Annette Torensjö är avdelningschef för Namnarkivet i Uppsala. Hon gillar verkligen den gamla analoga kortkatalogen som står i källaren. Här finns en enorm kunskap om den svenska namnarvet. Mycket återstår fortfarande att både lära och förstå.
Close
Annette Torensjö är avdelningschef för Namnarkivet i Uppsala. Hon gillar verkligen den gamla analoga kortkatalogen som står i källaren. Här finns en enorm kunskap om den svenska namnarvet. Mycket återstår fortfarande att både lära och förstå.
Close

Ortnamnen – en lång historia i kortform

Kultur. Orterna är för det mesta bara namn på skyltar som vi inte är på väg till. Men namnen är en central del av vår historia och ett osvikligt sätt att orientera sig på. Namnarkivet i Uppsala har i över hundra år tolkat namnen åt oss, namn som gömmer mycket kunskap i sin korta form.

Orter, byar, torp, sjöar, älvar – alla har de namn som gör att vi känner igen dem. Längs vägarna pekar skyltar rakt ut i skogen, och på kartor och i gps:er rullar de förbi som en bekräftelse på var man befinner sig – och att man är på rätt väg.

I Uppsala finns Institutet för språk och folkminnen. På Namnarkivet där arbetar forskare med namn på bland annat just de ortnamn som finns på skyltar, kartor och i vårt dagliga samtal, som berättar om var vi bor eller grannen har sin sommarstuga.

– Vårt uppdrag är att tolka ortnamnen för att bättre förstå dem och deras historia, och det har vi gjort sedan 1902, säger Annette Torensjö, avdelningschef för Namnarkivet.

Om man inte har läst nordiska språk och namnforskning är det svårt att tolka ortnamn, men för den som kan detta öppnar sig möjligheterna att förstå namnens ursprung och vad de har att berätta.

– Därför är det gamla källmaterialet så viktigt. I Sverige kommer vi oftast inte så mycket längre tillbaka än till medeltiden eftersom vi inte hade något spritt skriftspråk i landet. Vissa ortnamn förekommer dock i runskriften, och på kontinenten finns det flera hundra år äldre källor som nämner bland annat Skåne, Uppsala och Norden.

Källmaterialet består av allt från runstenar till olika skriftliga källor som brev, köpehandlingar och äldre fastighetsregister, där ortnamnets olika skrivformer förekommer.

– Det är ett bra sätt att kunna förstå varifrån namnet egentligen kommer, säger Annette Torensjö, och tar Hönsgärde, strax söder om Uppsala, som exempel. (Mer om det i faktarutan.)

Den som läste om tidningsbudet i Gimo i Transportarbetaren kanske ställde sig frågan var namnet Gimo betyder. Annette Torensjö öppnar boken Svenskt ortnamnslexikon med tolkningar av omkring 6 000 ortnamn, och läser:

– Första skrivformen för Gimo är från 1291, och det är ganska tidigt: ”Ett gammalt vattendragsnamn avseende den å som vid Gimo rinner ut i Olandsån”. Gimo, eller gimmu kan alltså sägas betyda ungefär öppning.

Och öppningen är i det här exemplet sannolikt alltså den åmynning som flyter samman med ett större vattendrag. Så i det här fallet har namnet en koppling till naturen och inte en person, som annars är vanligt.

I arkivsalen under Annette Torensjös kontor finns namnsamlingarna, ett system av ett närmast oändligt antal små trälådor med ofta handskrivna kort, där ett namns äldre skrivform och uttal ofta följs av referenser till litteraturen som står i det runda biblioteket en trappa upp i huset.

– Jag bara älskar det här arkivet, säger Annette Torensjö utan det minsta försök att dölja sin varma känsla för det välordnade kortregistret och kartböckerna.

– Det är över hundra års samlande och försök att bättre förstå vår egen historia som finns här, säger hon, och ger känslan av att det här rummet är en outsinlig källa till både kunskap och arbete.

