Lastbilsprinsessan

Krönika. Det är liksom inga stora grejor. Egentligen. Det är de där små kommentarerna och frågorna hela tiden. Kan jag backa med släp? Är jag praktikant? Orkar jag eller är det för tungt? Kollegan som frågar om jag gjorde i ordning middagen åt min sambo innan jag begav mig till jobbet, nu när jag ska jobba kväll och han kommer att vara ensam hemma.

Frågorna jag ställer mig själv hela tiden. Typ om jag kan ha flätor på jobbet. Hur kommer jag bli bemött då?

Nu kanske du tänker att det nog inte spelar någon roll om jag har flätor eller ej, men jag är faktiskt rätt säker på att det gör det. Flätor är sött, flickaktigt. Så då är jag både tjej, blond och söt.

Det är sådana gånger någon kan kläcka ur sig en sådan där fråga, typ om jag är nervös. Här kan jag ha fel, det ska jag erkänna, det händer även en världsmästare som någon skrev häromdagen. Men jag påstår att Bengt, 45, kanske inte får den frågan när han är på jobbet. Jag tror inte att någon frågar honom lite medkännande om han blir nervös när han ska backa med släp.

Det är en fråga som jag numera nästan bävar för att besvara. Det är en fråga som i sociala sammanhang dyker upp titt som tätt. På krogen, hos läkaren eller i skolan.

Det spelar ingen roll var jag är så är reaktionen den samma; hakan nere i marken. När alla frågetecken är utredda kommer lovhyllningen där jag höjs till skyarna. Jag blir inte betraktad som någon vanlig knegare, nej jag har tydligen gjort en brakkarriär och är mer att betrakta som lastbilsprinsessa än lastbilschaufför. Det är ju så häftigt, jag kör ju lastbil. Heja mig.

Jag drar till med ännu en chansning här, när jag säger att jag inte tror att Bengt, 45, brukar få den reaktionen.

Det framstår kanske rätt oskyldigt. Eller rättare sagt, jag framstår kanske som rätt känslig. Men efter att ha hört samma visa dag efter dag, år ut och år in, då börjar man till slut se ett mönster.

Det är som att det finns en manual kring hur man ska prata med kvinnliga chaufförer. Och framför allt syns en föreställning där vi är ifrågasatta. Kan vi verkligen detta? Och när vi väl bevisat att vi kan, ja då blir vi lastbilsprinsessor medan lastbilsprinsarna fortfarande lyser med sin frånvaro.

”Men det är ju så ovanligt med tjejer som kör lastbil!”

Är det verkligen? Fortfarande? En sak är säker, vi blir fler och fler. För att vi kan det här, för att vi är bra på det här. Ingen anställer oss för att vara snäll.

Så om inte för vår skull, så för er egen, sluta ifrågasätta oss och get used to it. Så slipper hakan plåstras om efter att ständigt slå i marken. Och jag behöver inte längre le och genom hopbitna tänder mumla att ja, jag kan backa med släp.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.

Nollvision – för vem?

Debatt. I fjol fick 58 personer sätta livet till på jobbet och hittills i år är det åtta personer som omkommit på arbetet. Det är skrämmande. Fortsätter trenden hela 2019 pekar siffrorna mot närmare 100 döda!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

Jag väntar mig politisk turbulens

Ledare. Efter månader av politiskt käbbel har vi fått en rödgrön regering. En vänsterregering som till betydande delar ska driva högerpolitik.

Högt pris för en röd-grön regering

Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

Debatt: Facket & framtiden

På en död planet finns inga jobb

Ulf Jarnefjord: Utsläppen av växthusgaser måste minskas drastiskt för att den globala uppvärmningen ska hejdas. Detta är en ödesfråga också för fackföreningsrörelsen.

Biltvätt

Vår förbannade skyldighet

Bengt Sandberg: Fackföreningsrörelsen i Sverige har tagit ställning för att ta kamp för de papperslösa. Därför startades i september 2008 Fackligt center för papperslösa. Centret ska vara en motor bland förbunden mot att människor utnyttjas på svenska arbetsplatser.

Så lyfter vi facket

Johan Eriksson: En fackförening utan aktiva medlemmar är en fackförening utan kraft! Arbetarrörelsen måste bli en rörelse igen. Vi måste våga titta framåt. Inte fastna i en romantisk bild av vad vi en gång varit och med sorgsen blick förlamat konstatera omöjligheter och problem.

Det handlar om världsbilden

Jesper Bengtsson: Jag tror att valet i september kan sammanfattas med fyra ord: Det handlar om världsbilden. Jag är dessutom övertygad om att de fackliga organisationernas största utmaning under de kommande åren är att klara av att forma och etablera sin egen bild av vilket samhälle vi lever i.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericsson

Driving home for Christmas

Davids krönika. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.