ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Jag vill dock börja med att uppmärksamma det som drabbade en ordningsvakt i Göteborg nu i december. Vid ett ingripande i samband med en stöld blev han knivhuggen i ryggen. Tack vare sin skyddsväst klarade han sig från allvarligare fysiska skador.

Men detta sätter fingret på en oroande utveckling i samhället. En utveckling där ordningsvakter och väktare efterfrågas alltmer på platser där polisen inte mäktar med att skapa trygghet. Om inte våra ordningsvakter och väktare ges möjlighet att göra sitt jobb i en trygg arbetsmiljö, genom rätt bemanning och med stöd av polisen när det behövs, så är jag rädd att vi kommer att få se fler fall då de utsätts för våld i jobbet. Så kan vi inte ha det. Jag är oerhört glad och lättad att det gick bra den här gången.

Pensionsöverenskommelsen

Sedan kommer vi till något som jag är tämligen bekymrad över och det är den pensionsöverenskommelse som sex riksdagspartier har lagt fram. Den innebär en höjning av pensionsåldern i tre steg. Detta bekymrar mig av flera anledningar.

Vi har ett kongressbeslut om att Transport ska verka för sänkt pensionsålder. Jag har varit väldigt tydlig gentemot både regeringen och LO att vi inte kan ställa oss bakom den här överenskommelsen.

Självklart är jag fullt medveten om att pensionsfrågan är ett växande problem för Sverige i och med att befolkningen blir allt äldre. Men jag tycker att det är orättvist att lägga över ansvaret på oss arbetare. Det finns två andra parter, nämligen staten och företagen, som har betydligt större möjlighet att hantera detta än en medlem i Transport, som kanske har svårt att orka ett helt arbetsliv redan i dag, och som riskerar att få en pension som inte går att leva på.

Det finns positiva aspekter av förslaget också. En sådan är att staten ska ta ansvar för premiepensionen (PPM). Kanske kan vi då äntligen slippa se pensionspengar som blöder ut ur landet till, exempelvis, Malta.

Trygghetssystemen

Att staten ska arbeta med arbetsmiljöfrågor för ett hållbart arbetsliv ser jag som en självklarhet, och inget som det borde krävas sex riksdagspartier för att komma fram till. Lika självklart ser jag att trygghetssystemen ska följa med en eventuell höjning av pensionsåldern. Allt annat vore fullkomligt oacceptabelt.

En annan anledning att vara kritisk till pensionsuppgörelsen är att jag är rädd att den spelar fel krafter i händerna inför valet. Det återstår att se.

Ett tydligt exempel på att vår kamp har burit frukt är att regeringen börjat lyssna på våra krav och också levererar konkreta förslag i positiv riktning för våra medlemmar. Under hösten har det kommit förslag på vinterdäck på lastbilarnas och släpens alla axlar, på förlängd klampning till 36 timmar och en utredning av F-skatten.

Man har också öppnat dörren för ett av våra huvudkrav inom åkerinäringen, nämligen gps-övervakning av lastbilar, vilket är oerhört glädjande att höra. Det måste tas krafttag mot den sociala dumpningen i denna bransch!

Snart är det 2018 och ett nytt år med kamp för schysta villkor tar vid!

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!