Den 29 februari 2016 var Fredrik Håkansson med om en olycka som han inte önskar sin värsta fiende.
Close
Den 29 februari 2016 var Fredrik Håkansson med om en olycka som han inte önskar sin värsta fiende.
Close

Mannen hoppade rakt ner i Fredriks framruta

Får stöd. För ett år sedan hoppade en man ner från en viadukt och rakt in i lastbilschauffören Fredrik Håkanssons framruta. Att inte tänka ”tänk om” har hjälpt honom vidare efter olyckan. Det, och stödet från arbetsgivaren och kollegorna.

Det började som vilken måndag som helst.

Fredrik Håkansson hade startat bilen på åkeriet i Olofström och kört till Åhus, arbetsveckans första stopp, för att lossa. Efter det fortsatte han till Mörrum i Blekinge och lastade pappersmassa för vidare färd mot Göteborg. Mitt emellan Falkenberg och Varberg började han fundera på rast och siktade in sig på att svänga till Björkängs vägkrog vid nästa avfart.

Det är då det händer.

Det kommer ingen förvarning. Plötsligt är han inte längre ensam i bilen och framrutan har exploderat i tusentals glasbitar.

– Först tänkte jag ”vad gör han här”. Sen började jag bromsa samtidigt som jag ringde 112.

Allt går liksom automatiskt. Han gör precis som han lärt sig, både på YKB-kursen och vid andra utbildningstillfällen. Bromsar, larmar. När lastbilen saktar ner glider mannen ut genom den krossade framrutan igen och landar framför bilen. Själv sitter Fredrik Håkansson kvar i ett regn av krossat glas, med 112 i luren.

Nästan samtidigt stannar en kollega framför. Och någon minut senare kommer nästa kollega och ställer sig bakom. Bådas tanke är att Fredrik har fått punktering och behöver hjälp, men att det är märkligt att han parkerat mitt i vägbanan. Först när de stannar ser de att hela rutan är sönderslagen och att en person ligger på vägen framför bilen.

– Det var så overkligt, säger Fredrik Håkansson.

Mitt i overkligheten går allt snabbt. En kollega tar hand om mannen som hoppat, den andra ringer åkeriet. Inom några minuter är både brandkår och ambulans där och snart också polisen. Själv sitter Fredrik kvar i hytten tills han kan få hjälp ut, rädd att skada sig mer på glassplittret än de skärsår han redan fått på armen.

När allt är över, ambulansen har åkt i väg med mannen som dog och polisen fått klarhet i vad som hänt, står lastbilen kvar. Och Fredrik. Han känner inget motstånd mot att köra.  Så han tar sin sargade bil och ställer den på närmaste rastplats. Sen åker han hem. Men dagen efter är han tillbaka på åkeriet och vill jobba.

– Jag ville komma i gång direkt. Jag tänkte att man aldrig vet när det slår till, att man inte vill köra.

Hemma på gården i nordskånska Arkelstorp har Fredrik och sambon fem hästar. För några månader sen ramlade Fredrik
av, i en hopptävling som hans nioåriga son utmanat honom att delta i. Ryggen värkte i några veckor, men inget var brutet. Nu har han utmanat sonen i dressyr.

Samma sak var det med jobbet. Fredrik Håkansson ville upp i sadeln igen, ville inte bli rädd för att fortsätta med det arbete som han haft i hela sitt yrkesliv.

Men chefen var inte övertygad.

– Absolut inte. Förbannad var jag på honom, säger Micael Olsson, vd på Sandahls Fulload.

Vi ses på åkeriet i Olofström. Som chef får Micael Olsson högsta betyg av Fredrik Håkansson, för hur han hanterade tiden efter olyckan. Det enda de är oense om är om det var klokt av Fredrik att börja köra igen, så snabbt.

Till saken hör att Micael Olsson själv har en dramatisk olycka i bagaget. En olycka som fick honom att lämna chaufförsyrket och sätta sig bakom ett skrivbord. Den gången ropade allt för många att han måste upp i sadeln igen. Men det ingen förstod var att han behövde prata med någon.

– Jag har fortfarande bekymmer när jag kör en vänstersväng och möter en lastbil. Det går inte att glömma, man får lära sig leva med det, säger Micael Olsson.

Efter olyckan var han med och startade Kollegahjälpen, dit yrkeschaufförer som är med om en olycka kan ringa för att prata av sig, chaufförer emellan.