När nya namn tillkommer i dag är det nästan uteslutande i stadsmiljöerna, där områden förtätas eller där det byggs nya.

– Ofta finns det gamla namn på området som man kan ta upp på nytt antingen för hela området, ett torg eller för att döpa gatorna efter. I de här gamla namnen kommer vi då ihåg hur det var på platsen förr, där det kan ha legat exempelvis en stor gård med torp under sig.

Namnarkivets forskare arbetar tillsammans med bland annat kommunerna för att hitta just dessa namn som har en gammal förankring på platsen. På så sätt kan historien leva vidare i nykonstruerade gatunamn på platser som inte har haft bebyggelse på flera hundra år.

– I de böckerna är fältarbetet tydligt. Man känner igen handstilar och det kan till och med finnas med en kaffefläck eller annat från platsen som har besökts, säger Annette Torensjö.

Böckerna skvallrar om allt från vilka fältforskarna har träffat på orten, till rent geografiska förhållanden, som kullar, vattendrag, sjöar, berg och utsikter.

Nordiska ortnamn skiljer sig på ett väsentligt sätt från dem på kontinenten genom att vi sällan har politiskt tillkomna namn på våra orter. Här är det i stället naturen, verksamheter och lokala personer som har legat till grund för namngivningen. I länder som har varit ockuperade, eller där befolkningen har levt under olika typer av politiskt förtryck, har namnen i stället kunnat berätta något om systemet och dess framgångar eller viktiga personer i ideologin.

– Ofta ändrade kolonial- eller ockupationsmakten på de genuina namnen. I samband med frigörelsen har man tagit tillbaka sina gamla namn och därmed sin identitet. Det manifesterar både friheten och det historiska arvet.

I dag används de svenska ortnamnen i adresser, på kartor, i fastighetsregistret och på många andra ställen. Namnarkivet arbetar aktivt med namnvården. Arbetet utgår ifrån en hänsynsparagraf om god ortnamnssed i kulturmiljölagen från år 2000, som i sin tur grundar sig på en kunglig kungörelse som kom redan 1927, där man bland annat sa att ortnamn är ord i språket och därför ska skrivas och uttalas enligt de vanliga språkliga reglerna i modern svenska.

– Före den stora svenska stavningsreformen 1906 kunde doktorn, prästen och länsman stava ortnamnet lite som han ville. Men i och med att stavningen blev enhetlig och att namnen skulle vara ord i språket växte det namnbruk fram som vi har i dag, säger Annette Torensjö.

Rent praktiskt innebär det i dag att Institutet för språk och folkminnen är den viktigaste remissinstansen i just ortnamnsfrågor till Lantmäteriet.

Men varför är det då så viktigt med vad platser heter? 

– Människor som jobbar med transporter är de som kan och ser flest ortnamn. Beställer jag en taxi är det viktigt att jag är tydlig. Att ha ett och samma namn på en gata gör att kommunikationen blir både effektiv och precis.

Hur frustrerande är det inte om en körorder har en oprecis eller rent felaktig adress så att chauffören behöver snurra omkring och leta? Namnen knyter människor och platser närmare varandra och gör vardagen enklare för oss alla. Och i bästa fall kan man även få sig en starkt koncentrerad historielektion på kuppen, för hur var det nu med Sexdrega …?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

"Tröst" av Sven Lundqvist

”Vi män ska tåla mer”

Nya mansrollen. Vem är du i omklädningsrummet och vem bland kvinnor? När väcks beskyddarinstinkten? Gillar du att kramas? Vi samlade en grupp transportmän – och en tidigare man på väg att bli kvinna – för att diskutera manlighet.

David Ericsson

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Jonas Darnell, serietecknare

Herman Hedning härjar vidare

Serier. Än är inte sista Herman Hedning-rutan ritad för Jonas Darnell. Nystartade Evil Ink Förlag AB fick en riktig kickstart och den matglade grottmannen återuppstod i tidningsform i början av april.

