Minimal marginal

Krönika. Regnet vräker ner utanför när jag kliver av dagens pass på Circle K Gränna. Turistsäsong och trötta ben. Vindrutetorkarna kämpar mot vattnenmassorna som faller mot bilens framruta. Någonstans efter Hallsbergs kommungräns längs väg 50 bryter solen igenom det regntunga molntäcket och lyser upp det fuktiga augustilandskapet.

Förutsättningarna för kvällens allsvenska möte mellan Örebro SK och Malmö FF kunde inte vara bättre. I bilen tillsammans med pappa och brorsan stiger pulsen inför kvällens drabbning.

Vi åkte rätt tidigt för att hinna hälsa på farmor före matchen. Strax efter fyra rullar vi in på norr i Örebro. Jag ringer på dörrklockan. Förr mötte farmor alltid upp i hallen med middagsmat på gång i köket.

Nu går vi in till henne i soffan. Hon ler, men har ont. Dagens behandling på hudkliniken innebar starka smärtor.

Vi äter tillsammans. I dag kebabsallad från kvarterspizzerian. Allt är som förut, men ändå helt annorlunda, tänker jag när vi dricker kaffe och hjälper till med nån blankett för trygghetslarm. Farmor berättar lite om tiden när hon jobbade på Örebro-Kuriren. Hon roddade alla löner, från tryckeri till lokalredaktioner.

Det börjar dra ihop sig till match. Pappa frågar om vi ska hjälpa till med nåt mer innan vi går. Med viss tvekan säger farmor att hon haft problem att få kontakt med Hyresgästföreningen. Hon vill gå ur. Varför, undrar jag.

Avgiften på 75 kronor blir för dyr när hon nu ska betala för trygghetslarm för att känna sig säker om nåt skulle hända.

75 kronor. En summa som spelar roll för att min multisjuka farmor som slitit ett helt arbetsliv ska ha råd med räkningarna och ett trygghetslarm för 150 kronor i månaden. Uttrycket ”vända på slantarna” får helt plötsligt ett ansikte. Synen är plågsam. De provocerande högerförslagen om lägre löner blir direkt stötande. Lägre lön ger ju också lägre pension när den dagen kommer. Vårdföretagens vinstargumentation bleknar i kontrasten.

Ögonblicket då verkligheten politiseras skär genom kroppen. Det kan vara en händelse. En vän. En familjemedlem. Som på ett sätt som ingen annan kan synliggör konflikten om vårt samhälles framtid.

I årtionden har påståenden om den svällande offentliga sektorn och den frikostiga välfärden sakta förvandlats från borgerliga floskler till allmänna sanningar. Men det är ju inte direkt fler avregleringar som Sveriges pensionärer med små marginaler går och väntar på.

Därför får aldrig orden om att ta strid för den svenska modellen förminskas till ett mediebudskap. Det är en kamp för min farmor – och alla andra som hamnar i klassamhällets skugga.

Däri ligger vår uppgift. Att genom omfördelning skapa ett värdigt liv för alla. Det låter självklart, men är en radikal tanke värd att strid för.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!