– Jag känner ju inte dig på det sättet, säger Micael Olsson och tittar på Fredrik som nickar.

– Men prata måste man, så mycket har jag lärt mig.

Kollegahjälpen har varit till stort stöd för Fredrik. En fyra-fem samtal har det blivit med en chaufför som han inte vet mycket mer om än att han själv har liknande erfarenheter. En gång gick Fredrik Håkansson till en psykolog, mer än så tyckte varken han eller psykologen att de behövde träffas. Inte just då i alla fall.

– Jag kanske får mardrömmar om ett, två, tre eller tio år. Då kan jag komma tillbaka, kom vi överens om.

I dagarna har det gått ett år sedan olyckan. Fredrik jobbar på som vanligt. Inte ens när han första gången körde under viadukten vid Tvååker, där olyckan hände, darrade han på ratten. Det kan verka kallsinnigt. Men Fredrik är inte på något sätt oberörd.

– Jag önskar inte min värsta fiende det här. Jag har fått mitt nu, så jag hoppas att jag slipper det resten av livet. Men skulle det hända igen kanske jag lämnar in nycklarna.

Fredrik Håkansson vet nästan inget om mannen som valde att ta sitt liv genom att hoppa rakt in i hans lastbil. Det är ett medvetet val. Det enda han vet är att han var på permission från psykvården. Armbandet med hans personnummer satt fortfarande kvar runt handleden.

Det som smärtar honom mest är att det i polisrapporten står att han är misstänkt för vårdslöshet i trafik. Även fast fallet lades ner direkt på platsen. Samtidigt vet han att han inte kunnat göra något annorlunda.

– Det fanns ju ingen tid att hinna reagera. Jag sitter och kör, plötsligt är han inne i bilen. Jag har svårt att tänka att jag kunde agera på något annat sätt.

Fredrik Håkansson har två kollegor som han delar olycksdagens händelser med. Det tog bara 45 sekunder innan den ena stannade framför honom. Och efter en och en halv minut var den andra på plats bakom. Det var de som ringde arbetsgivaren och det var de som tog hand om mannen som hoppade. Därför har de också kunnat hantera olyckan tillsammans. Och en sak har de bestämt sig för. Det lönar sig inte att älta vad som kunde gått annorlunda. Om mannen hade valt att hoppa lite längre åt chaufförens håll. Om han hade hoppat sekunderna före. Eller efter.

– Jag räknar in dem i den här olyckan. Och vi tre har bestämt oss för att inte tänka ”tänk om”. Det är den tanken som sätter i gång spekulationerna.

Olyckan fick Fredrik Håkansson att upptäcka mindre goda sidor hos sin yrkeskår.

– Bilarna sänkte inte hastigheten när de körde förbi olycksplatsen. Inte det minsta. Och det var både personbilar och lastbilar.

I stället såg han hur förbipasserande började filma och fota. Och kort efter olyckan dök första kommentarerna upp i en Facebookgrupp för lastbilschaufförer. Spekulationer om vad som hänt, utan någon saklig grund.

Trots att det gått ett år hittar Fredrik spår av olyckan med jämna mellanrum.

– Det är fortfarande glas i hytten. Varje gång jag städar hittar jag nya bitar.

Dessutom smäller det i rutan.

Det säger även de timanställda som ibland kör Fredriks bil. Det kan låta märkligt, men det är inget övernaturligt. Troligtvis blev något skevt eller fel när den nya rutan sattes in.

– Jag blir påmind varje dag. Jag vet ju varför det.

 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Kyrkan och facket viktiga för Hope

Mötet. På Entebbes flygplats ett par mil från Ugandas huvudstad Kampala står en flygtaxichaufför och håller upp en skylt med våra namn. Hon presenterar sig som Hope.

Lastbilshytt

Låt oss tända gnistan igen

Åkeri. Min far var internationell chaufför och vi levde på östra sidan av järnridån. Jag minns hans berättelser om långa resor till olika östeuropeiska länder på 1970- och 1980-talet.

Jobbjägarna som åkte buss Gävle–Kiruna

Jobbjägarna – sju år efteråt

Åkeri. Arbetsmarknaden är bister. Ett gäng komvux-elever fixar en buss och styr från Gävle för att söka lastbilsjobb i gruvruschens Kiruna och Pajala. Året var 2012. Blev de kvar?

Carl-Bertil Essebro, Lycksele flygplats.

