Krönika

Metoo i retur

Davids krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Jag minns det som en lycklig tid. De flesta kämpade för människovärdet på ett eller annat sätt. Tidigare var det männen med hatt som styrde med middag klockan sex och tysta barn vid matbordet. Ett dystert samhälle där kvinnorna ofta var hemmafruar och männen, patriarkerna, bestämde allt.

På sjuttiotalet lärde man sig umgås med alla på lika villkor och ”fan tog bofinken” om man inte var juste och jämlik med en tjej. Mycket värme och vänskap blev det i en fri och öppen tid.

Det är kanske att svära i kyrkan men jag tycker faktiskt synd om de män som aldrig fattade grejen grejen med jämställdhet utan trodde sig vara något slags överkuckun. Så ensamt det måste vara.

På åttiotalet hände något. Nya ideal skapades då tidningar av typen Vecko Revyn gick från att vara rena skvallerblaskor till att skriva om plisserade kjolar, knytblusar, axelvaddar och shopping. Det var stora bröllopsreportage och att gifta sig rikt med någon av Stureplans ”finansvalpar” förordades starkt.

Jag kunde inte tro att någon skulle bry sig i sådant och antog att det var något övergående. Men sedan dess har det pågått försök till allmän fördumning av både kvinnor och män från media och diverse makthavare. Och till slut blev Donald Trump president i USA – trots välkända övergrepp på kvinnor.

Men nu är Metoo här. En revolution som påverkar de flesta. Fast den har sina begränsningar. På Aftonbladet fullföljde exempelvis inte de kvinnliga medarbetarna sitt Dokument 2.0 projekt om övergrepp inne på tidningen. Antagligen för att det skulle skada arbetsplatsen för mycket och därmed riskera deras jobb.

Från finansbranschen hörs inte ett ljud och från de som antagligen skulle behöva Metoo bäst, de som befinner sig i sektliknande religiösa sammanhang, hörs heller ingenting.

Det finns ett par stora skillnader mot den tidigare jämställdhetskampen: Internet och att chefer faktiskt börjat få sparken. Nätet gör att rörelsen klarar sig utan egentliga ledare. Det räcker med att tillräckligt många personer blir förbannade. Och usla chefer och mediala mansgrisar åker nu ut på löpande band.

Tidigare kunde en butiksanställd få sparken för att hon avvisade chefens närmanden.

Nu är det chefen som får gå – och det tycker jag känns väldigt bra.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Davids krönika. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Davids krönika. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

David Ericsson

David Ericsson

… lastbilschaufför och författare, som i helgen prisades på Bokmässan.

2019 – ett år fyllt av kaos

Debatt. Varför är det så tomt på barrikaderna? undrar Örjan Wallon. Som vice ordförande i Transports Norrbottensavdelning ser han tillbaka på året som snart tar slut.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Jag blir nervös av klockor

Livets mening. Jag köpte en målning på ett galleri. En bekant hade rekommenderat mig att gå dit och plötsligt fanns den bara där. Bilden på kvinnoansiktet med björkar i bakgrunden. Kvinnan hade något beslöjat över sig med en gåtfullt frånvarande blick.

Minimilön – hur ska det gå till?

Ledare. I EU vill kommissionens nya ordförande, Ursula von der Leyen, införa en lagstadgad minimilön i hela unionen. Det kan låta bra, men idén är problematisk och möter starkt motstånd, inte minst i Sverige.

Vi vill värna den svenska modellen

Ordförandeord. Kanske har ni hört att man på EU-nivå diskuterar att lagstifta om europeiska minimilöner? Vid första anblicken kan detta te sig som ett vettigt förslag för att de som har allra lägst inkomster också ska kunna leva på sin lön.

Skrota märket

Insändare. Nu har jag varit medlem i Transport i mer än 50 år... men jag har ännu inte fått en rimlig förklaring varför MÄRKET har sådan betydelse!

Var är vårt förstärkta rättsskydd?

Insändare. Jag arbetar som väktare sen över 20 år. Jag är även aktiv i vår fackklubb sedan 15 år tillbaka. De senaste åren har jag oroat mig då kollegor inom branschen, väktare, ordningsvakter, skyddsvakter även poliser med flera, hamnar i rättegångar.

Stort ansvar efter kort utbildning

Ordförandeord. För två veckor sedan sköts en väktare i en källargång i norra Stockholm. Han sköts i båda benen. Transport lade omedelbart ett skyddsstopp i området och arbetet med riskbedömningar inleddes.

Både plus och minus med samordning

Ledare. Det drar ihop sig till en oviss avtalsrörelse. Två LO-förbund har redan deklarerat att de inte tänker acceptera samordnade lönekrav och den normerande roll som industrin länge haft.

Taxi är inga sopbilar

Insändare. Jag har ett antal gånger tittat på ett program som heter Tunnelbanan på tv.