Nu kanske det kan bli ordning och reda

Krönika. För en tid sedan presenterade Ilmar Reepalu sitt förslag till Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:79). Med den har regeringen fått en högkvalitativ utredning med många bra förslag på hur våra skattemedel ska användas på ett effektivt sätt.

I direktiven till utredningen står att den ska lämna förslag för ”att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för, och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått”. När man läser Reepalus förslag kan man inte annat än instämma i hans slutsatser.

Sverige har under de senaste decennierna genomgått ett välfärdspolitiskt systemskifte. Huvudproblemet är en övertro på olika former av marknadslösningar kombinerat med att staten, kommunerna och landstingen under lång tid inte skjutit till tillräckligt med resurser till välfärden. Detta har bidragit till ökade klassklyftor och ojämlikhet.

Det är inte svårt att se effekterna av denna välfärdspolitiska experimentverkstad. Ineffektivitet och stora kvalitetsbrister för brukarna är ett resultat. Vidare är det ett problem att ägarnas intresse av kortsiktig vinst kan styra verksamheten på ett sätt som inte stämmer överens med de välfärdspolitiska målen.

Det är naturligtvis helt orimligt att välfärdssektorn har blivit en guldgruva för riskkapitalister och andra som på ett enkelt sätt vill berika sig på skattefinansierad verksamhet.

Samtidigt bör man stärka de idéburna företagens möjligheter att vara verksamma i välfärdssektorn. Eftersom vi varken vill ha monopol eller oligopol är det viktigt att medborgarnas önskan om valfrihet behålls. Det finns förslag i utredningen som stärker de idéburna företagen, men de skulle kunna vara fler.

Knappt hade Ilmar Reepalu överlämnat sin utredning förrän kritiken började hagla över honom och hans så kallade ”socialistiska idéer”.

Att riskkapitalisterna som ser gödkalven magra väsentligt är upprörda är inget att förvånas över. Men att fackförbundet Kommunal är kritiskt överraskar nog de flesta.

Man måste komma ihåg att det krävs djupgående och långsiktiga åtgärder för att komma till rätta med problemen inom välfärdssektorn. Att stoppa vinstdriften är ett första steg i rätt riktning.

Det är inte obekant att det är kvinnor, i synnerhet arbetarklassens kvinnor, som drabbas när övertron på marknadslösningar leder till pressade arbetsförhållande och slimmade arbetsorganisationer. Många har tyvärr fått betala med sin egen hälsa. De vittnar inte bara om värkande armar och ryggar – utan också om en psykisk press där allt fler upplever att de inte ”räcker” till.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Lars Lindgren

Lars Lindgren får internationellt toppjobb

Nytt uppdrag. Transports tidigare ordförande, Lars Lindgren, har fått nytt jobb. I september börjar han på Internationella Transportarbetarefederationen (ITF) i London. Uppdraget är att besöka ITF:s medlemsländer och kontrollera kampanjen mot bekvämlighetsflaggade fartyg bedrivs på rätt sätt.

Lars Lindgren

3 snabba frågor till Lars Lindgren …

… ordförande i Transport fram till mars 2017.

Lindgren hoppar av som ordförandekandidat

Ordförandeval. Transports tidigare ordförande Lars Lindgren kandiderar inte längre till ordförandeposten på kongressen i juni. Beskedet kom till valberedningen i dag på måndagsmorgonen.

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.