Ove Allansson har lämnat oss

Krönika. Det är något speciellt när en författare går bort. Det blir liksom en stoppsträcka innan man fattar att det verkligen har hänt. Böckerna finns ju kvar och författaren är på något sätt närvarande i dem, som när han eller hon levde.

Extra svårt är det att förstå att en folkkär författare som Ove Allansson har lämnat oss. Han var ju den store mästaren på att skildra själva livet.

Inte på det enskilda navelskådande sättet som är så vanligt i litteraturen, där det mesta är ett stort JAG, medan resten av världen beskrivs som ett suddigt töcken.

Ove Allansson hade i stället det som utmärker en arbetarförfattare: ett VI där varje enskild person, bra eller dålig, skurkaktig eller solidarisk, hade en plats i det ständiga drama som är verkligheten.

En plats där anpassning var första tipset men när det inte gick, protest på mer eller mindre listiga sätt. Och allt inrymt i historierna. De som sjöfolk och chaufförer är så bra på att berätta. Men som så lätt glöms bort.

Men Ove Allansson stoppade upp tidens flod för några ögonblick, samlade och skrev ner. Samtidigt kämpade han politiskt för bättre arbetsförhållanden åt sjöfolket.

Han hade själv varit på sjön i många år som reparatör och såg sjömanslivets förändring. Från styckegodsare som gick mellan hamnarna till stora containerfartyg.

Hans författargärning med ett trettiotal böcker är också ett dokument över en tid som flytt då fler svenskar bemannade båtarna.

Jag har inte läst allt av honom och jag kände inte honom jättebra. Men vi har setts då och då, haft telefonkontakt och framför allt har vi skickat böcker till varandra när vi kommit med något nytt.

Hans vänliga iakttagande förmåga, att han ständigt kunde förnya sig och skriva om vitt skilda saker, som i De kosmiska havens bokanjärer eller Blues för Maria, och att han alltid såg till människan, var hans styrkor.

För mig som läsare gav han ständigt något nytt, ömsint och eftersinnande. Och för mig som författare gav han exempel ”Såhär kan du göra” och jag lånade också ordet ”samtiga” av honom
i en novell.

Där jag verkar, i det stormiga hav som är litteraturen, är det nästan omöjligt att alltid hamna rätt. Men hans författarskap var som en tryggt blinkade fyr. En som fanns där och som på något sätt alltid kommer att finnas där.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.

David Ericssons senaste krönikor

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

David Ericsson

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

En sopig sommar

Krönika. Vad har strulet inom Transportstyrelsen, sopstrejken i Stockholm och hamnkonflikten i Göteborg gemensamt? Vad är det som förenar dessa olika former av kaos i ett enda ord? Outsourcing!

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Debatt – facket och politiken
Knutna nävar

Därför är det viktigt med fackligt-politiskt engagemang

Val 2018. ”Transports uppdrag är att värna om allas lika värde, i samhället, på arbetsplatsen, och i alla lägen försvara de rättigheter vi i dag har i arbetslivet.” Med det argumentet låter sig Robert Savela nomineras till riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Norrbotten.

Partiledardebatt i riksdagen.

Riksdagslistan måste avspegla vår samverkan

Val 2018. … men inte en enda facklig kandidat finns med på S-förslaget till riksdagslista från Norrbotten. LO-distriktet manar till förändring: Allt annat är otänkbart för ett arbetarparti.

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

På spaning efter framtiden

Ledare. Nästan varje dag ramlar det in mejl i min e-postkorg som handlar om försök med förarlösa fordon, nya kraftfullare batterier till elbilar, åkeriföretag som ställer om till fossilfritt eller forskare som provar nya tekniska lösningar för att ladda bilar med elektricitet under färd.

Tack du som är skyddsombud

Debatt. I dag är det inte vilken dag som helst. I dag är det superhjältarnas egen dag, även kallad ”skyddsombudets dag”. Tillsammans med våra företag samverkar vi och ser till att arbetsmiljön på våra arbetsplatser blir bättre.

När är det läge att säga ifrån?

Ordförandeord. Rubriken på denna krönika är en fråga som man väl ofta ställer sig, både som privatperson, fackförbundsordförande och organisation.

Asylpolitiken måste ändras

Ledare. I Sverige pågår just nu ett utdraget drama i tusentals akter. Det handlar om asylsökanden som lever i oviss väntan på beslut från Migrationsverket. Får de stanna? Eller blir det avslag och utvisning?