På spaning efter den fackliga verksamhet som flytt

Debatt. Marcel Proust ”På spaning efter den tid som flytt” beskriver ett bakåtblickande. Boken har lästs av många och lett till ingående analyser. Den ses som ett mästerverk. Nu tänker jag inte skriva något mästerverk, men jag tänker göra en ”spaning efter den fackliga verksamhet som flytt”.

I sydöstra delen av Småland – Kalmar, Nybro, Hultsfred, Oskarshamn, Mönsterås och Öland, men även i Växjö, Alvesta, Älmhult och Tingsryd – fanns tidigare en facklig närvaro av sektioner och klubbar.

Undertecknad var under 1970-, 80- och 90-talen anställd som ombudsman i dåvarande Transport avdelning 38 Kalmar. Området var enligt ovan beskrivning vidsträckt, vilket ställde krav på att man som ombudsman var oerhört mobil. Medlemmarna ville ha direktkontakt med den som satts att företräda dem. Ett oerhört stimulerande arbete, att möta många medlemmar och ta del av deras arbetssituation.

En del berättade att företaget ville inrätta resultatlön, som beskrevs som ett direkt löneparadis. Något företag ville slopa övertidsersättningen, ett annat vurmade för 14-timmars arbetspass.

Som ombudsman var det oerhört viktigt att på förhand få veta vad som rörde sig ute i verkligheten. Samtidigt bidrog sektions- och klubbordförandena med ett stort arbete. Många samtal kom från fruar som undrade över hur mycket övertid som deras gubbar fick arbeta och om det stod i proportion till den lön som erhölls.

Medlemmarna och deras förtroendevalda var den yttersta nerven i fackföreningens själ – men den viktigaste.

Nu är det ju en tid som flytt. I det område jag räknat upp finns i stort sett ingen facklig aktivitet. Inför sammanslagningen av avdelningarna 38 och 13 (till avdelning 51) frågade jag på ett sektionsmöte vad fördelen var. Fick svaret att det skulle bli mer resurser och mer tid för att ägna sig åt medlemmarna. Ett typiskt standardsvar.

Det blev ingen facklig aktivitet. Tvärtom!

En av fyra sektioner omfattar Kalmar, Nybro, Hultsfred, Oskarshamn. I området finns två klubbar inom bevakningsbranschen. Där finns stora åkerier, men ingen facklig verksamhet. Otroligt eftersom åkerichaufförer är den största medlemsgruppen.

När jag frågar människor som arbetar inom Transports verksamhetsområde hur den fackliga närvaron är möts jag ofta av ett snett leende och frågan ”vilket fack?”.

Som pensionär ska man kanske inte bry sig, men det är ändå med vemod jag ser det förfall som stordriften fört med sig.

Att det pratas om sänkta ingångslöner är kanske inte förvånande. Borgarna och Svenskt Näringsliv har kanske kännedom om den låga fackliga aktivitet som råder inom servicesektorn – och därför riktar in sig på just de områdena. Typ, varför inte anställa en invandrad chaufför som då erhåller så kallad invandrarlön?

Tyvärr ser jag ingen på lokal nivå som tar upp den tankegången och bemöter den. Jag är, med tanke på alla skrämmande artiklar i Transportarbetaren, säker på att det finns åkerier som jublar över major Björklunds och Annie Lööfs framtidsvisioner.

Jag har ibland fått höra att jag inte ska ”titta i backspegeln”. Men att inte se tillbaka och jämföra är ytterst dumt, för då förlorar vi framtiden.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Ryanairplan lyfter

Ett första lyft för facket i Ryanair

Flyg. För första gången ska ett fackförbund få verka i lågprisbolaget Ryanair, som gjort sig känt för sin antifackliga hållning. Det handlar om piloternas fack i sex länder, men inte Sverige.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.