Man i permobil vid taxikön på Centralstationen i Stockholm.
Close
I Stockholm får färdtjänsten hård kritik från kunder, chaufförer och taxiåkare. Bilen och mannen på bild har ingen koppling till de intervjuade personerna i artiklarna.
Close

Missnöjet pyr bland färdtjänstförarna

Färdtjänst. Är det sant att färdtjänstförare i Stockholm medvetet ”gömmer sig” för väntande resenärer för att komma undan dåligt betalda körningar? ”Det förekommer”, säger en chaufför på Sverigetaxi. ”Nej, det går inte. Växeln ser oss hela tiden på gps:en”, säger en kollega.

För en månad sedan berättade två synskadade färdtjänstkunder om försenade bilar, dålig service och beställda bilar som över huvud taget inte kommit. Fast förarna uppgivet i växeln att de kört fram till adressen (”Förarna får så lite betalt att de fuskar”).

Vi har sökt upp chaufförer på de två bolag – Taxi Kurir och Sverigetaxi – som i flera år skött färdtjänsten i Storstockholm.

Två av dem står utanför Arlandabanan vid centralstationen. Det är en lång kö av bilar och inga resenärer. Att ställa frågor om färdtjänsten och ersättningen till förarna är att som att öppna en dammlucka.

– Det har varit katastrof i flera år, och är det fortfarande. Ersättningen är jättedålig. Ju längre resan är desto sämre tjänar man, säger en förare som vill vara anonym.

Han har invandrarbakgrund, liksom alla andra chaufförer som den här onsdagsförmiddagen står i de två köerna som är reserverade för Taxi Kurir och Sverigetaxi. Två bolag som ingår i taxikoncernen Cabonline (tidigare Fågelviksgruppen).

En kollega ansluter. Båda skakar på huvudet åt arbetsvillkoren. En normal arbetsvecka, berättar de, innebär oftast tio, elva timmars arbete per dag. I sex dagar. Mycket av tiden är väntan.

En av männen betonar att jobbet också har fördelar. Friheten. Och goda möjligheter att ta ledigt när det behövs.

Chaufförerna berättar att när de får upp körningar på datorn vet de inte vilken sorts resa beställningscentralen lagt ut. Först när de ”tackat ja” blir det klart att det kan handla om en färdtjänstkörning. Ett uppdrag som nästan alltid ger dålig förtjänst för en yrkesgrupp som regelmässigt kör på rakt ackord, så kallad procentlön.

– När man väl accepterat resan är det för sent att backa ur. Struntar man i den får åkaren en straffavgift på 600 kronor från Färdtjänsten. Avgiften dras sedan på förarens lön. Det gör att en del chaufförer som vill komma undan körningar ringer växeln och hittar på ursäkter. Som trafikhinder eller fel på bilen, säger en av männen.

De två synskadade personerna som Transportarbetaren träffat beskriver hur bilar inte kommit. Och när de ringt till beställningscentralen blir beskedet:
”Bilen var där, men inte du”.

En av förarna som Transportarbetaren träffar vid centralstationen säger:

– Jag vet att det finns oseriösa förare som medvetet ställer sig runt gathörnet eller bakom en parkerad bil. På det sättet upptäcker kunden inte bilen och efter fem minuter kan föraren sticka.

– Men jag gör inte så. Har jag väl accepterat körningen så tar jag den. Det handlar faktiskt om gamlingar, de har rätt till en bra service.

De två chaufförerna anser att priserna och ersättningen till förare och åkare skulle behöva höjas med åtminstone 40 procent, om färdtjänstuppdragen ska gå ihop.

De får medhåll av tre kolleger som valt att köa vid en annan av centralstationens taxifickor. Alla tre har kört taxi länge – i minst 15–20 år. De är luttrade. Och samtidigt kritiska. En man, Hamid, säger:

– Allt är statens fel! Hur kan staten acceptera att människor har våra arbetsvillkor? Landstinget måste tänka om och börja betala en rimlig ersättning för färdtjänsten.

