Transports novelltävling

Fel väg, men rakt in i livet

Första pris. Här är yrkesföraren Anders Haganders vinnarnovell, om en vanlig arbetsnatt som förvandlas till en kamp på liv och död.

”Davy’s on the road again” … Manfred Mann’s earth band, skön musik sprider sig ut i förarhytten. Men det är något som inte stämmer, varför kör jag så sakta?

Jag har kört alla möjliga fordon. Mercedes, Scania, MAN, men just den här lastbilen var en Volvo. Har aldrig förstått dessa yrkesmän och kvinnor som fastnat för just ett märke, huvudsaken är att den är hel och fräsch. Fast de brukar ju säga att huvudsaken är mössan.

Jag sneglar ner på hastighetsmätaren, 50 kilometer i timmen, men vad är det för fel?

Illustration: Maja Lindberg
Illustration: Maja Lindberg

Varför är vägen så smal, och varför känns det som om det går så fort? Katrineholmsbacken närmar sig. Den här resan går mot Värmland, men vänder man på rutten så får man ibland börja med Kolmårdsbackarna, fast det spelar egentligen ingen roll. 22 stopp skulle det bli på denna sväng, men vad fan är det för fel, varför kör jag så sakta?

Tittar återigen på hastighetsmätaren, 20 kilometer i timmen … känns som om det går i 100 inne i huvudet. Det är något konstigt, tittar i backspegeln. Inte en bil så långt ögat når, inte ett ljussken, bara svart blöt asfalt som reflekterar bilens lyse.

Nu börjar det krypa i huvudet, jag mår inte bra. Så lustig jag känner mig, håller nog på att bli knäpp.

Jag tar tag i telefonen, ringer åkeriet, det är mitt i natten men jag får svar. Det är ägaren till åkeriet. Jag talar om att jag vänder tillbaka till Norrköping och åker hem, jag känner mig sjuk.

Lägger på telefonen och vänder, men nu blir det tomt i skallen. Just från detta moment minns jag ingenting.

Plötsligt ringer mobilen till, det är ägaren igen. Han säger: Du måste ringa ambulans! Du har fått en stroke!

Jag lägger på luren, fattar ingenting. Han sa efteråt, när vi träffades, någonting om att när jag ringde så svamlade jag bara. Inte ett ord hade han förstått, han trodde att jag skämtade. Men när han la på kom han ihåg när en av hans grannar hade ringt på dörren. Utanför stod grannen och svamlade om ifall han kunde hjälpa honom att ringa 112, han hade fått en stroke.

Ringa! Hur skulle jag kunna ringa? Om ingen fattade vad jag sa, och var är jag?

Det jag såg nu var bara ett vajerräcke, följde det så bra som möjligt, det måste ha sett väldigt konstigt ut.

Jag möter inte en bil, var är alla? Det känns som en dröm, en dröm i verkligheten eller en riktigt knäpp mardröm.

Vaknar till helt plötsligt, sitter nu i min personbil. Fattar ingenting, rakt framför mig står en skylt: AKUTINTAG. Var är jag?

Inte någonting går in i mitt huvud, inget, vad gör jag här? Någonting säger till mig att stanna, bara stanna. Stanna ekar det i huvudet och en röst säger, ta dig ur bilen, du behöver hjälp. Stannar bilen och kliver ur, men jag kan inte gå. Jo, ur kommer jag, men jag kan inte gå rakt mot dörren.

Nu börjar jag inse att jag är riktigt illa ute, vad är det som händer? Tårarna sprutar, jag försöker ropa på hjälp, men inte ett ljud kommer från mina läppar, bara tårar som rinner över läpparna och vidare mot marken.

Men överlevnadsinstinkten tar över och nu börjar jag felberäkna. Hur mycket behöver jag fokusera på en annan punkt för att i stället hamna rakt på ingångsdörren? Gör ett par stapplande försök.

När jag håller på minns jag vår hund, Boss hette han, och hur han under sina sista dagar fick en hjärnblödning och gick på tvären. Nu går jag själv på tvären, fram och tillbaka mot den här dörren, gång på gång, det är nära.

Man kan undra om det är pärleporten eller djävulens dörr, ja vem vet?

Det kan ju hända vad som helst, jag trycker mig mot väggen och försöker skjuta mig framåt på tvären, det är en meter kvar till dörren. Jag sträcker min hand mot ringklockan på dörrens högra sida.

Att en vit knapp kan vara så vacker och så skör, men med en styrka som kan ge en signal som kan rädda mitt liv. Jag minns nu när handen sakta rör sig mot den här dörren, att här har jag gått förut, men då för att ta farväl av min döda bror, som hastigt dog i en bilolycka.

Tänk om det kommer att hända mig, att det kommer att komma anhöriga för att säga hejdå till mig, och genom samma dörr!

