Krönika

Metoo i retur

Davids krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Jag minns det som en lycklig tid. De flesta kämpade för människovärdet på ett eller annat sätt. Tidigare var det männen med hatt som styrde med middag klockan sex och tysta barn vid matbordet. Ett dystert samhälle där kvinnorna ofta var hemmafruar och männen, patriarkerna, bestämde allt.

På sjuttiotalet lärde man sig umgås med alla på lika villkor och ”fan tog bofinken” om man inte var juste och jämlik med en tjej. Mycket värme och vänskap blev det i en fri och öppen tid.

Det är kanske att svära i kyrkan men jag tycker faktiskt synd om de män som aldrig fattade grejen grejen med jämställdhet utan trodde sig vara något slags överkuckun. Så ensamt det måste vara.

På åttiotalet hände något. Nya ideal skapades då tidningar av typen Vecko Revyn gick från att vara rena skvallerblaskor till att skriva om plisserade kjolar, knytblusar, axelvaddar och shopping. Det var stora bröllopsreportage och att gifta sig rikt med någon av Stureplans ”finansvalpar” förordades starkt.

Jag kunde inte tro att någon skulle bry sig i sådant och antog att det var något övergående. Men sedan dess har det pågått försök till allmän fördumning av både kvinnor och män från media och diverse makthavare. Och till slut blev Donald Trump president i USA – trots välkända övergrepp på kvinnor.

Men nu är Metoo här. En revolution som påverkar de flesta. Fast den har sina begränsningar. På Aftonbladet fullföljde exempelvis inte de kvinnliga medarbetarna sitt Dokument 2.0 projekt om övergrepp inne på tidningen. Antagligen för att det skulle skada arbetsplatsen för mycket och därmed riskera deras jobb.

Från finansbranschen hörs inte ett ljud och från de som antagligen skulle behöva Metoo bäst, de som befinner sig i sektliknande religiösa sammanhang, hörs heller ingenting.

Det finns ett par stora skillnader mot den tidigare jämställdhetskampen: Internet och att chefer faktiskt börjat få sparken. Nätet gör att rörelsen klarar sig utan egentliga ledare. Det räcker med att tillräckligt många personer blir förbannade. Och usla chefer och mediala mansgrisar åker nu ut på löpande band.

Tidigare kunde en butiksanställd få sparken för att hon avvisade chefens närmanden.

Nu är det chefen som får gå – och det tycker jag känns väldigt bra.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson

Den hårda vägen

Davids krönika. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Davids krönika. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Davids krönika. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Ställ fram sopkärlen!

Insändare. Sophämtarna ska inte behöva skada sig, skriver Truckworker.

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Transport tar steg i rätt riktning

Insändare. Vi i Transportarbetareförbundet är medvetna om de orättvisa lönerna inom sjuk- och färdtjänstresor, skriver Transports ombudsman Mats Andersson i ett svar på en insändare från en missnöjd färdtjänstchaufför.

Avtalsrörelsen: Tidningsbud & reklamutdelare
Avtalsrörelsen tidningsbud

Hopp för buden

Tidningsbud. Det här handlar om en bransch under hård press – medier i allmänhet och tryckta tidningar i synnerhet. Utsatta och längst ut i kedjan finns tidningsbuden.

Tidningsbuden är väldigt lojala och plikttrogna. Det brukar arbetsgivarorganisationens Anders Bergqvist och Charlott Richardson höra från distributionsföretagen: ”Och de har en viktig demokratisk uppgift i dag, i tider av faktaförvrängning och spridning av rena lögner.”

Arbetsgivarsidan tar strid om arbetstiden

Medieföretagen. Arbetsgivarna vill ha flexibilitet. Facket vill ha betalt för hela arbetspasset. Lönerna lär följa de andra uppgörelserna i 2020 års avtalsrörelse för tidningsbud.

Annika Jonsson kör 17 mil varje arbetspass, Lennart Thuresson kör 12. Båda är veteraner bland tidningsbuden i Jämtland, och vet att man måste kunna byta ett däck om det blir punktering på natten.

Tidningsbud oroar sig för pensionen

Tidningsbud. Nog går det att försörja sig som tidningsbud – om man bor på landet i ett hus som är färdigbetalat. Däremot finns oron för att pensionen inte ska räcka, både hos Annika Jonsson och Lennart Thuresson.

Vilka förhandlar för oss?

Insändare. Jag har läst i kvällstidningar om att LO förhandlar om anställningstrygghet, samtidigt som Kommunal anklagar LO för att sälja ut anställningstryggheten.

Naturlag på tvärs med yrkesförarna

Ledare. Lägre löner ska lösa arbetslösheten bland unga och nyanlända. Det är en sorts naturlag. En del av ett marknadstänkande där hörnstenarna är konkurrens och jämvikt mellan tillgång och efterfrågan.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Den hårda vägen

Lastbilstillverkare. Kampen har förts i många år och böljat fram och tillbaka. Arbetsgivare mot arbetsgivare, arbetare mot arbetare. Men hittills utan segrare. När den ene fått in ett hårt slag kommer den andre snart med ett som är än värre. Vad kampen handlar om? Naturligtvis om striden mellan lastbilstillverkarna Scania och Volvo.

Kejsaren ÄR naken

Politik. Jag vet inte vad priset är för att vara som den lille pojken när han säger ”Men han har ju inget på sig!”, när kejsaren i HC Andersens saga står där naken inför folket. Men jag tar ändå risken och säger det: skrota januariavtalet Stefan Löfven!

Jag gillar Greta!

Klimatkamp. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Det här kan bli bra för Europas chaufförer

Ordförandeord. När vi nu står inför en avtalsrörelse konstaterar jag att vi – Transport – bara är så starka som den sammanlagda styrkan av våra medlemmar. Vi är våra medlemmar; er vilja, er kunskap, er drivkraft.