Nutida ögon på byggnadssmeder

Krönika. Jag står på två plankor utan räcke högst upp i en byggnadsställning och ska lyfta i sexmetersspiror. Nedanför på gatan ser bilarna ut som Dinky toys och människorna kilar fram som myror. Jag tar tag i spiran på mitten, vrider och lyfter uppåt så att jag till slut håller i nedre delen. Den svajar och vill dra ut mot gatan. Till sist hittar jag balansen och tjong! Där sätter jag ner den i skarvjärnet och pustar ut. Nu är det bara nio spiror kvar.

Under den tid jag körde lastbil och byggde ställningar åt en firma hade jag ofta mardrömmar på nätterna – att jag föll. Men när jag jobbade på dagarna kände jag mig ibland som en kung då jag såg ut över hustaken.

Allt det där kommer tillbaka då jag läser Micke Evhammars bok Sju dagar i maj. Men också de morgontrötta skämten på grötfiken. Att kunna hackordningen och alltid vara beredd att fräsa ifrån till de äldre. Som när jag tog pannkakor med hallonsylt på ett fik och en kamrat, alltid iförd pilotmössa med öronlappar, sa:

– Du äter som ett barn!

Och jag svarade:

– Kanske det men jag ser åtminstone inte ut som en bebis.

Efter det fick han heta Bebben.

Evhammars bok om några byggnadssmeder är nutida och innehåller allt från bemanningshelvetet, ryggont och tidspressen, till stoltheten i hantverket. Att få till det på millimetern när tiotonsbalkar ska lyftas på plats. Att de, liksom jag gjorde, kan se ut över staden och säga:

– Det där har jag varit med och byggt!

Värmen men också komplexiteten finns i den kvällströtta tiden hemma hos familjerna. Tiden då allt ska ske från att ta hand om barnen till att älska. I slutet av boken händer plötsligt något mycket dramatiskt. Någon har inte hunnit svetsa klart ett par balkar som sedan byggts in bakom en plyfavägg. Byggets hierarkier segrar då denne någon, för att slippa skäll, inte sagt till basen. Och konsekvenserna blir katastrofala.

Människor anpassar sig till hackordningar och hierarkier. Man stressar sig sjuk och gör allt för att behålla sin plats. Men är det alltid så lönsamt, ens för företaget, när alla försöker vara chefen till lags? Hur mycket tid går åt för den enskilde att räkna ut sin plats i ledet? Och hur mycket blir fel när människor slutar tänka självständigt?

Detta och allt fantastiskt som ändå byggs i en stad tänker jag på när jag läst Micke Evhammars Sju dagar i maj.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.