En förare som ser ut att härstamma från Pakistan eller Indien fyller i:

– En färdtjänstresa till Södertälje ger runt 400 kronor i kassan. Om jag har en privatkund i bilen stannar taxametern på 800–900 kronor. Skillnaden är orimlig. Det borde vara samma betalning.

De tre förarna, alla män, påpekar att det råder stor överetablering i branschen. Staten borde återreglera taxi, säger en av dem och får medhåll av de andra.

– Det är sjukt som det blivit. Det ska finnas massor av taxibilar i trafik, men utrymmet vid taxistolparna räcker inte till.

Hur är det då med fusket; förekommer det att mindre nogräknade förare lurar färdtjänstkunder och gps-övervakare genom att ställa sig på rätt adress? Fast skymda.

– Nej, nej, säger föraren från Mellanöstern. Gps-systemet är väldigt exakt. Står man inte utanför rätt port syns det direkt.

– Men det händer ändå att kunder får vänta en eller två timmar. Det kan bero på trafikhinder eller annat. Jag har hämtat upp gamla människor som varit halvt ihjälfrusna.

Taxijobb innebär ofta långa arbetsveckor och osäker lön. Varför jobbar ni kvar?

– Vad ska vi göra? Alternativet är i bästa fall ett diskjobb på krogen. Ingen anställer en invandrare som fyllt 50 år, säger en grånad chaufför.

”Det låter som en skröna”

Färdtjänst. En kraftig partsinlaga. Det betyget sätter Kenneth Svärd, affärsområdeschef på Färdtjänsten, på de kritiska vittnesmålen från två resenärer.

synskadade färdtjänstresenärerna Marie Bergström och Jens Eriksson
Enligt synskadade färdtjänstresenärerna Marie Bergström och Jens Eriksson kan beställda taxibilar ofta utebli helt. Foto: Jan Lindkvist

Jens Eriksson och Marie Bergström är synskadade och beskrev en vardag där beställda bilar aldrig kom och förare som var allt annat än hjälpsamma.

Kenneth Svärd, som jobbat många år inom färdtjänsten i Stockholm, är skeptisk:

– Vi utför ungefär 4,1 miljoner resor. Det är bara runt 10 000-20 000 resenärer som hör av sig till vår resegaranti med klagomål.

– Att fyra, fem bilar skulle utebli låter som en skröna. Någon i växeln borde i så fall ha reagerat. Historien är kanske förstärkt. Förarna bör alltid ringa till kunden när bilen är på väg. Har det gått till som kunderna berättar har förarna inte följt reglerna.

Transportarbetaren har pratat med flera personer – förare, åkare och andra färdtjänstkunder – som faktiskt uppger att det förekommer att chaufförer åker till rätt adress, men medvetet parkerar så att bilen ska bli svår att upptäcka.

Hur ser du på det?

– Jag har hört sådana rykten. Men för mig låter det som hål i huvudet. Om förare nu är besvikna på förtjänstbetalningen blir det inte bättre av att man hoppar över körningar. Det finns ett fåtal chaufförer som försöker plocka russinen ur kakan och det händer att vi stänger av förare som fuskar.

– Fast den stora majoriteten är seriösa. Med tanke på trafiksituationen i Stockholm tycker jag att färdtjänsten generellt fungerar riktigt, riktigt bra.

Kenneth Svärd tycker att pratet om dålig ersättning för färdtjänstkörningar är missvisande:

– Majoriteten av uppdragen sker mitt på dagen, när taxibolagen har få andra kunder. Färdtjänsten blir ett bra tillskott. Det har de stora taxibolagen insett och det är därför vi får attraktiva priser när vi upphandlar.

