Lastbilsprinsessan

Krönika. Det är liksom inga stora grejor. Egentligen. Det är de där små kommentarerna och frågorna hela tiden. Kan jag backa med släp? Är jag praktikant? Orkar jag eller är det för tungt? Kollegan som frågar om jag gjorde i ordning middagen åt min sambo innan jag begav mig till jobbet, nu när jag ska jobba kväll och han kommer att vara ensam hemma.

Frågorna jag ställer mig själv hela tiden. Typ om jag kan ha flätor på jobbet. Hur kommer jag bli bemött då?

Nu kanske du tänker att det nog inte spelar någon roll om jag har flätor eller ej, men jag är faktiskt rätt säker på att det gör det. Flätor är sött, flickaktigt. Så då är jag både tjej, blond och söt.

Det är sådana gånger någon kan kläcka ur sig en sådan där fråga, typ om jag är nervös. Här kan jag ha fel, det ska jag erkänna, det händer även en världsmästare som någon skrev häromdagen. Men jag påstår att Bengt, 45, kanske inte får den frågan när han är på jobbet. Jag tror inte att någon frågar honom lite medkännande om han blir nervös när han ska backa med släp.

Det är en fråga som jag numera nästan bävar för att besvara. Det är en fråga som i sociala sammanhang dyker upp titt som tätt. På krogen, hos läkaren eller i skolan.

Det spelar ingen roll var jag är så är reaktionen den samma; hakan nere i marken. När alla frågetecken är utredda kommer lovhyllningen där jag höjs till skyarna. Jag blir inte betraktad som någon vanlig knegare, nej jag har tydligen gjort en brakkarriär och är mer att betrakta som lastbilsprinsessa än lastbilschaufför. Det är ju så häftigt, jag kör ju lastbil. Heja mig.

Jag drar till med ännu en chansning här, när jag säger att jag inte tror att Bengt, 45, brukar få den reaktionen.

Det framstår kanske rätt oskyldigt. Eller rättare sagt, jag framstår kanske som rätt känslig. Men efter att ha hört samma visa dag efter dag, år ut och år in, då börjar man till slut se ett mönster.

Det är som att det finns en manual kring hur man ska prata med kvinnliga chaufförer. Och framför allt syns en föreställning där vi är ifrågasatta. Kan vi verkligen detta? Och när vi väl bevisat att vi kan, ja då blir vi lastbilsprinsessor medan lastbilsprinsarna fortfarande lyser med sin frånvaro.

”Men det är ju så ovanligt med tjejer som kör lastbil!”

Är det verkligen? Fortfarande? En sak är säker, vi blir fler och fler. För att vi kan det här, för att vi är bra på det här. Ingen anställer oss för att vara snäll.

Så om inte för vår skull, så för er egen, sluta ifrågasätta oss och get used to it. Så slipper hakan plåstras om efter att ständigt slå i marken. Och jag behöver inte längre le och genom hopbitna tänder mumla att ja, jag kan backa med släp.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Shit news

Politik. Valet är över – men ändå inte. Partierna har ännu inte positionerat sig. Men politik sägs ju vara det möjligas konst …

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!

Det ljusnar på Ikea-fronten

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet är nära medlemmarna i vardagen; nära era lokala frågor, idéer, problem och ibland också konflikter. Vi svarar, tar tillvara och vi tar striden för schysta villkor på arbetsplatsen när det behövs.

Kuslig likhet mellan morden

Ledare. Mordet på saudiern Jamal Khashoggi bär kusliga likheter med dådet ombord på Peter Madsens ubåt

Sista striden för HF

Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.

Hur mycket är ett chaufförsliv värt?

Insändare. Hej chaufför! Hur mycket är ditt liv värt, tycker du? Är ditt liv värt runt 25 spänn? Mysko fråga kanske, men vad kostar en varselväst? Jag tror ju i min enfald att din familj och alla dina vänner värdesätter ditt liv till mer än några futtiga kronor.

Djungelns lag på Amazon

Ordförandeord. Det fackliga arbetet, för mig, är något som pågår här och nu i vardagen för våra medlemmar. Men det är också att blicka framåt och förstå vad vi står inför på en allt mer global arbetsmarknad. Detta för att vara bättre rustade för förändring. Vi kan inte vara bakåtsträvare, men vi måste slå vakt om våra villkor.

Då skåningarna flyr undan havet

Ledare. Mycket talar för att delar av Skåne kommer att läggas under vatten när klimateffekten gör att havet stiger. Det är problematiskt. Risken finns att vi får stora strömmar av klimatflyktingar som söker sig norrut i Sverige, eftersom även Danmark och norra Tyskland väntas bli obeboeligt.