Nutida ögon på byggnadssmeder

Krönika. Jag står på två plankor utan räcke högst upp i en byggnadsställning och ska lyfta i sexmetersspiror. Nedanför på gatan ser bilarna ut som Dinky toys och människorna kilar fram som myror. Jag tar tag i spiran på mitten, vrider och lyfter uppåt så att jag till slut håller i nedre delen. Den svajar och vill dra ut mot gatan. Till sist hittar jag balansen och tjong! Där sätter jag ner den i skarvjärnet och pustar ut. Nu är det bara nio spiror kvar.

Under den tid jag körde lastbil och byggde ställningar åt en firma hade jag ofta mardrömmar på nätterna – att jag föll. Men när jag jobbade på dagarna kände jag mig ibland som en kung då jag såg ut över hustaken.

Allt det där kommer tillbaka då jag läser Micke Evhammars bok Sju dagar i maj. Men också de morgontrötta skämten på grötfiken. Att kunna hackordningen och alltid vara beredd att fräsa ifrån till de äldre. Som när jag tog pannkakor med hallonsylt på ett fik och en kamrat, alltid iförd pilotmössa med öronlappar, sa:

– Du äter som ett barn!

Och jag svarade:

– Kanske det men jag ser åtminstone inte ut som en bebis.

Efter det fick han heta Bebben.

Evhammars bok om några byggnadssmeder är nutida och innehåller allt från bemanningshelvetet, ryggont och tidspressen, till stoltheten i hantverket. Att få till det på millimetern när tiotonsbalkar ska lyftas på plats. Att de, liksom jag gjorde, kan se ut över staden och säga:

– Det där har jag varit med och byggt!

Värmen men också komplexiteten finns i den kvällströtta tiden hemma hos familjerna. Tiden då allt ska ske från att ta hand om barnen till att älska. I slutet av boken händer plötsligt något mycket dramatiskt. Någon har inte hunnit svetsa klart ett par balkar som sedan byggts in bakom en plyfavägg. Byggets hierarkier segrar då denne någon, för att slippa skäll, inte sagt till basen. Och konsekvenserna blir katastrofala.

Människor anpassar sig till hackordningar och hierarkier. Man stressar sig sjuk och gör allt för att behålla sin plats. Men är det alltid så lönsamt, ens för företaget, när alla försöker vara chefen till lags? Hur mycket tid går åt för den enskilde att räkna ut sin plats i ledet? Och hur mycket blir fel när människor slutar tänka självständigt?

Detta och allt fantastiskt som ändå byggs i en stad tänker jag på när jag läst Micke Evhammars Sju dagar i maj.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vart är arbetarrörelsen på väg?

Debatt. Arbetarrörelsens två grenar, den fackliga och politiska, har problem med att få människor engagerade. Utan engagemang stannar rörelsen upp och dör så småningom.

Perspektiv på hamnkonflikten

Perspektiv. Om tolv timmar kan konflikten bryta ut i hamnarna. Det är en komplicerad strid som väcker starka känslor, skriver Transportarbetarens chefredaktör Jan Lindkvist.

Jobb på samma företag ger helt olika löner

Insändare. Så här orättvist ser det ut på samma företag! ”Peter” och ”Marie” fick båda anställning 2009 på samma företag som enbart kör samhällsbetalda resor (färdtjänst och sjukresor). Båda två har busskort med YKB och taxileg, men det är bara Peter som kör den större bussen som kräver busskort med YKB.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Påkörningen

Påkörd. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

En lans för väktare och vakter

Ordförandeord. Det har varit mycket diskussioner om bevakningspersonal den senaste tiden. Det är bra. Vi borde prata mer om den yrkesgruppen och deras förutsättningar att göra sitt jobb.

Får vi ”gula” fack i Sverige?

Ledare. Hur länge kommer hamnkonflikten att pågå? Och vad blir lösningen? Svaret är nog att ingen i nuläget vet. Inte de inblandade parterna heller.

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.