Lastbilsprinsessan

Krönika. Det är liksom inga stora grejor. Egentligen. Det är de där små kommentarerna och frågorna hela tiden. Kan jag backa med släp? Är jag praktikant? Orkar jag eller är det för tungt? Kollegan som frågar om jag gjorde i ordning middagen åt min sambo innan jag begav mig till jobbet, nu när jag ska jobba kväll och han kommer att vara ensam hemma.

Frågorna jag ställer mig själv hela tiden. Typ om jag kan ha flätor på jobbet. Hur kommer jag bli bemött då?

Nu kanske du tänker att det nog inte spelar någon roll om jag har flätor eller ej, men jag är faktiskt rätt säker på att det gör det. Flätor är sött, flickaktigt. Så då är jag både tjej, blond och söt.

Det är sådana gånger någon kan kläcka ur sig en sådan där fråga, typ om jag är nervös. Här kan jag ha fel, det ska jag erkänna, det händer även en världsmästare som någon skrev häromdagen. Men jag påstår att Bengt, 45, kanske inte får den frågan när han är på jobbet. Jag tror inte att någon frågar honom lite medkännande om han blir nervös när han ska backa med släp.

Det är en fråga som jag numera nästan bävar för att besvara. Det är en fråga som i sociala sammanhang dyker upp titt som tätt. På krogen, hos läkaren eller i skolan.

Det spelar ingen roll var jag är så är reaktionen den samma; hakan nere i marken. När alla frågetecken är utredda kommer lovhyllningen där jag höjs till skyarna. Jag blir inte betraktad som någon vanlig knegare, nej jag har tydligen gjort en brakkarriär och är mer att betrakta som lastbilsprinsessa än lastbilschaufför. Det är ju så häftigt, jag kör ju lastbil. Heja mig.

Jag drar till med ännu en chansning här, när jag säger att jag inte tror att Bengt, 45, brukar få den reaktionen.

Det framstår kanske rätt oskyldigt. Eller rättare sagt, jag framstår kanske som rätt känslig. Men efter att ha hört samma visa dag efter dag, år ut och år in, då börjar man till slut se ett mönster.

Det är som att det finns en manual kring hur man ska prata med kvinnliga chaufförer. Och framför allt syns en föreställning där vi är ifrågasatta. Kan vi verkligen detta? Och när vi väl bevisat att vi kan, ja då blir vi lastbilsprinsessor medan lastbilsprinsarna fortfarande lyser med sin frånvaro.

”Men det är ju så ovanligt med tjejer som kör lastbil!”

Är det verkligen? Fortfarande? En sak är säker, vi blir fler och fler. För att vi kan det här, för att vi är bra på det här. Ingen anställer oss för att vara snäll.

Så om inte för vår skull, så för er egen, sluta ifrågasätta oss och get used to it. Så slipper hakan plåstras om efter att ständigt slå i marken. Och jag behöver inte längre le och genom hopbitna tänder mumla att ja, jag kan backa med släp.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Om sopor – och en och annan sopa

Debatt. Det gamla ordspråket ” Den som tiger han samtycker” ligger som ett skitigt täcke över många offentliga verksamheter, som i sin iver att anpassa sig släpper tyglarna och säljer bort samhällsviktig service och omsorg till internationella marknadskrafter vars mål är att tjäna så mycket slantar som möjligt till sina ägare.

Jag vill ge en ros till …

Agneta Larsson på Transports a-kassa, för trevligt och varmt bemötande när jag kontaktade a-kassan för första gången!

Välkomna till oss så tar vi ansvar tillsammans!

Ordförandeord. Kamrater, ni har förmodligen hört talas om problemen i Göteborgs hamn och att dessa också är huvudanledningen till att regeringen påbörjat en utredning av konflikträtten. En del av er såg kanske också Uppdrag Granskning som handlade om detta.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Därför tror jag inte på självgående lastbilar

Krönika. Alla är på tå: ingenjörer, logistikforskare, trafikplanerare, biltillverkare och allsköns konsulter. För nu är de på gång, de självkörande bilarna och framför allt lastbilarna!

Metoo i retur

Krönika. För oss som varit med ett tag är inte Metoo-upproret någon nyhet. Den stora kvinnokampen startade i slutet av sextiotalet och var som starkast på sjuttiotalet då varje del av samhället deltog.

Hur svårt kan det va?

Krönika. När jag började min chaufförsbana – för ett bra tag sen – körde jag en lastbil med tipp och kran som hette Volvo Raske. Så rask var den dock inte med sina knappt hundra hästkrafter. Styrservot satt i armmusklerna.

Landsvägens Nobelpris

Krönika. Vägen till Klockrike och Kärlek i Europa är boktitlar som är så vackra att bara de gör att man vill läsa böckerna. Den första är av Harry Martinsson, en gång nobelpristagare, och handlar om luffaren Bolle och hans liv efter vägarna vid förrförra sekelskiftet.

Lösa förbindelser

Krönika. Trots att jag är bemanningsanställd trivs jag rätt bra med mitt jobb. Visserligen kan den arbetsgivare jag varit inlejd hos i närmare sex år ge mig sparken på dagen. Men bemanningsjobbet är lite spännande, lite gambling – man vet aldrig var man hamnar.

Vem är fackpamp?

Ledare. I januari tog tv-programmet Uppdrag granskning upp konflikten i Göteborgs hamn, som primärt utkämpas mellan containerjätten APM Terminals och Hamnarbetarförbundet. Men även Transport har en nyckelroll i tvisten.

Ge medlemmarna betald utbildning om avtalet

Insändare. Jag önskar att facket skulle börja anordna regelbundna, återkommande fortbildningskurser i transportavtalet (löner, arbetstid, kör och vilotid osv) på betald arbetstid.

Metoo mobilskärm

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

Orättvist att lägga över ansvaret på arbetarna

Ordförandeord. Det är sista ”ordföranden har ordet” för året och vi har en händelserik höst bakom oss. Vi har åstadkommit mycket tillsammans och jag är enormt stolt över det här förbundet och våra medlemmar. Det märks att vi är ett kampförbund!

Det som aldrig kom fram i AD

Ledare. I december stod närmare 50 sopgubbar inför skranket i Arbetsdomstolen. De krävs på ett rekordstort skadestånd, 5 000 kronor per person, efter sommarens uppmärksammade konflikt.

”Lägg den fackliga splittringen bakom er”

Debatt. Den 10 december öppnar världens största automatiserade hamnanläggning, Yangshangs djuphavshamn i Shanghai. Förarlösa kranar och automatiska godsflöden innebär inte att personalbehovet blir noll.

Nu räcker det!

Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.

Det här är inte bara kvinnornas strid

Ordförandeord. Inom facket är det nästan tjänstefel att säga att man är nöjd med ett avtal. Men när det gäller det taxiavtal vi nu har skrivit under är jag faktiskt både stolt och nöjd.