Ledare. Sverige har världens bästa lönebildning! Inte i något annat land har reallönerna höjts lika mycket. Orden är inte mina. Det var LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som fällde dem på en pressträff. En nöjd LO-ledning meddelade då att samordningen är i hamn.
Den här gången har alla 14 LO-förbund enats om gemensamma lönekrav till nästa avtalsrörelse.
Det är bara delvis sant. På LO:s representantskapsmöte höjde Transport varningsflagg för att förbundet kan komma att stå utanför samordningen.
För Transports del är 2016 års avtalsrörelse ännu inte avslutad. Taxiförarna återstår.
Ända sedan i våras har förbundets olika förhandlingsdelegationer åkt i skytteltrafik till Svensk Näringslivs kontor på Östermalm i Stockholm.
Samma scenario har upprepats gång på gång. Transport har mött arbetsgivare som är extremt samordnade. Budskapet lyder: Ni får 2,2 procent. Det är allt. Vill ni ha något ytterligare så får ni betala för det. Genom avdrag på de 2,2 procenten.
Jag har sett uppgivenhet i ögonen på nya fackliga förhandlingsombud. På engagerade människor som trodde att det går att slåss för förbättringar.
Förbättringar som ofta är välmotiverade. Glöm inte att arbetsgivarna flyttat fram maktpositionerna kraftigt de senaste 25 åren.
Det syns tydligast på den del arbetsmarknaden som avtalssekreterare Torbjörn Johansson inte berättade om. Den parallella där ungdomar, inhyrda, praktikanter, lönebidragare och deltidsarbetande kvinnor hårdutnyttjas. Den där polacker, litauer och makedonier jobbar till en tredjedel av en svensk lön.
Hela den löneförhandlingsmodell som vuxit fram nu är bekymmersam för Transport. Och för hela LO. Det kommer att bli allt svårare att värva medlemmar och organisera facklig verksamhet när den vanlige löntagaren upplever det som att hela avtalsrörelsen handlar om att gå in och hämta en liten lönekaka som någon annan bestämt storleken på.
En stridbar avdelningsordförande i Malmöavdelningen sa en gång att förbundet behöver en stor åkeristrejk vart femte år för att facket ska fortleva, och helst växa.
Kruxet är pengarna. Svenskt Näringsliv har visat att man kommer att göra allt för att slå ner fackförbund som försöker sticka upp ens ett lillfinger ovanför det lönenormerande betonglock som kallas märket.
En lösning kan vara kraftfulla strejker där arbetstagarna får klara sig helt eller delvis utan konfliktersättning, eftersom många förbund inte har särskilt stora strejkkassor.
Hur många medlemmar är beredda, och har råd, att göra det?