ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Jag vill dock börja med att uppmärksamma det som drabbade en ordningsvakt i Göteborg nu i december. Vid ett ingripande i samband med en stöld blev han knivhuggen i ryggen. Tack vare sin skyddsväst klarade han sig från allvarligare fysiska skador.

Men detta sätter fingret på en oroande utveckling i samhället. En utveckling där ordningsvakter och väktare efterfrågas alltmer på platser där polisen inte mäktar med att skapa trygghet. Om inte våra ordningsvakter och väktare ges möjlighet att göra sitt jobb i en trygg arbetsmiljö, genom rätt bemanning och med stöd av polisen när det behövs, så är jag rädd att vi kommer att få se fler fall då de utsätts för våld i jobbet. Så kan vi inte ha det. Jag är oerhört glad och lättad att det gick bra den här gången.

Pensionsöverenskommelsen

Sedan kommer vi till något som jag är tämligen bekymrad över och det är den pensionsöverenskommelse som sex riksdagspartier har lagt fram. Den innebär en höjning av pensionsåldern i tre steg. Detta bekymrar mig av flera anledningar.

Vi har ett kongressbeslut om att Transport ska verka för sänkt pensionsålder. Jag har varit väldigt tydlig gentemot både regeringen och LO att vi inte kan ställa oss bakom den här överenskommelsen.

Självklart är jag fullt medveten om att pensionsfrågan är ett växande problem för Sverige i och med att befolkningen blir allt äldre. Men jag tycker att det är orättvist att lägga över ansvaret på oss arbetare. Det finns två andra parter, nämligen staten och företagen, som har betydligt större möjlighet att hantera detta än en medlem i Transport, som kanske har svårt att orka ett helt arbetsliv redan i dag, och som riskerar att få en pension som inte går att leva på.

Det finns positiva aspekter av förslaget också. En sådan är att staten ska ta ansvar för premiepensionen (PPM). Kanske kan vi då äntligen slippa se pensionspengar som blöder ut ur landet till, exempelvis, Malta.

Trygghetssystemen

Att staten ska arbeta med arbetsmiljöfrågor för ett hållbart arbetsliv ser jag som en självklarhet, och inget som det borde krävas sex riksdagspartier för att komma fram till. Lika självklart ser jag att trygghetssystemen ska följa med en eventuell höjning av pensionsåldern. Allt annat vore fullkomligt oacceptabelt.

En annan anledning att vara kritisk till pensionsuppgörelsen är att jag är rädd att den spelar fel krafter i händerna inför valet. Det återstår att se.

Ett tydligt exempel på att vår kamp har burit frukt är att regeringen börjat lyssna på våra krav och också levererar konkreta förslag i positiv riktning för våra medlemmar. Under hösten har det kommit förslag på vinterdäck på lastbilarnas och släpens alla axlar, på förlängd klampning till 36 timmar och en utredning av F-skatten.

Man har också öppnat dörren för ett av våra huvudkrav inom åkerinäringen, nämligen gps-övervakning av lastbilar, vilket är oerhört glädjande att höra. Det måste tas krafttag mot den sociala dumpningen i denna bransch!

Snart är det 2018 och ett nytt år med kamp för schysta villkor tar vid!

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.

Tystnad råder om JA

Insändare. Vad innebär januariöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad?

Vart är vi på väg?

Insändare. Det politiska läget är oroande. Det enda som hörs är högerns oro för de många skjutningarna.

Många tankevurpor om skyddsombuden

Debatt. Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärende om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Efter olyckan …

Påkörd. Egentligen vill jag inte skriva det här. Det som har hänt, har hänt. Någon i en Tesla gjorde ett misstag i halkan vid avfarten till Sillekrogs parkering, en lastbilschaufför (jag) blev påkörd efter att Teslan studsat in i trailern. Men ingen dog eller blev allvarligt skadad trots att personbilen höll gott och väl hundra kilometer i timmen och jag flög flera meter.

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Vi kör rakt in i vildsvinsflocken

Ledare. Fredag kväll. Kolmörker. Det är 70-väg genom Roslagen och ganska mycket trafik. Plötsligt rusar de ut på vägbanan, bara några meter framför vår bil. En hel flock vildsvin. I ögonvrån hinner jag uppfatta minst två vuxna djur och en hoper små. En hundradels sekund senare plöjer vi in i klungan.

Ge oss ett effektivt övervakningssystem

Ordförandeord. När jag skriver den här krönikan har jag just deltagit i en träff där Transportföretagen presenterade sin rapport Effektivare tillsyn av yrkestrafiken.

Bostadskrisen måste lösas

Ledare. Det finns svarta hål i det svenska välfärdsbygget. Ett rör bostadspolitiken. I främst storstäderna slår bostadsköerna nya rekord.