Jag ser mig själv i dörrens glasruta, fan så jag ser ut, jag hör hur signalen ljuder … Är det livets slutsignal? Vrinnevisjukhuset, hjälp mig …

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

Jesse Eisenbergs rollfigur Columbus tampas med mordiska zombier i skräckkomedin Zombieland från 2009. Foto: IMDB/©Columbia/Tristar

Skräck i pandemins tid

Rädslor. Vad kan skräcken lära oss när hela vår tillvaro präglas av ett osynligt hot som sprider sig till världens alla hörn? Skräckförfattaren Madeleine Bäck tror att den får oss att tänka klarare genom att vi lär oss att förstå vår rädsla.

Arbetsplats: Ullared
I sex år har Stefan Gustafsson jobbat som väktare vid Gekås i Ullared. Under coronavåren har kundströmmen minskat kraftigt.

Glest i kön på Gekås

Bevakning. Coronakrisen slår hårt också mot Nordens största köp-Mekka, Gekås i Ullared. Ruschen har avstannat och väktarna behöver inte längre hålla ordning på en kundkö som vissa dagar sträckt sig över en kilometer framför entrén.

Kultur
Stängda toaletter hos kunder de levererar gods till är ett pandemiproblem för lastbilschaufförer. ”Det känns som om vi kom med pesten”, tycker en av dem. Foto: Adam Wrafter / SvD / TT

Inför corona är vi alla lika – eller?

Klass & corona. Du knegar på som vanligt, men jag kan jobba hemma. Hon följer slaviskt myndigheternas rekommendationer medan han sippar öl på myllrande krogar. Frågan gnager: Är corona en klassfråga?

Sommar i Sverige
Hjo hamn, Smultronstället i Söderköping och ingången till gruvgången Tilas Stoll på Högbergsfältet.

Bästa hemestertipsen

Semestertider. Borta bra men hemma (nästan) bäst – i sommar är det läge att upptäcka de egna markerna. Här kommer tips på nära pärlor från Transports avdelningar, från norr till söder, och Transportarbetarens medarbetare.

Genom företaget Tochal taxi i Borås fick iraniern Davood Barmaki arbetstillstånd i Sverige. ”Jag blev utnyttjad och lurad på lön”, säger Barmaki som till slut kontaktade Transport för att få hjälp.

Lurad på lön i fem år

Migrantarbetare. Davood Barmaki flydde undan regimen i Iran och fick jobb på ett taxiföretag i Borås. I flera år fick han bo i en skrubb på kontoret, utan riktig lön och med allmosor från chaufförerna.

Maick Jespersen, UPD Sturup

Facklig kamp i motvind på UPS-terminal

Arbetsmiljö. Kyla och drag. Brister i brandskyddet. Stress och tunga manuella lyft. Både facket och Arbetsmiljöverket kräver åtgärder. I stället har paketjätten UPS kortat ner arbetspassen. Terminalarna som fått sänkt lön vänder sig nu mot de egna skyddsombuden.

Ekonomi i kristider
Illustration till Snabbkoll om ekonomi i kristider.

5 tips när pengarna tryter

Snabbkoll. Uppsagd? Permitterad? Oändliga sjuk- och vab-dagar? Många får lönespecifikationer som är tunnare än vanligt. Här är några tips som kan hjälpa ekonomin att gå runt.

Nattsvart i flyg och taxi
Arlanda, flygplan, regngrå ruta

Så hårt slår krisen

Flyg. Resandet har störtdykt. Flyg och taxi är i kris. Permitteringar, varsel och uppsägningar följer i coronans spår. Men några ljusglimtar finns – och en strimma hopp.

Skyddsombudet Thomas Belvén och kollegan slog redan i januari larm om planen från Italien och Kina. Foto: Justina Öster

Thomas rustar kök under permitteringen

Flyg. – Vart tar det här vägen? Med jobb? Och inkomster? Tankarna snurrade i huvudet på Thomas Belvén när han permitterades på flygcateringbolaget Gate gourmet. Nu har han fullt upp med köksrenovering och har köpt husvagn.

Saied Tagavi

Taxibranschen nere för räkning

Taxi. Åkerierna är på fallrepet och de allra flesta ser konkursen närma sig. Taxichaufförerna har svårt att få ut sina garantilöner. –  Det är många som ligger illa till, säger Saied Tagavi, ordförande för Transports taxisektion i Stockholm.

Coronapatrullen
Mohammed Aden, taxiförare, Göteborg

På resa genom corona-Sverige

Ingen karantän. Taxiförare med slocknade blickar. Motorvägar tömda på trafik. En högtalarröst som ekar ödsligt i flygets avgångshall. Men också åkerier som jobbar för högtryck. Och en fackförening där hoppet tänts om ett mer solidariskt samhälle.

Taxiförares rättigheter på engelska

Taxi drivers!

Taxi. In brief about your rights. Kort om dina rättigheter som taxiförare - på engelska.