Debatt

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Dessa ”iverpellar” – som med hänvisning till felaktiga och orena tolkningar av diverse paragrafer i lagen om offentlig upphandling säljer bort allt mer av vår samhällsnytta – blir allt fler, tyvärr! Vi har haft det tvivelaktiga nöjet att följa och kommunicera upphandlingen av sophanteringen som kommunalförbundet Samhällsbyggnad Bergslagen (SBB) gjort för Hällefors, Ljusnarsberg, Nora och Lindesberg. Avtalet är klart och underskrivet av SBB:s direktör och det norska miljöföretaget Nordren AS:s direktör.

Kommunernas politiska ledare torde vara väl informerade om, och kanske nöjda med, att det var som kommunalförbundets ledning uttalade sig om i tidningen Nerikes Allehanda den 29 juni 2017: ”Det var priset som avgjorde”, inget annat. Att denna sophanteringsupphandling prövats i ”rättsinstans” och fått klartecken med svävande propåer till det i mitt tycke orena företaget Nordren AS är i och för sig inte förvånande, då det jag kallar de slutna sällskapens makthavare allt som ofta inte arbetar för allmänheten och allmännyttans räkning.

Om och huruvida SBB, berörda kommuninvånare och företagare kommer få uppleva en liknande vardag som Stockholm drabbades av må framtiden utvisa. Risken är för mig uppenbar, då ägarna till Nordren kort och gott fick uppdraget i våra kommuner på meriter från det norska bolaget Renonorden där de tidigare varit frontfigurer.

Jag var fram till pensioneringen ordförande för en av landets största småföretagarföreningar, den på Södermalm i Stockholm med närmare 900 publika företag i området. De problem som Renonorden skapade för såväl företag som hushåll har det skrivits tillräckligt om och må betraktas som en stor skandal.

Jag hade under 2015 och 2016 åtskilliga samtal och möten kring soporna på Renonorden. Ansvariga upphandlare i Stockholm bemödade sig aldrig om att ifrågasätta deras ägare och finanser. Att de jobbade med svårligen identifierbara slantar sågs inte som något större problem.

Om du eller jag går in på banken och vill sätta in 50 000 kronor, så avkrävs vi en redig redogörelse för hur och varifrån dessa slantar kommer. Så rätt och bra det kan bli!

Men om ett företag som vill betjäna oss med samhällsviktig service eller omsorg vill tillskansa sig denna möjlighet så har vi mycket ringa krav på företaget. I ”vårt” SBB ”vågade” eller orkade man inte fråga ägarna till Nordren (på min begäran): ”Var kommer era pengar ifrån?”

Så jag ställde frågan direkt till ägarna i egenskap av styrelseledamot i Landsbygdspartiet oberoende (Lpo) i regionen där Nordren visat intresse i upphandlingen. Svar löd:

”Aktiekapitalet om tio miljoner norska kronor är ihopsparade slantar…!

Ansvariga för detta avtal är förbundsdirektören på SBB, samt förbundsledningen som fått en ny tillförordnad ordförande. Då tjänstemannaansvaret i princip är noll och intet så är det upp till respektive kommunledning att vara mycket vaksamma i ärendet.

Personligen har jag ett mycket tydligt budskap till ägarna av Nordren: Ni är inte välkomna till våra kommuner och Örebro län!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lyftande flygplan

Så lyfter vi facket

Debatt. En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Ardalan Shekarabi träffar taxichaufförer i Västerås.

Minister med koll på villkoren

Samhällsresor. En heldag bland taxiförare och transportare. Så såg civilminister Ardalan Shekarabis onsdag ut. Temat var offentlig upphandling, av till exempel färdtjänst.

Trygga upphandlingar!

Insändare. Låt sopbilsförare få automatisk fastanställning med säkra lönevillkor och kollektivavtal efter varje upphandling.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!

Det ljusnar på Ikea-fronten

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet är nära medlemmarna i vardagen; nära era lokala frågor, idéer, problem och ibland också konflikter. Vi svarar, tar tillvara och vi tar striden för schysta villkor på arbetsplatsen när det behövs.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En brytningstid

Krönika. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Shit news

Krönika. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

På den tiden det regnade om somrarna

Krönika. Människor är egon och kanske är jag ett av de största. Vi är oss själva närmast och samarbetar bara om vi är absolut säkra på att vinna på det. Kanske är det ändå dags att lyfta blicken och tänka ett varv till (eller första varvet).

Kuslig likhet mellan morden

Ledare. Mordet på saudiern Jamal Khashoggi bär kusliga likheter med dådet ombord på Peter Madsens ubåt

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.

Facket & framtiden
Förstamajdemonstration

Det handlar om världsbilden

Debatt. Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i. Och vilka frågor som ska styra utvecklingen framåt.

Fortkörning bara en del av problemet i taxi

Debatt. I tidningen Transportarbetaren den 4 september 2018 kan man läsa att "Många yrkesförare kör för fort och värsta fartsyndarna är taxi". Vidare läser man att Folksam gjort hastighetsmätningar som visar att 73 procent av taxiförarna kör för fort. Näst sämst är renhållningsbranschen, med 71 procent. Bäst klarar sig bussförarna.

Överväger att lämna

Insändare. Jag är en 70-årig medlem, jobbar 60 procent och tänker så göra fem år till, om kroppen hänger med. På årsmötet fick jag diplom för 50-årigt medlemskap i Transport!