Ordföranden har ordet

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

Det handlar inte längre om några matbud på cykel i våra storstäder. Det handlar om taxi, om bud och om åkeri. Det handlar om tusentals människor som i ett digitalt daglöneri arbetar under usla villkor för företag som gör allt de kan för att komma undan arbetsgivaransvar. Jag menar att detta ytterst handlar om ett hot mot den svenska modellen och mot fackföreningsrörelsen.

Plattformsföretagen är här för att stanna i transportsektorn och Transport är inte negativt till innovation och ny teknik. Vi är negativa till hur, många av dem, utnyttjar människor samvetslöst. Företagen själva hävdar att de endast tillhandahåller en teknisk plattform där uppdragsgivare och uppdragstagare kan mötas och göra upp affärer. Tack vare denna match making kan sedan stressade människor få lunchmaten budad till kontoret och grovsoporna körda till tippen på helgen. Du kan få den byrå du köpt på Blocket ”urbad” hem till dig precis när du önskar för nästan inga pengar alls och buden som kör får praktiskt taget turista i sin egen stad, träna, se vackra vyer och få betalt samtidigt. Vem som helst som har ett körkort, en bil eller cykel och en smartphone får jobba. Härligt! Eller?

Smutsig baksida

Nej, kamrater, medaljen har en smutsig baksida. Det här handlar i många fall om företag som inte vill ta ett arbetsgivaransvar och låter människor jobba helt utan trygghet och till usla löner. Låt mig ta ett exempel. Ett företag erbjuder bud-tjänster där den som hämtar en beställd vara i en butik och levererar den till kunden får 80 kronor per leverans. 80 kronor. Före skatt. För dessa 80 kronor ska man stå för egen cykel, bil eller lastbil och telefon, och man ska betala sociala avgifter. Man ska dessutom ha råd att stanna hemma vid sjukdom, skada eller vård av barn, helt utan ersättning. Det här är bud, taxichaufförer och lastbilsförare som ska kunna leva i samma samhälle som vi andra; köpa bostad och handla mat. Det finns mig veterligen inga uber-samhällen där man får bostadslån till andra villkor, eller kan handla mat till uber-priser. Konsekvensen blir att människor trycks ut eller hålls kvar i ett utanförskap.

Mina vänner, så här kan vi inte ha det på svensk arbetsmarknad. Vi på Transport kan inte ha oseriösa aktörer inom taxi, bud och åkeri som konkurrerar genom usla villkor och där vi blir utslängda med huvudet före när vi knackar på och vill föra en dialog. Fenomenet sprider sig också in i andra yrken och branscher som exempelvis hemtjänst. Vi kan inte ha en ordning där det inte finns någon arbetsgivare och den svenska modellen faktiskt hotas på sikt.

En fråga för Transport?

Men, frågar sig vän av ordning, är detta verkligen en fråga som Transport ska driva när det finns så mycket annat att fokusera på? Jag tror så här; vi måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Vi måste kunna förhandla bra avtal i dag, arbeta mot social dumpning i åkerinäringen i dag och för en trygg arbetsmiljö för väktare i dag samtidigt som vi ser till att blicka framåt och vara starka i motverkandet av dessa oseriösa krafter. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det faktiskt är en ödesfråga för fackföreningsrörelsen att vi tar det här hotet på allvar, vågar fråga oss själva vad vi behöver göra för att avvärja det. Och sedan gör det tillsammans med kamrater.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Tommy Wreeth

Följ oss i Almedalen

Orförandeord. Almedalen … är det ett jippo för samhällseliten och klubben för inbördes beundran – eller ett uttryck för den fantastiska demokrati vi lever i?

Tommy Wreeth

Vem betalar priset för fri frakt?

Ordförandeord. Antalet transporter i samhället ökar och tempot likaså. Varor ska helst inte ligga stilla alls och det som tidigare fick ta fem timmar att transportera ska nu förflyttas på tre.

Matbud från Yandex.eda i Moskva.

Matbud jobbade ihjäl sig

Ryssland. Den 16 april dog ett matbud, 21-årige Artyk Orozalijev, under ett arbetspass i Sankt Petersburg. Dödsorsaken var hjärtattack. Han föll omkull på sin cykel efter att ha arbetat tio timmar utan paus.

Följ oss i Almedalen

Orförandeord. Almedalen … är det ett jippo för samhällseliten och klubben för inbördes beundran – eller ett uttryck för den fantastiska demokrati vi lever i?

En T-pod – världens första tunga, självkörande transport på allmän väg. Här körs den i Jönköping.

Personal kommer att behövas trots digitalisering

Debatt. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist. Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.

Det ser illa ut – och kan bli värre

Ledare. Sedan 2006 har den fackliga organisationsgraden minskat från 77 till 67 procent i Sverige. Bland arbetarna är nedgången än mer dramatisk. Från 77 till 59 procent.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Mamma!

Sorg. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning. Det har inte varit någon vidare vår i år. Först var det damen i en Tesla som inte begrep att man måste minska farten när man kör in till en mack. Hon fick sladd, körde på mig så att jag fick en flygtur som hette duga.

Hur ska det gå?

Avtalsrörelsen. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

Tommy Wreeth, Mattias Dahl, Li Jansson, Jerker Nilsson

Väktare och vakter behövs – men skärp kraven

Debatt. Vårvinterns granskningar av bevakningsbranschen belyser ett antal problem som vi måste ta på allvar. Det handlar om lämplighet och kontroller, men det handlar också om att de yrkesgrupper som är beredda att ställa sig mellan fara och medborgare ska ges rätt förutsättningar.

Miljöpolitik på glid i Stockholm

Ledare. Kortsiktighet är det nya ledordet i Stockholms trafik- och energipolitik. I förarsätet sitter miljöpartisten och trafikborgarrådet Daniel Helldén.

Vem betalar priset för fri frakt?

Ordförandeord. Antalet transporter i samhället ökar och tempot likaså. Varor ska helst inte ligga stilla alls och det som tidigare fick ta fem timmar att transportera ska nu förflyttas på tre.

Inför EU-valet
6 enkätbilder

Enkät: 6 tycker till

Bryssel. Varför deltar du i Europeiska transportarbetarefederationens demonstration för schysta villkor i Bryssel?

Debatt / Inför EU-valet
EU-demonstration Bryssel

Löneklyftan i EU måste bort

Frank Moreels, Belgien: EU är ett enormt landområde med öppna gränser och fri handel. Löftet till oss var att friheten skulle skapa välstånd åt alla, och leda till ökad jämlikhet mellan ländernas medborgare. I politikens värld kallas det för konvergens, men den har ännu inte nått arbetarna i EU:s nya medlemsländer.

Lastbilshytt

Låt oss tända gnistan igen

Peep Peterson, Estland: Min far var internationell chaufför och vi levde på östra sidan av järnridån. Jag minns hans berättelser om långa resor till olika östeuropeiska länder på 1970- och 1980-talet.