. Det är en utveckling som knappast borgar för en bättre arbetsmiljö.

Höjda avgifter

Höjda pensionsavgifter kanske är en mer realistisk lösning för att hantera ett pensionssystem som inte blev som tänkt.

I de senaste avtalsrörelserna har flera fackförbund valt att satsa en del av löneutrymmet på ”flexpension”. I praktiken en utbyggnad av tjänstepensionen som kan möjliggöra att medlemmarna går ner i arbetstid på sluttampen.

Ska Transport slå in på samma väg i nästa avtalsrörelse 2020?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    30 maj, 2018

    Jaa, jag pallade fram till pensionen... Per Olof Lundin Ockelbo

Lästips:

Kuslig likhet mellan morden

Ledare. Mordet på saudiern Jamal Khashoggi bär kusliga likheter med dådet ombord på Peter Madsens ubåt

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!