Minimal marginal

Krönika. Regnet vräker ner utanför när jag kliver av dagens pass på Circle K Gränna. Turistsäsong och trötta ben. Vindrutetorkarna kämpar mot vattnenmassorna som faller mot bilens framruta. Någonstans efter Hallsbergs kommungräns längs väg 50 bryter solen igenom det regntunga molntäcket och lyser upp det fuktiga augustilandskapet.

Förutsättningarna för kvällens allsvenska möte mellan Örebro SK och Malmö FF kunde inte vara bättre. I bilen tillsammans med pappa och brorsan stiger pulsen inför kvällens drabbning.

Vi åkte rätt tidigt för att hinna hälsa på farmor före matchen. Strax efter fyra rullar vi in på norr i Örebro. Jag ringer på dörrklockan. Förr mötte farmor alltid upp i hallen med middagsmat på gång i köket.

Nu går vi in till henne i soffan. Hon ler, men har ont. Dagens behandling på hudkliniken innebar starka smärtor.

Vi äter tillsammans. I dag kebabsallad från kvarterspizzerian. Allt är som förut, men ändå helt annorlunda, tänker jag när vi dricker kaffe och hjälper till med nån blankett för trygghetslarm. Farmor berättar lite om tiden när hon jobbade på Örebro-Kuriren. Hon roddade alla löner, från tryckeri till lokalredaktioner.

Det börjar dra ihop sig till match. Pappa frågar om vi ska hjälpa till med nåt mer innan vi går. Med viss tvekan säger farmor att hon haft problem att få kontakt med Hyresgästföreningen. Hon vill gå ur. Varför, undrar jag.

Avgiften på 75 kronor blir för dyr när hon nu ska betala för trygghetslarm för att känna sig säker om nåt skulle hända.

75 kronor. En summa som spelar roll för att min multisjuka farmor som slitit ett helt arbetsliv ska ha råd med räkningarna och ett trygghetslarm för 150 kronor i månaden. Uttrycket ”vända på slantarna” får helt plötsligt ett ansikte. Synen är plågsam. De provocerande högerförslagen om lägre löner blir direkt stötande. Lägre lön ger ju också lägre pension när den dagen kommer. Vårdföretagens vinstargumentation bleknar i kontrasten.

Ögonblicket då verkligheten politiseras skär genom kroppen. Det kan vara en händelse. En vän. En familjemedlem. Som på ett sätt som ingen annan kan synliggör konflikten om vårt samhälles framtid.

I årtionden har påståenden om den svällande offentliga sektorn och den frikostiga välfärden sakta förvandlats från borgerliga floskler till allmänna sanningar. Men det är ju inte direkt fler avregleringar som Sveriges pensionärer med små marginaler går och väntar på.

Därför får aldrig orden om att ta strid för den svenska modellen förminskas till ett mediebudskap. Det är en kamp för min farmor – och alla andra som hamnar i klassamhällets skugga.

Däri ligger vår uppgift. Att genom omfördelning skapa ett värdigt liv för alla. Det låter självklart, men är en radikal tanke värd att strid för.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.