Ledare

Pallar du fram till pensionen?

Ledare. Vi lever allt längre och därför måste vi jobba längre – för att få ihop en dräglig pension. Det är en sanning som trumpetats ut ganska länge nu.

Kruxet är att den ökade medellivslängden inte är jämnt fördelad. Kvinnor lever ungefär 3,5 år längre än män. Gifta personer lever längre än ogifta.

Men den allra största skillnaden ser vi mellan olika samhällsklasser. Allra längst lever högavlönade kvinnor. Prognosen säger att dagens 65-åriga kvinnor med högst löner kommer att leva tills de är över 86 år, i snitt.

I andra änden av skalan finns männen med lägst inkomster. Deras förväntande livslängd är bara till 76 år.

Jobba lika länge?

Tio års skillnad. Om männen med låga inkomster i framtiden ska jobba till 69 år blir det inte många år kvar att njuta av ett pensionärsliv. Nu är pensionen antagligen sådan att njutningen blir begränsad. Men det finns ändå skäl att fundera över om alla grupper i samhället kan förväntas jobba lika länge nu när yrkeslivet ska sträckas ut.

Redan i dag tvingas många LO-arbetare lämna arbetslivet före 60-årsdagen. Snittet är 63,8 år.

LO kartlade 2015 både yrkesgrupper och de enskilda fackförbunden. De som kroknar först är brevbärarna, de går vid 61,8 år. Kort efter kommer lokförarna. Att de går tidigt kan antagligen delvis förklaras av att de som statligt anställda har en möjlighet att ta ut tjänstepension före 65.

Snittålder 64,2 år

I Transport var snittåldern för pensionering 64,2 år för män och 63,6 år för kvinnor. Av transportarna är det manliga väktare som härdar ut allra längst (till 64,8 år).

I dag säger makthavarna att löntagare som är födda på 1950- och 1960-talen måste jobba till minst 67 år, för att få en pension som ligger i närheten av de uppsatta målen.

Hur ska det gå till? De flesta transportarbetare jag möter vittnar om ökad stress, mer otrygghet och hårdare konkurrens i arbetslivet. Fler än tidigare väljer bort fackligt medlemskap. Färre tar på sig uppdrag som skyddsombud. Det är en utveckling som knappast borgar för en bättre arbetsmiljö.

Höjda avgifter

Höjda pensionsavgifter kanske är en mer realistisk lösning för att hantera ett pensionssystem som inte blev som tänkt.

I de senaste avtalsrörelserna har flera fackförbund valt att satsa en del av löneutrymmet på ”flexpension”. I praktiken en utbyggnad av tjänstepensionen som kan möjliggöra att medlemmarna går ner i arbetstid på sluttampen.

Ska Transport slå in på samma väg i nästa avtalsrörelse 2020?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    30 maj, 2018

    Jaa, jag pallade fram till pensionen... Per Olof Lundin Ockelbo

Lästips:

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Det finns en stor grupp förlorare

Ledare. I de avtalsförhandlingar som redan startat är höjd avtalspension ett tungt fackligt krav. Huvudorsaken är förstås de katastrofalt låga allmänna pensionerna. De som blev resultatet av den stora pensionsblåsningen, förlåt pensionsreformen, för 20 år sedan.

Jan Lindkvist, chefredaktör på Transportarbetaren.

Vi ligger efter i kampen mot lönedumpningen

Ledare. I Sveriges närmaste grannländer tar myndigheterna krafttag mot lönedumpningen i åkeribranschen.

Annika Jonsson kör 17 mil varje arbetspass, Lennart Thuresson kör 12. Båda är veteraner bland tidningsbuden i Jämtland, och vet att man måste kunna byta ett däck om det blir punktering på natten.

Tidningsbud oroar sig för pensionen

Tidningsbud. Nog går det att försörja sig som tidningsbud – om man bor på landet i ett hus som är färdigbetalat. Däremot finns oron för att pensionen inte ska räcka, både hos Annika Jonsson och Lennart Thuresson.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Lyckans pris

Förändring. Att bli fattig är nog mångas stora skräck. Men huvudpersonen, kvinnan i romanen Skred av Marit Sahlström, är långt ifrån fattig. Ändå är hon olycklig så till den grad att själva livet blir till en omöjlighet.

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Det finns en stor grupp förlorare

Ledare. I de avtalsförhandlingar som redan startat är höjd avtalspension ett tungt fackligt krav. Huvudorsaken är förstås de katastrofalt låga allmänna pensionerna. De som blev resultatet av den stora pensionsblåsningen, förlåt pensionsreformen, för 20 år sedan.

Hållbara transporter inget för Ikea?

Ordförandeord. Jag har min bakgrund inom terminal och lager. Jag gillade mitt jobb och det var också det som lade grunden till mitt fackliga engagemang.

Politikerna och egot

Insändare. Ansvarstagandet från svenska politiker i riksdagen är obefintligt!

Vindarna vänder i svensk politik

Insändare. När Alliansen styrde landet infördes jobbskatteavdraget, den 1 januari 2007 kom det första. Det skulle leda till att fler jobbade mer lönsamt sades det. Men vad det har gjort är ett rejält stort håll i statsfinanserna.

Våldet måste stoppas

Insändare. Vi behöver stoppa våldet på tåg, bussar och yrkesförare.

Avtalsrörelsen har kommit i gång!

Ordförandeord. 2020 blir ett enormt spännande år. Jag känner både ödmjukhet inför den uppgift vi som förbund och jag som förbundsordförande står inför. Men också jävlar anamma inför det vi vet att arbetsgivarna arbetar för att förändra.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.