Ove Allansson har lämnat oss

Krönika. Det är något speciellt när en författare går bort. Det blir liksom en stoppsträcka innan man fattar att det verkligen har hänt. Böckerna finns ju kvar och författaren är på något sätt närvarande i dem, som när han eller hon levde.

Extra svårt är det att förstå att en folkkär författare som Ove Allansson har lämnat oss. Han var ju den store mästaren på att skildra själva livet.

Inte på det enskilda navelskådande sättet som är så vanligt i litteraturen, där det mesta är ett stort JAG, medan resten av världen beskrivs som ett suddigt töcken.

Ove Allansson hade i stället det som utmärker en arbetarförfattare: ett VI där varje enskild person, bra eller dålig, skurkaktig eller solidarisk, hade en plats i det ständiga drama som är verkligheten.

En plats där anpassning var första tipset men när det inte gick, protest på mer eller mindre listiga sätt. Och allt inrymt i historierna. De som sjöfolk och chaufförer är så bra på att berätta. Men som så lätt glöms bort.

Men Ove Allansson stoppade upp tidens flod för några ögonblick, samlade och skrev ner. Samtidigt kämpade han politiskt för bättre arbetsförhållanden åt sjöfolket.

Han hade själv varit på sjön i många år som reparatör och såg sjömanslivets förändring. Från styckegodsare som gick mellan hamnarna till stora containerfartyg.

Hans författargärning med ett trettiotal böcker är också ett dokument över en tid som flytt då fler svenskar bemannade båtarna.

Jag har inte läst allt av honom och jag kände inte honom jättebra. Men vi har setts då och då, haft telefonkontakt och framför allt har vi skickat böcker till varandra när vi kommit med något nytt.

Hans vänliga iakttagande förmåga, att han ständigt kunde förnya sig och skriva om vitt skilda saker, som i De kosmiska havens bokanjärer eller Blues för Maria, och att han alltid såg till människan, var hans styrkor.

För mig som läsare gav han ständigt något nytt, ömsint och eftersinnande. Och för mig som författare gav han exempel ”Såhär kan du göra” och jag lånade också ordet ”samtiga” av honom
i en novell.

Där jag verkar, i det stormiga hav som är litteraturen, är det nästan omöjligt att alltid hamna rätt. Men hans författarskap var som en tryggt blinkade fyr. En som fanns där och som på något sätt alltid kommer att finnas där.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Och så sorgen

Krönika. Förr var jag ofta ledsen. Jag kunde känna en melankoli komma smygande för att så småningom slå rot i själen. Det var inte någon direkt obehaglig känsla, bara en lång eller kort period av att mest vara för sig själv. Som i en slags långsam berg- och dalbana.

Moderata kommunister

Krönika. Alla kanske inte känner till det, men det finns faktiskt moderata kommunister. En bekant meddelade på nätet att han, som kommunist, tänker rösta på Moderaterna. Han hade tappat förtroendet för riksdagspartierna och röstar bara för en fråga: nej till höghastighetstågen.

Marknaden har alltid rätt!

Krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Rädda svensk åkerinäring!

Ordförandeord. Svensk åkerinäring blöder, och dess chaufförer lider. Branschen är hårt drabbad av den osunda konkurrensen och den olagliga utländska inrikestrafiken som vi dagligen ser på vägarna.

Tillbaka till fackets rötter

Ledare. I juli är det precis 110 år sedan tre ungsocialister sprängde fartyget Amalthea i Malmö hamn. Båten användes som förläggning för engelska strejkbrytare som kallats in för att utföra arbete som de ordinarie hamnarbetarna lagt ner.

Gör a-kassan tillgänglig för fler

Debatt. Gör a-kassan tillgänglig för fler så skapar vi en värdigare situation för både anställda och anställningslösa.

Det är hög tid att stoppa taxifusket

Ordförandeord. Vi har tagit oss in i en fantastisk försommar och jag ser bilder på hur avdelningarna är ute och träffar medlemmar och blivande medlemmar över en kopp kaffe på eftermiddagen, eller över en grillad korv under arbetspasset mitt i natten. Vi pratar om sådant som är viktigt för att få både jobb och privatliv att fungera och vara tryggt.

Hur svårt kan det vara?

Ledare. När sommaren så småningom ebbar ut hoppas man ju att farsen kring Svenska Akademien är slut. Risken är väl annars överhängande att människor som redan har problem med en grandios självbild fått den uppumpad till bristningsgränsen.

Försäkringskassan husfasad

Det handlar om människor!

Debatt. Kränkningen av redan utsatta människor måste få ett slut. Fredrik Lundh Sammeli och socialminister Annika Strandhäll skriver ”att de hör berättelser från människor om hur de upplever att tryggheten har brustit och stödet varit för dåligt i sjukförsäkringen” (Norrbottens-Kuriren). Det är inte en upplevelse, det är verklighet!

Marknaden har alltid rätt!

Davids krönika. Egentligen är det inte så konstigt. Det finns många val i livet och man tenderar förstås att välja det bästa. Bästa diskmedlet, bästa bostaden, bästa läkaren och bäst betalda jobbet. Detta är den fria marknadens enkla logik.

Lönekriterierna blir helt absurda

Ledare. Anställda på Försäkringskassan får högre lön ju fler personer som nekas sjukpenning. Avslöjandet i SVT:s program Agenda kom från anonyma handläggare på kassan som vittnar om hård press för att minska statens utgifter för sjukskrivningar.

Dumpa inte våra villkor med skattepengar!

Ordförandeord. Det är valår i år och valrörelsen har kommit i gång, både hos partierna och hos oss som förbund. Utspelen duggar tätt och nyligen presenterades regeringens vårbudget.

Förhindra att industrins dolda dödsfällor tar fler liv

Debatt. I maj förra året dog ännu en lastbilschaufför på jobbet. En truck backade över honom vid lastning på ett stålverk. En tragedi för de anhöriga. Ett djupt personligt trauma för den som körde trucken. Ett allvarligt misslyckande för stålföretaget som lät det hända i sin verksamhet. Och djupt störande för alla oss andra.