I april nästa år börjar nya avtal gälla. Precis som tidigare är Cabonline-företagen Taxi Kurir och Sverigetaxi de stora vinnarna. De kommer att stå för 90 procent av trafiken. Taxi Stockholm har gjort en inbrytning och får tio procent.

– Ersättningen till bolagen höjs, säger Svärd. Vi har tre olika prisnivåer och tre olika prisområden. Men i runda tal blir det en höjning på närmare 25 procent.

Schenker: ”Vi har säkerställt att föraren får avtalsenlig lön”

Åkeri. Schenkers beslut att säga upp ett svensk åkeriföretag och i stället lägga körningen på en lettisk bil har skapat rejäl debatt. Schenker hävdar nu att föraren får avtalsenlig lön. Men för bara tio dagar sedan sa åkeriet där chauffören jobbar nej till att teckna avtal med Transport. Orsak: Företaget har inte råd att betala svenska avtalsenliga löner.

Tidningsbudstomten Håkan Wictorsson serverar glögg, kaffe och lussekatter till tidningsbuden

Bullar till buden i Malmö

Tidningsbud. Luciamorgon, långt innan solen går upp. Det betyder glögg, kaffe och en lussekatt för tidningsbuden i delar av Skåne. Samtidigt som de försöker vänja sig vid nya områden och rutiner.

”Schenker agerar jävligt fult”

Åkeri I höstas sparkade speditören Schenker ut ett av sina husåkerier från en paketlinje mellan Jönköping och Karlstad. Uppdraget gick i stället till Hagman Transport, som satte in en lettisk dragbil med en lettisk förare. Chauffören tar sin dygnsvila inne på Schenkers terminal i Karlstad.

Fortsatt sug efter chaufförer

Arbetsmarknad. Över 110 000 nya jobb är på gång de närmaste två åren. Det gäller hela arbetsmarknaden. Runt hälften av företagen i transportbranschen saknar redan personal.

Så här påverkas du av nya reglerna för karensavdrag

Sjukskrivna. Vid årsskiftet ändras lagen som styr karensavdraget vid sjukdom. Målet är att skapa större rättvisa mellan arbetstagare med olika långa arbetspass. För många av Transports yrkesgrupper är frågan redan reglerad i kollektivavtal.

Väktare och ordningsvakter attackeras på jobbet

Bevakning. Runt 5 000 anställda drabbas varje år av hot och våld på jobbet. Så många skadas så pass allvarligt – fysiskt eller psykiskt – att de fått ut försäkringspengar från Afa. På listan över de mest drabbade yrkena är väktare och ordningsvakter nummer fem.

Geofencingkarta

Elektroniska staket dröjer

Ny teknik. Ett utbyggt system saknas. Lagar och regler saknas också. Men när detta finns på plats är det bara att börja bygga elektroniska staket i städerna. En handlingsplan för geofencing presenterades i dag.

Förhandlingar om ett till hamnavtal avbrutna

Hamn. Efter fyra förhandlingsmöten har arbetsgivarna i Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet skiljts åt. Inget centralt kollektivavtal utöver Transports är aktuellt i hamnarna.

Tommy Wreeth

”Jag blir ledsen, på riktigt”

Facket. I ett internt mejl till anställda och förtroendevalda uppmanar Transports ledning till öppenhet om förbundets resepolicy och hur den tidigare tolkats. Där framgår också att förbundsledningen anser att policyn var fel. Det poängteras också att det efter 2010 inte varit tillåtet att ta med anhöriga på det sätt som tidigare skett.

Gamla frikostiga reseregler skapar nya tidningsrubriker

Facket. Utlandsresor i Transport skapar på nytt tidningsrubriker i Aftonbladet. Nu handlar det om kongresser i Sydafrika och Mexiko för ett tiotal år sedan. De reseregler som gällde då medgav att utsedda delegater och observatörer kunde ta med anhöriga, på förbundets bekostnad. Förutsatt att ombuden avstod från att åka i business class.