Nutida ögon på byggnadssmeder

Krönika. Jag står på två plankor utan räcke högst upp i en byggnadsställning och ska lyfta i sexmetersspiror. Nedanför på gatan ser bilarna ut som Dinky toys och människorna kilar fram som myror. Jag tar tag i spiran på mitten, vrider och lyfter uppåt så att jag till slut håller i nedre delen. Den svajar och vill dra ut mot gatan. Till sist hittar jag balansen och tjong! Där sätter jag ner den i skarvjärnet och pustar ut. Nu är det bara nio spiror kvar.

Under den tid jag körde lastbil och byggde ställningar åt en firma hade jag ofta mardrömmar på nätterna – att jag föll. Men när jag jobbade på dagarna kände jag mig ibland som en kung då jag såg ut över hustaken.

Allt det där kommer tillbaka då jag läser Micke Evhammars bok Sju dagar i maj. Men också de morgontrötta skämten på grötfiken. Att kunna hackordningen och alltid vara beredd att fräsa ifrån till de äldre. Som när jag tog pannkakor med hallonsylt på ett fik och en kamrat, alltid iförd pilotmössa med öronlappar, sa:

– Du äter som ett barn!

Och jag svarade:

– Kanske det men jag ser åtminstone inte ut som en bebis.

Efter det fick han heta Bebben.

Evhammars bok om några byggnadssmeder är nutida och innehåller allt från bemanningshelvetet, ryggont och tidspressen, till stoltheten i hantverket. Att få till det på millimetern när tiotonsbalkar ska lyftas på plats. Att de, liksom jag gjorde, kan se ut över staden och säga:

– Det där har jag varit med och byggt!

Värmen men också komplexiteten finns i den kvällströtta tiden hemma hos familjerna. Tiden då allt ska ske från att ta hand om barnen till att älska. I slutet av boken händer plötsligt något mycket dramatiskt. Någon har inte hunnit svetsa klart ett par balkar som sedan byggts in bakom en plyfavägg. Byggets hierarkier segrar då denne någon, för att slippa skäll, inte sagt till basen. Och konsekvenserna blir katastrofala.

Människor anpassar sig till hackordningar och hierarkier. Man stressar sig sjuk och gör allt för att behålla sin plats. Men är det alltid så lönsamt, ens för företaget, när alla försöker vara chefen till lags? Hur mycket tid går åt för den enskilde att räkna ut sin plats i ledet? Och hur mycket blir fel när människor slutar tänka självständigt?

Detta och allt fantastiskt som ändå byggs i en stad tänker jag på när jag läst Micke Evhammars Sju dagar i maj.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Shit news

Politik. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!

Det ljusnar på Ikea-fronten

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet är nära medlemmarna i vardagen; nära era lokala frågor, idéer, problem och ibland också konflikter. Vi svarar, tar tillvara och vi tar striden för schysta villkor på arbetsplatsen när det behövs.

Kuslig likhet mellan morden

Ledare. Mordet på saudiern Jamal Khashoggi bär kusliga likheter med dådet ombord på Peter Madsens ubåt

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.