Låsta lägen i lönekampen

Ledare. Sverige har världens bästa lönebildning! Inte i något annat land har reallönerna höjts lika mycket. Orden är inte mina. Det var LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som fällde dem på en pressträff. En nöjd LO-ledning meddelade då att samordningen är i hamn.

Den här gången har alla 14 LO-förbund enats om gemensamma lönekrav till nästa avtalsrörelse.

Det är bara delvis sant. På LO:s representantskapsmöte höjde Transport varningsflagg för att förbundet kan komma att stå utanför samordningen.

För Transports del är 2016 års avtalsrörelse ännu inte avslutad. Taxiförarna återstår.

Ända sedan i våras har förbundets olika förhandlingsdelegationer åkt i skytteltrafik till Svensk Näringslivs kontor på Östermalm i Stockholm.

Samma scenario har upprepats gång på gång. Transport har mött arbetsgivare som är extremt samordnade. Budskapet lyder: Ni får 2,2 procent. Det är allt. Vill ni ha något ytterligare så får ni betala för det. Genom avdrag på de 2,2 procenten.

Jag har sett uppgivenhet i ögonen på nya fackliga förhandlingsombud. På engagerade människor som trodde att det går att slåss för förbättringar.

Förbättringar som ofta är välmotiverade. Glöm inte att arbetsgivarna flyttat fram maktpositionerna kraftigt de senaste 25 åren.

Det syns tydligast på den del arbetsmarknaden som avtalssekreterare Torbjörn Johansson inte berättade om. Den parallella där ungdomar, inhyrda, praktikanter, lönebidragare och deltidsarbetande kvinnor hårdutnyttjas. Den där polacker, litauer och makedonier jobbar till en tredjedel av en svensk lön.

Hela den löneförhandlingsmodell som vuxit fram nu är bekymmersam för Transport. Och för hela LO. Det kommer att bli allt svårare att värva medlemmar och organisera facklig verksamhet när den vanlige löntagaren upplever det som att hela avtalsrörelsen handlar om att gå in och hämta en liten lönekaka som någon annan bestämt storleken på.

En stridbar avdelningsordförande i Malmöavdelningen sa en gång att förbundet behöver en stor åkeristrejk vart femte år för att facket ska fortleva, och helst växa.

Kruxet är pengarna. Svenskt Näringsliv har visat att man kommer att göra allt för att slå ner fackförbund som försöker sticka upp ens ett lillfinger ovanför det lönenormerande betonglock som kallas märket.

En lösning kan vara kraftfulla strejker där arbetstagarna får klara sig helt eller delvis utan konfliktersättning, eftersom många förbund inte har särskilt stora strejkkassor.

Hur många medlemmar är beredda, och har råd, att göra det?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ oss i Almedalen

Orförandeord. Almedalen … är det ett jippo för samhällseliten och klubben för inbördes beundran – eller ett uttryck för den fantastiska demokrati vi lever i?

En T-pod – världens första tunga, självkörande transport på allmän väg. Här körs den i Jönköping.

Personal kommer att behövas trots digitalisering

Debatt. Automatisering är inte lösningen på transportnäringens kompetensbrist. Därför efterlyser vi höga politiska ambitioner och fler utbildningsplatser. Annars hotas hela näringslivet.

Det ser illa ut – och kan bli värre

Ledare. Sedan 2006 har den fackliga organisationsgraden minskat från 77 till 67 procent i Sverige. Bland arbetarna är nedgången än mer dramatisk. Från 77 till 59 procent.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Vredens druvor

Läsupplevelse. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Mamma!

Sorg. Det är mörkt nu. Min mamma har gått bort. Solen skiner visserligen nästan för jämnan men hos mig är det ständig halvskymning. Det har inte varit någon vidare vår i år. Först var det damen i en Tesla som inte begrep att man måste minska farten när man kör in till en mack. Hon fick sladd, körde på mig så att jag fick en flygtur som hette duga.

Hur ska det gå?

Avtalsrörelsen. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

Tommy Wreeth, Mattias Dahl, Li Jansson, Jerker Nilsson

Väktare och vakter behövs – men skärp kraven

Debatt. Vårvinterns granskningar av bevakningsbranschen belyser ett antal problem som vi måste ta på allvar. Det handlar om lämplighet och kontroller, men det handlar också om att de yrkesgrupper som är beredda att ställa sig mellan fara och medborgare ska ges rätt förutsättningar.

Miljöpolitik på glid i Stockholm

Ledare. Kortsiktighet är det nya ledordet i Stockholms trafik- och energipolitik. I förarsätet sitter miljöpartisten och trafikborgarrådet Daniel Helldén.

Vem betalar priset för fri frakt?

Ordförandeord. Antalet transporter i samhället ökar och tempot likaså. Varor ska helst inte ligga stilla alls och det som tidigare fick ta fem timmar att transportera ska nu förflyttas på tre.

Inför EU-valet
6 enkätbilder

Enkät: 6 tycker till

Bryssel. Varför deltar du i Europeiska transportarbetarefederationens demonstration för schysta villkor i Bryssel?

Debatt / Inför EU-valet
EU-demonstration Bryssel

Löneklyftan i EU måste bort

Frank Moreels, Belgien: EU är ett enormt landområde med öppna gränser och fri handel. Löftet till oss var att friheten skulle skapa välstånd åt alla, och leda till ökad jämlikhet mellan ländernas medborgare. I politikens värld kallas det för konvergens, men den har ännu inte nått arbetarna i EU:s nya medlemsländer.

Lastbilshytt

Låt oss tända gnistan igen

Peep Peterson, Estland: Min far var internationell chaufför och vi levde på östra sidan av järnridån. Jag minns hans berättelser om långa resor till olika östeuropeiska länder på 1970- och 1980-talet.