Ordföranden har ordet

Oanständigheten breder ut sig

Ordförandeord. Plattformsekonomi, eller gig-ekonomi som det också kallas, är något som växer lavinartat i Sverige och för oss inom transportsektorn sker detta med all icke önskvärd tydlighet.

Det handlar inte längre om några matbud på cykel i våra storstäder. Det handlar om taxi, om bud och om åkeri. Det handlar om tusentals människor som i ett digitalt daglöneri arbetar under usla villkor för företag som gör allt de kan för att komma undan arbetsgivaransvar. Jag menar att detta ytterst handlar om ett hot mot den svenska modellen och mot fackföreningsrörelsen.

Plattformsföretagen är här för att stanna i transportsektorn och Transport är inte negativt till innovation och ny teknik. Vi är negativa till hur, många av dem, utnyttjar människor samvetslöst. Företagen själva hävdar att de endast tillhandahåller en teknisk plattform där uppdragsgivare och uppdragstagare kan mötas och göra upp affärer. Tack vare denna match making kan sedan stressade människor få lunchmaten budad till kontoret och grovsoporna körda till tippen på helgen. Du kan få den byrå du köpt på Blocket ”urbad” hem till dig precis när du önskar för nästan inga pengar alls och buden som kör får praktiskt taget turista i sin egen stad, träna, se vackra vyer och få betalt samtidigt. Vem som helst som har ett körkort, en bil eller cykel och en smartphone får jobba. Härligt! Eller?

Smutsig baksida

Nej, kamrater, medaljen har en smutsig baksida. Det här handlar i många fall om företag som inte vill ta ett arbetsgivaransvar och låter människor jobba helt utan trygghet och till usla löner. Låt mig ta ett exempel. Ett företag erbjuder bud-tjänster där den som hämtar en beställd vara i en butik och levererar den till kunden får 80 kronor per leverans. 80 kronor. Före skatt. För dessa 80 kronor ska man stå för egen cykel, bil eller lastbil och telefon, och man ska betala sociala avgifter. Man ska dessutom ha råd att stanna hemma vid sjukdom, skada eller vård av barn, helt utan ersättning. Det här är bud, taxichaufförer och lastbilsförare som ska kunna leva i samma samhälle som vi andra; köpa bostad och handla mat. Det finns mig veterligen inga uber-samhällen där man får bostadslån till andra villkor, eller kan handla mat till uber-priser. Konsekvensen blir att människor trycks ut eller hålls kvar i ett utanförskap.

Mina vänner, så här kan vi inte ha det på svensk arbetsmarknad. Vi på Transport kan inte ha oseriösa aktörer inom taxi, bud och åkeri som konkurrerar genom usla villkor och där vi blir utslängda med huvudet före när vi knackar på och vill föra en dialog. Fenomenet sprider sig också in i andra yrken och branscher som exempelvis hemtjänst. Vi kan inte ha en ordning där det inte finns någon arbetsgivare och den svenska modellen faktiskt hotas på sikt.

En fråga för Transport?

Men, frågar sig vän av ordning, är detta verkligen en fråga som Transport ska driva när det finns så mycket annat att fokusera på? Jag tror så här; vi måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Vi måste kunna förhandla bra avtal i dag, arbeta mot social dumpning i åkerinäringen i dag och för en trygg arbetsmiljö för väktare i dag samtidigt som vi ser till att blicka framåt och vara starka i motverkandet av dessa oseriösa krafter. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det faktiskt är en ödesfråga för fackföreningsrörelsen att vi tar det här hotet på allvar, vågar fråga oss själva vad vi behöver göra för att avvärja det. Och sedan gör det tillsammans med kamrater.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Tommy Wreeth

Avtalsrörelsen har kommit i gång!

Ordförandeord. 2020 blir ett enormt spännande år. Jag känner både ödmjukhet inför den uppgift vi som förbund och jag som förbundsordförande står inför. Men också jävlar anamma inför det vi vet att arbetsgivarna arbetar för att förändra.

Avtalsrörelsen har startat med transportavtalet

Avtalsrörelsen. Transport har växlat krav med arbetsgivarna på det största avtalet. Facket kräver rätt till heltid och arbetstidsförkortning för lager- och terminalarbetare. Samt fler lönesteg och utökad tid för ob-tillägg när det gäller åkerichaufförer.

Tommy Wreeth

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.

Politikerna och egot

Insändare. Ansvarstagandet från svenska politiker i riksdagen är obefintligt!

Vindarna vänder i svensk politik

Insändare. När Alliansen styrde landet infördes jobbskatteavdraget, den 1 januari 2007 kom det första. Det skulle leda till att fler jobbade mer lönsamt sades det. Men vad det har gjort är ett rejält stort håll i statsfinanserna.

Våldet måste stoppas

Insändare. Vi behöver stoppa våldet på tåg, bussar och yrkesförare.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Sveriges sämsta åkeri?

Arbetsliv. Det går upp och det går ner i åkeribranschen. Saker som var stora för några år sedan såsom ägarbyten, konkurser eller folk som snodde åt sig körningar, kan vara små eller glömda i dag.

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Avtalsrörelsen har kommit i gång!

Ordförandeord. 2020 blir ett enormt spännande år. Jag känner både ödmjukhet inför den uppgift vi som förbund och jag som förbundsordförande står inför. Men också jävlar anamma inför det vi vet att arbetsgivarna arbetar för att förändra.

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.