Låsta lägen i lönekampen

Ledare. Sverige har världens bästa lönebildning! Inte i något annat land har reallönerna höjts lika mycket. Orden är inte mina. Det var LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som fällde dem på en pressträff. En nöjd LO-ledning meddelade då att samordningen är i hamn.

Den här gången har alla 14 LO-förbund enats om gemensamma lönekrav till nästa avtalsrörelse.

Det är bara delvis sant. På LO:s representantskapsmöte höjde Transport varningsflagg för att förbundet kan komma att stå utanför samordningen.

För Transports del är 2016 års avtalsrörelse ännu inte avslutad. Taxiförarna återstår.

Ända sedan i våras har förbundets olika förhandlingsdelegationer åkt i skytteltrafik till Svensk Näringslivs kontor på Östermalm i Stockholm.

Samma scenario har upprepats gång på gång. Transport har mött arbetsgivare som är extremt samordnade. Budskapet lyder: Ni får 2,2 procent. Det är allt. Vill ni ha något ytterligare så får ni betala för det. Genom avdrag på de 2,2 procenten.

Jag har sett uppgivenhet i ögonen på nya fackliga förhandlingsombud. På engagerade människor som trodde att det går att slåss för förbättringar.

Förbättringar som ofta är välmotiverade. Glöm inte att arbetsgivarna flyttat fram maktpositionerna kraftigt de senaste 25 åren.

Det syns tydligast på den del arbetsmarknaden som avtalssekreterare Torbjörn Johansson inte berättade om. Den parallella där ungdomar, inhyrda, praktikanter, lönebidragare och deltidsarbetande kvinnor hårdutnyttjas. Den där polacker, litauer och makedonier jobbar till en tredjedel av en svensk lön.

Hela den löneförhandlingsmodell som vuxit fram nu är bekymmersam för Transport. Och för hela LO. Det kommer att bli allt svårare att värva medlemmar och organisera facklig verksamhet när den vanlige löntagaren upplever det som att hela avtalsrörelsen handlar om att gå in och hämta en liten lönekaka som någon annan bestämt storleken på.

En stridbar avdelningsordförande i Malmöavdelningen sa en gång att förbundet behöver en stor åkeristrejk vart femte år för att facket ska fortleva, och helst växa.

Kruxet är pengarna. Svenskt Näringsliv har visat att man kommer att göra allt för att slå ner fackförbund som försöker sticka upp ens ett lillfinger ovanför det lönenormerande betonglock som kallas märket.

En lösning kan vara kraftfulla strejker där arbetstagarna får klara sig helt eller delvis utan konfliktersättning, eftersom många förbund inte har särskilt stora strejkkassor.

Hur många medlemmar är beredda, och har råd, att göra det?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jag orkar snart inte mer!

Insändare. Har jobbat skift i snart 14 år. Kört lastbil dag som natt. Känns som att jag aldrig är ledig. Hinner aldrig återhämta mig.

Gör fackkurser obligatoriska!

Insändare Tycker att facken generellt gör ett bra jobb i Sverige, men man måste bli mycket bättre på att utbilda sina arbetare.

När alla tänker som chefen …

Krönika. Det var en gång en liten, liten chef på ett litet, litet taxibolag. Vi kan kalla honom Loffe. Företaget finns i kustbandet men ägs av Stora bolaget i storstaden. Vi kan kalla det Skärgårdstaxi. Här utövar Loffe sin egen version av ledarskap.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Driving home for Christmas

Åkeri. När jag körde av färjan härom kvällen i Helsingör såg jag något märkligt. En tom utländsk dragbil framför mig lämnade hamnområdet, vände i rondellen utanför och körde tillbaka in mot terminalen.

Världens uslaste Europaväg

Vägar. I slutet av artonhundratalet byggdes en elektrisk järnväg från Stockholm till Djursholm. Den var så dålig att den kallades ”Världens uslaste järnväg”. Dagens motsvarighet i landsvägstrafiken är E4:ans 2+1-väg utanför Ljungby.

En brytningstid

Minnen. Åttiotalet – en speciell tid. Både så lik och så olik våran i dag. Industrin var stark i Sverige och det var inte Göteborg utan Stockholm som var Sveriges största industristad.

Döden blir oftast bara en liten notis

Ledare. Vasagatan i centrala Stockholm. En vit lätt lastbil från en flyttfirma parkerar i lastzonen vid trottoarkanten. Föraren och två medhjälpare hoppar ur och fäller ner bakgavellyften.

Medlemmarna ska inte behöva oroa sig

Ordförandeord. Det är svårt att skriva en krönika utan att först beröra den rapportering som har varit runt vårt förbund i olika medier. Jag vill börja med att säga att jag är ledsen att våra medlemmar ska behöva uppleva detta ännu en gång.

Facket måste tåla öppenhet

Ledare. Fackpampar åkte på resa för 600 000 kr. Rubriken är hämtad ur tidningen Metro och handlar förstås om Transports uppmärksammade resa till kongressen i Singapore.

Vilda västern-kultur i färdtjänsten

Debatt. Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem. Man kan med fog börja tala om kris!