Flygplatser i norr kompenseras för flygskatt

Flyg. Nu ska Trafikverket utreda vilka flygplatser i Norrland som kan få statligt stöd. Det är en kompensation för flygskatten. – Vi får verkligen hoppas att de betalar tillbaka, säger Carl-Bertil Essebro, Transports förtroendeman på Lycksele flygplats.

Martin Bjurhem, vd på Bya.

Samarbete mellan polis och ordningsvakter utreds

Bevakning. På 525 ställen i landet patrullerar ordningsvakter: på torg, i köpcentrum, bostadsområden och kollektivtrafiken. Polisen är i full gång att utreda hur samarbetet ska utvecklas både på fältet och centralt. Bevakningsbranschen räknar med att ha synpunkter under utredningens gång.

Björn Ramstedt och Per-Åke Sundkvist från klubbstyrelsen på DHL

Varslet på DHL minskar till tio uppsagda

Lager. Av 36 varslade slutar det med uppsägning för tio. Ytterligare sex slutar efter en ekonomisk uppgörelse med arbetsgivaren. Skräckbeskedet på DHL:s lager i Örebro blev betydligt mildare efter förhandlingarna med Transport.

Föraren till skenande lastbil utreds av polis

Åkeri. Inget tekniskt fel. Inga tecken på att chauffören bromsat. Dramat med den skenande lastbilen har landat hos polisen som utreder om föraren gjort sig skyldig till falskt larm och vårdslöshet i trafik.

Niklas Andersson lastsäkrar

Allt du vill veta om lastsäkring

Chaufförer. Lasten får inte glida, tippa, vandra eller rulla på lastbilsflaket. Ett självklart grundkrav när det gäller lastsäkring. I dagarna har Tya tagit fram en branschnorm som ska hjälpa dig att säkra lasten på rätt sätt.

Hallå där!
Mairbek Vagabov

Mairbek Vagabov

… som tar studenten från transportprogrammet i Nybro och får stipendium från Transport.

Uppsägningar på lager i Örebro

Lager. DHL Supply chain i Örebro varslar 40 anställda om uppsägning. 36 av dem tillhör Transport. Enligt facket vill DHL frångå turordningsreglerna som säger först in – sist ut.

Ylva Johansson intervjuas

Så ska utländska arbetare skyddas

Politik. Lön enligt kollektivavtalen – inte bara ”minimilön”. Regeringens utredare har kommit fram till hur utländska arbetare som tillfälligt jobbar i Sverige ska få samma lön lön som andra. Chaufförer får dock vänta på nya regler i en särskild EU-uppgörelse.

Mikael Lindmark och Fanny Bergsten

Lättare kroppar och piggare liv

Hälsa. Tolv kilo mindre på vågen och ett piggare liv, det blev utdelningen för Fanny Bergsten och Mikael Lindmark när Tekniska verken i Kiruna hälsosatsade på sina chaufförer. Framgångarna är så stora att fler yrkesgrupper nu ska få delta.

Nyvalda
Sofia Södergren Poikulainen avdelning 5 Stockholm

Får vi presentera: Tretton nya ordföringar

Transport. De nya avdelningsordförandena har kört lastbil, budbil, taxi och buss. Tre kommer från bevakning, ett par är miljöarbetare och så finns det en terminalare och en hamnarbetare bland de 13.

Marcela Velarde

”Hej, jag heter Marcela”

Facket. Medlemsmöten var temat för veckans kurs på Transports förbundskontor. Ett gäng aktiva trimmades i att värva nya medlemmar. Plus möta dem som redan är med.

Transportarbetaren granskar
Movare i Göteborg

Stora prisskillnader för en och samma flytt

Flyttupphandling. Drygt 234 000 för en kontorsflytt. Eller knappt 48 000 kronor. Försvarsmakten valde det billigaste. Bakom det låga priset finns en flyttkoncern som skapat stora rubriker genom åren.

Rickard Biguet, Rexab

”Ärlighet vinner inga kontrakt”

Flyttupphandling. I 20 års tid har flyttföretagaren Rickard Biguet slagits för en seriösare bransch och för offentliga upphandlingar som inte uppmuntrar till fusk. Samtidigt har han anpassat sig till spelreglerna.

Västerås flyttningsbyrå

Domstolsbeslut sätter stopp för prisgolv

Flyttupphandling. Noll kronor i timmen för en flyttbil med chaufför. Erfarna flyttföretagare skakar på huvudet. Ett försök att motverka prisdumpningen gick i stöpet när landets högsta jurister grep in.