Debatt

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Dessa ”iverpellar” – som med hänvisning till felaktiga och orena tolkningar av diverse paragrafer i lagen om offentlig upphandling säljer bort allt mer av vår samhällsnytta – blir allt fler, tyvärr! Vi har haft det tvivelaktiga nöjet att följa och kommunicera upphandlingen av sophanteringen som kommunalförbundet Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB) gjort för Hällefors, Ljusnarsberg, Nora och Lindesberg. Avtalet är klart och underskrivet av SBB:s direktör och det norska miljöföretaget Nordren AS:s direktör.

Kommunernas politiska ledare torde vara väl informerade om, och kanske nöjda med, att det var som kommunalförbundets ledning uttalade sig om i tidningen Nerikes Allehanda den 29 juni 2017: ”Det var priset som avgjorde”, inget annat. Att denna sophanteringsupphandling prövats i ”rättsinstans” och fått klartecken med svävande propåer till det i mitt tycke orena företaget Nordren AS är i och för sig inte förvånande, då det jag kallar de slutna sällskapens makthavare allt som ofta inte arbetar för allmänheten och allmännyttans räkning.

Om och huruvida SBB, berörda kommuninvånare och företagare kommer få uppleva en liknande vardag som Stockholm drabbades av må framtiden utvisa. Risken är för mig uppenbar, då ägarna till Nordren kort och gott fick uppdraget i våra kommuner på meriter från det norska bolaget Renonorden där de tidigare varit frontfigurer.

Jag var fram till pensioneringen ordförande för en av landets största småföretagarföreningar, den på Södermalm i Stockholm med närmare 900 publika företag i området. De problem som Renonorden skapade för såväl företag som hushåll har det skrivits tillräckligt om och må betraktas som en stor skandal.

Jag hade under 2015 och 2016 åtskilliga samtal och möten kring soporna på Renonorden. Ansvariga upphandlare i Stockholm bemödade sig aldrig om att ifrågasätta deras ägare och finanser. Att de jobbade med svårligen identifierbara slantar sågs inte som något större problem.

Om du eller jag går in på banken och vill sätta in 50 000 kronor, så avkrävs vi en redig redogörelse för hur och varifrån dessa slantar kommer. Så rätt och bra det kan bli!

Men om ett företag som vill betjäna oss med samhällsviktig service eller omsorg vill tillskansa sig denna möjlighet så har vi mycket ringa krav på företaget. I ”vårt” SBB ”vågade” eller orkade man inte fråga ägarna till Nordren (på min begäran): ”Var kommer era pengar ifrån?”

Så jag ställde frågan direkt till ägarna i egenskap av styrelseledamot i Landsbygdspartiet oberoende (Lpo) i regionen där Nordren visat intresse i upphandlingen. Svar löd:

”Aktiekapitalet om tio miljoner norska kronor är ihopsparade slantar…!

Ansvariga för detta avtal är förbundsdirektören på SBB, samt förbundsledningen som fått en ny tillförordnad ordförande. Då tjänstemannaansvaret i princip är noll och intet så är det upp till respektive kommunledning att vara mycket vaksamma i ärendet.

Personligen har jag ett mycket tydligt budskap till ägarna av Nordren: Ni är inte välkomna till våra kommuner och Örebro län!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Ardalan Shekarabi träffar taxichaufförer i Västerås.

Minister med koll på villkoren

Samhällsresor. En heldag bland taxiförare och transportare. Så såg civilminister Ardalan Shekarabis onsdag ut. Temat var offentlig upphandling, av till exempel färdtjänst.

Trygga upphandlingar!

Insändare. Låt sopbilsförare få automatisk fastanställning med säkra lönevillkor och kollektivavtal efter varje upphandling.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!