Hallå där!
David Petersson

David Petersson

... ung flygtekniker från Rockneby i Småland, på väg till yrkes-VM i Ryssland.

Hallå där!

Ulf Jarnefjord

… som i vintras slutade på Transport efter cirka 20 år som regionalt skyddsombud och dessutom pådrivare när det gäller klimatpolitik.

Avtalsrörelsen
Illustration avtalsrörelsen

Kampen om lönerna

Startskottet. Inför nästa års avtalsförhandlingar satsar Transport på att analysera branscherna. Det handlar om att se hur arbetsvillkor, kompetenskrav och efterfrågan på personal kan komma att förändras.

Har ”märket” spelat ut sin roll?

Löner. I mer 20 år har industrin dikterat lönerna för hela arbetsmarknaden. Det har lett till beskedliga löneökningar för arbetarna. Ofta lägre än det tillgängliga löneutrymmet, anser bedömare. Det är pengar som i stället hamnat i tjänstemännens fickor.

”Våra medlemmar prioriterar pengar”

Åkeri, lager, terminal. – Den största frågan bland våra chaufförer är den utländska konkurrensen från företag som kör legalt, eller illegalt, i Sverige. Något som ökar är också att svenska åkerier anställer utländsk arbetskraft. Ofta har vi ingen insyn i anställningsvillkoren.

Anders Norberg

”Industriavtalet är själva motorn i Sverige”

Förhandlaren. De omdebatterade turordningsreglerna är inget större problem i åkeribranschen. Det finns andra saker som Anders Norberg hellre vill ändra på. Fast det får andra göra. Efter 34 år som toppförhandlare i arbetsgivarlägret går han i pension.

Hans Envall

Ta hand om dina leder!

Hälsa. Hans Envall bet ihop och jobbade på trots att smärtorna i höften och nedåt förvärrades. Men vid 63 tog det stopp. Då kunde han inte längre fortsätta som lastbilschaufför. I dag är artrosen så svår att han knappt kan gå. Än mindre komma upp på sin vespa.

Kultur
Illustration till dikten Petrodollaz av Kristoffer Cras

Petrodollaz

Dikt. Författaren Kristoffer Cras skrev den här texten om ett minne från när han jobbade på lager.

Transportarbetaren granskar
Cirkeldiagram räddade pengar

Miljonerna ni nästan missade

Försäkringspengar. Få vill tänka på att försäkringarna behövs. Och många vet inte sin rätt när något händer. Utan LO:s uppsökande arbete hade nästan en miljard kronor frusit inne förra året – en tiondel av ersättningen från avtalsförsäkringarna som totalt betalades ut 2018.

Toril Lines

”Försäkringar var det sista jag tänkte på”

Försäkringspengar. En slump gjorde att Toril Lines fick den ersättning hon hade rätt till. Som sjukskriven råkade hon möta en gammal arbetskamrat, Transports försäkringsinformatör Olivera Pobra. Det ledde till att Toril både fick ut från sjukförsäkring och ett större engångsbelopp.

Kultur
Gruppbild

”Vi män ska tåla mer”

Nya mansrollen. Vem är du i omklädningsrummet och vem bland kvinnor? När väcks beskyddarinstinkten? Gillar du att kramas? Vi samlade en grupp transportmän – och en tidigare man på väg att bli kvinna – för att diskutera manlighet.

Månadens medlem
Linda Walltin Gavell med sina två schäfrar.

”Mäktig känsla att släppa lös 40 kilo hund i full fart”

Schäferfrälst. Näe, inte vill man möta Crut eller Faxa utan matte. Men Linda Walltin Gavell lovar att de bara biter när de blir tillsagda. Sporten går ut på att hon alltid kan kontrollera krafterna hos sina hundar. – Det är en mäktig känsla att släppa lös 40 kilo hund i full fart, i fullt angrepp.